En av de tydligaste felen med den spanska rättvisan är dess personfixering. Lagen borde inte bara vara neutral och jämlik, utan även personlös. I Spanien är det precis tvärtom. Spanska medier klassificerar speciellt domarna i de högre instanserna, i olika ideologiska kategorier som “konservativa” och “vänstersympatisörer”. Detta baseras främst på vilket parti som stött deras utnämning till exempelvis Författningsdomstolen eller justitierådet Consejo General del Poder Judicial.

Detta fenomen gör att många har en förutfattad mening av vilket ett domslut blir i en rättegång, beroende på vilka som ska döma. Många gånger slår det också in. Denna känsla av att domarna styrs mer av ideologiska skäl än baserat enbart på lagen, gör att förtroendet för rättsväsendet är mycket lågt.

När det gäller målet där Garzón just fällts av en enhällig domstol, vilket innebär att domaren blir av med sin titel, finns flera anmärkningsvärda omständigheter.

Baltasar Garzón är den första som döms i fallet Gürtel. Utredningsdomaren har ställts inför rätta före dem som han lät häkta misstänkta för omfattande korruption, för drygt två år sedan.

Garzón ställdes inför rätta trots att statsåklagaren yrkade på avslag. Det är ytterst sällsynt att en process når till rättegång enbart baserat på ett privat åtal.

Huvudargumentet att avlyssningen av häktade och deras advokater i fängelset skulle vara olagligt är motsägelsefullt. Med tanke på att denna typ av avlyssningar bland annat även gjorts i utredningen kring mordet på Sevillaflickan Marta del Castillo, borde även de utredningsdomarna fråntas sina licenser.

Trots att den första processen som öppnades mot Garzón var den gällande utredningen kring Francoregimen, hölls rättegången om avlyssningarna före. När Högsta domstolen nu ska uttala sig om Francoprocessen är Garzón redan dömd och avstängd, vilket innebär att en eventuellt fällande dom inte kommer att vara lika kontroversiell som om det hade varit den första som fallit mot Garzón.

I övrigt finns svävande argument både för att försvara och fördöma den fällande domen.

Domstolen var enhällig i sitt beslut (Anhängarna kan påvisa att det är ett övertygande resultat medan konspirationsteorikerna får vatten på sin kvarn).

En domare har fällts i domstol (Anhängarna menar att det är ett bevis på att rättssystemet är lika för alla, medan kritikerna menar att det är förföljelse av den som försökt utreda brott.)

Garzón har dömts innan de misstänka i Gürtelhärvan ens ställts inför rätta (Anhängarna menar att en domare inte får agera hur som helst medan motståndarna menar att det är ett bevis på att de konservativa domarna tagit de åtalades parti.)

Avslutningsvis får vi konstatera att Garzón inte lämnar någon oberörd. Under sina drygt 20 år som domare har han skaffat sig fiender både bland terrorister, narkotikahandlare, socialister och PP-representanter. Jag ska inte vara den som lägger alla i samma säck..!