En liten skrapning på ytan visar att de spanska fotbollsklubborna har ackumulerade skatteskulder på 752 miljoner euro. Det är ett långvarigt problem som bara växt med åren. En av orsakerna är att myndigheterna inte prioriterat frågan och satt press på klubbarna. Några hävdar att de totala skulderna, inkluderat bland annat till försäkringskassan, är betydligt större.

La Liga har etablerat sig som den bästa ligan i världen, med de främsta spelarna. Det spanska landslagets framgångar har kommit först på senare år, men sedan läge har de spanska klubbarna, främst Real Madrid och F.C. Barcelona, lockat till sig bästa spelarna i världen med feta checkar.

Denna idrottsdominans har en mörk baksida, då en stor del av klubbarna dras med mångmiljonskulder. Det är inte så konstigt att det nu höjs kritiska röster, när klubbarna inte betalar sina avgifter samtidigt som de betalar ut miljonlöner till sina spelare. Mer anmärkningsvärt är att kritiken dröjt så pass länge.

Fotbollsklubbarnas urusla ekonomi har varit känd sedan lång tid. Många lag, inte minst i lägre kategorier, har inte medel ens att betala sina spelare, vilket i flera fall lätt till spelarstrejker. Den senaste ligastarten i augusti förra året fick skjutas upp en vecka, efter att spelarfacket kallade till en bojkott som stöddes av samtliga medlemmar, inkluderat världsstjärnor som Iker Casillas och Andrés Iniesta.

Myndigheterna har gjort blygsamma försök att sätta press på klubbarna, men hittills har stödet från supportarna varit så stort att klubbledningarna fått hållas. För några år sedan beslutades att de klubbar som inte hade sin ekonomi sanerad skulle flyttas ned en eller två divisioner. Det drabbade bland annat tre klubbar i högsta divisionen. Protesterna blev dock så högljudda att både fotbollsförbundet och regeringen tvingades ändra sig. Då de redan hade gjort plats för tre andra lag från division två slutade det hela med att ligan den säsongen hade 23 lag i högsta divisionen.

Det återstår att se hur mycket krisen ändrat supportarnas benägenhet att ställa krav på sina egna favoritlag. En del menar att många supportrar är mer villiga att demonstrera för sin klubbs rättigheter, än för sina egna.