Missnöjet hos den spanska befolkningen är utbrett, men har hittills gått i hand med stor uppgivenhet. Allt fler saker ifrågasätts och förändringar sker, men grundstrukturerna består. Bankia-skandalen innehåller dock en rad ingredienser som gör att den skulle kunna utgöra droppen som får bägaren att rinna över.

Det har i dagarna blivit känt att Bankias redovisade vinst för förra året i verkligheten var ett mångmiljardunderskott. Styrelsen har funnit att den behöver ett statligt tillskott på 19 miljarder och regeringen, som nyligen övertog banken, är villig att skjuta till pengarna.

Summan är dubbelt så stor som de senaste besparingarna inom hälsovård och utbildning. Det som dock är speciellt uppseendeväckande är regeringens uppenbara ointresse att utreda vad som orsakat krisen i Bankia. Det kan ju förvisso vara så att banken och dess styrelse är ett oskyldigt offer för en internationell kris, men utan en grundläggande granskning kommer vi aldrig veta sanningen.

Skandalen Bankia berör en stor del av det spanska etablissemanget. I styrelsen har suttit representanter för alla ledande politiska partier, liksom fackföreningarna. De tycks ha agerat i en blandning av okunskap och egenintresse. Allt under ledning av Rodrigo Rato, klassad som ekonomisk guru men idag en symbol som fallit från sin pedestal.

Spanjorernas vilja till uppoffring har hittills varit enorm, men frågan är hur mycket mer de är beredda att svälja. Att skjuta till dubbelt så mycket som man sparar på hälsovård och utbildning till en enskild bank, utan att ställa någon till svars, verkar vara lite väl magstarkt.