Det är svårt att inte vara en publik person om man bär titeln Hertiginna av Alba. Många associerar till Francisco de Goyas berömda tavlor den påklädda och den nakna “maja”, som enligt legenden skulle ha haft dåvarande hertiginnan av Alba som modell.

Cayetana Fitz-James väcker både uppmärksamhet och munterhet – samt inte så lite åtlöje. Hon blir flitigt imiterad i tv- och radioprogram, för sitt uppseendeväckande utseende och sin säregna stämma. Detta grundar sig i en paralysering i ansiktet som hon haft sedan många år.

Hertiginnan av Alba väcker heta känslor både för och emot, som levande symbol för den traditionella spanska högadeln. Den politiska ståndpunkten kan respekteras, men vad som borde vara förbjudet är att göra en person till ett åtlöje på grund av ett fysiskt handikapp. Närmast dagligen utsätts hertiginnan för olika typer av påhopp i skandalprogram på tv.

Denna bild av Cayetana Fitz-James står i stor kontrast till hennes ytterst vänliga och generösa person. Jag blev presenterad för henne 1992, i samband med att jag arbetade på den svenska paviljongen vid världsutställningen i Sevilla. Hertiginnan hade ett mycket gott öga till Sveriges delegation och hela personalen på paviljongen blev inbjuden till hennes egen caseta vid den årliga ferian.

Jag fick tillfälle att hälsa på henne i samband med att Dramaten framförde Peer Gynt, med Börja Ahlstedt i huvudrollen, i Sevilla. Trots att vår konversation bara varade några minuter gjorde Cayetana Fitz-James ett djupt intryck på mig. Men inte som bärare av en av Spaniens mest anrika titlar, utan som en alltigenom vänlig och anspråkslös människa.