Behoven av besparingar och tydliga signaler gentemot EU och marknaderna gör att makthavarna tillgriper ord som tidigare kunde ha skrämt livet ur vem som helst. Nu är det närmast kutym att exempelvis budgetreformen presenteras som den “mest restriktiva någonsin”. Det är inte oppositionen som använder den benämningen, utan skatteministern Cristóbal Montoro själv, som nästan ser ut att suga på en karamell, när han upprepar det.

En indiskret mikrofon fångade när finansministern Luis de Guindos för EU:s Jean Claude Junker annonserade den spanska regeringens kommande reformer. Uttrycket han använde var “extremt agressiva” och De Guindos såg ut som om han väntade på ett hundkex i belöning, när han sade det.

Med mildare uttryck men i samma jargång förkunnade regeringschefen Mariano Rajoy som bekant i ett annat EU-toppmöte att arbetsmarknadsreformen skulle komma att kosta honom en generalstrejk. Han sade det inte för att beklaga sig, utan närmast triumferande, som om detta skulle styrka hur bra reformen verkligen är.

En gång i tiden var politikernas uppdrag att skapa förtroende och få befolkningen att känna sig trygg. Idag använder de uttryck som “ytterst allvarligt”, “värsta någonsin”, “extremt oroväckande”, med mera. Det verkar inte annat än en väl samordnad plan för att få alla tänkbara kritiker att hålla tyst.