Det talas mycket om kris i dessa dagar och mot bakgrund av den rekordhöga arbetslösheten och de många familjer som uppges bli vräkta är det lätt att tro att fattigdomen och antalet uteliggare skulle ha ökat. Det verkar dock ej vara fallet. Jag som besökt Madrid regelbundet sedan mitten på 80-talet kan inte påstå att det skulle finnas fler uteliggare och tiggare i dagsläget. Det som dock är uppenbart är att en slående del av de som finns är utlänningar.

Ens samvete sätts på hårda prov när man passerar en person som sitter ihopkurad på marken i minusgrader. Många har nakna, sargade lemmar som de visar upp. Jag ger aldrig pengar till uteliggare och framför allt inte tiggare. Detta då jag har vissheten om att de flesta tiggare ingår i eller exploateras av kriminella organisationer. Självklart har tiggarna ett alternativ till att sitta på strategiska platser och be om allmosor, men det är utan tvekan en lönsam verksamhet. Samma sak gäller många av uteliggarna, som föredrar att sova i portar istället för att ta in på någon av de kommunala mottagningsplatserna.

Visst skulle man hjälpa en medmänniska om man hade visshet om att det verkligen handlar om någon i nöd. Men att ge pengar för att livnära ett osunt och kriminellt system är jag inte med på.

Ett exempel på att verksamheten är organiserad fick jag vid den stora söndagsmarknaden El Rastro. Vi var där tidigt och jag kunde se hur en yngling körde en äldre krympling i en rullstol fram till ett av gathörnen. Där lämpade sig mannen av rullstolen och satte sig på marken med sina förvridna ben i vädret, medan ynglingen försvann med stolen.

En annan vanlig tiggarform i Spanien är när det kommer in någon i tunnelbanevagnen precis innan denna stängs och sedan högljutt ber om en allmosa. Jag var nyinflyttad i Madrid när detta skedde en dag. Mannen som ställt sig mitt i vagnen förkunnande att han samma morgon hade kommit ut från fängelset och att han behövde pengar till en biljett till Bilbao, där han hade ett jobb som väntade. Många gav honom en slant, så även jag.

Tre dagar senare klev samme man åter in i min tunnelbanevagn. “Jag kom ut i morse från fängelset och behöver pengar till en biljett till Bilbao...” Den gången fick han ingen slant.