Jag har tidigare kommenterat de officiella arbetslöshetssiffrorna och den stora svarta marknaden i Spanien, som beräknas till nära en fjärdedel av bruttoinlandsprodukten. Då det rent praktiskt är omöjligt att fastställa hur stora mörkertalen är, måste man göra mer subjektiva bedömningar, baserat på sociala fenomen.

Ett av de argument som används för att peka på att arbetslösheten inte är så stor som de officiella siffrorna antyder, är det faktum att det är relativt lugnt i Spanien. Visst har det uppstått kravaller på sina håll, men de har huvudsakligen orsakats av ett fåtal radikala systemmotståndare. Många anser att om det verkligen fanns 5,5 miljoner arbetslösa och mer än 1,5 miljoner spanska hushåll utan någon inkomst skulle den sociala oron vara enorm.

Ett annat intressant fenomen är att brottsligheten faktiskt sjunker i Spanien. Rent krasst skulle man kunna tycka att om allt fler lever på existensminimum skulle antalet stölder och rån öka. Så är dock inte fallet. Vissa reportage har uppmärksammat att allt fler söker matrester bland soporna utanför restauranger och matbutiker, men det är fortfarande ett isolerat fenomen.

Så har vi då de organiserade demonstrationerna, som har anmärkningsvärt få deltagare. Det kan tolkas på två olika sätt. Antingen är det inte så många som är så utsatta och missnöjda med situationen att de drar ut på gatorna, eller också anser en majoritet att det inte tjänar något till.