Sedan SKUT varslade om indragningarna har det pågått en hård debatt om församlingens framtid och det ser ut som om man nu har kommit fram till ett gemensamt projekt. På mötet rådde stor enighet, men frågan är om projektet är tillräckligt starkt och framför allt realistiskt för att rädda verksamheten.

Det som i grunden presenterades denna torsdagskväll var kraftigt minskade utgifter, genom bruket av pensionerade präster. Samtidigt ska intäkterna ökas genom främst medlemsavgifter och olika gåvor, så att verksamheten kan fortsätta som vanligt. Det talades även om möjligheten att lägga ned mer energi på exempelvis basarerna.

På min fråga om kyrkorådet övervägt något lockbete för att förmå kustsvenskar att bli medlemmar var svaret från kyrkoherden Jan Madestam att det är motivering nog att rädda verksamheten. Det låter visserligen behjärtansvärt, men erfarenheten hittills är att många utnyttjar kyrkans tjänster utan att vara medlemmar. Visserligen kanske krisen i församlingen fungerat som en tankeställare för många att stödja kyrkan i större utsträckning än tidigare.

Jag tror dock att om den nya föreningen ska uppnå sitt mål och inte minst få en långvarig stabilitet krävs betydligt mer kreativt tänkande än det som visades på mötet. Det är trots allt den nuvarande modellen som lett till den relativa apati som fått SKUT att dra öronen åt sig och prioritera andra församlingar i Spanien, framför den på Costa del Sol.