ETA har på ett makabert sätt dominerat en viktig del av dagordningen i Spanien. Jag konstaterar att detta inlägg är nummer 5 410 med anknytning till terroristorganisationen som Sydkusten publicerat sedan vi började vår digitala nyhetsförmedling i juli 1997. Det faktum att ETA figurerat allt mindre i pressen var en tydlig indikator på att organisationens dagar var räknade. En av de senaste nyheterna var dessutom att terrorismen fallit på listan över spanjorernas främsta orosmoment från tidigare första plats till nummer tio.

Beskedet om ett slut på den väpnade kampen är naturligtvis mycket glädjande, men mottas med blandade känslor från vissa håll. I dagsläget finns knappt några, inte ens de radikala baskerna, som försvarade den väpnade kampen. Däremot hävdar många i Partido Popular och representanter för några av terrorismens offer att ETA även bör upplösa sig och be om ursäkt. Det går att skönja i PP-leden en viss besvikelse över att ETA besegrats (för så är det faktiskt) under en socialistisk regering, speciellt efter att den spanska högern brukat terrorismen som politiskt slagträ mot PSOE.

Nu är det dock tid för politisk generositet. Inte i den bemärkelsen att det ska göras eftergifter gentemot de radikala baskerna, men väl för att konstatera att demokratin vunnit över terrorn och att det är en seger som uppnåtts av alla, inte minst landets säkerhetsstyrkor. Det är också dags att normalisera situationen, vilket inkluderar att hur osympatiska de än kan uppfattas så har den radikala vänstern rätt att vara politisk aktiv och även att ETA-medlemmar behandlas som andra fångar och inte förvisas långt från sina hemorter.