I helgen förvandlades radikala Bildu till det näst största partiet i regionen. I våras tog de makten i provinsen Guipúzcoa och kommunen San Sebastián, liksom i ett flertal andra baskiska kommuner. Det är till största delen samma personer som tidigare hyllat ETA och som fortfarande vägrar fördöma våldet och sätter ETA-fångarnas välbefinnande i första hand.

Bildus framgångar retar gallfeber på den spanska högern (läs Partido Popular), liksom organisationerna för terrorismens offer. Det är förståeligt och i sanningens namn ska sägas att de radikala baskerna utmärker sig inte precis för att vara vidare sympatiska. Tvärtom verkar de drivas av hat och en närmast sjuklig inställning att vara förtryckta av den spanska statsapparaten.

Med detta sagt är den spanska högerns ståndpunkter inte heller särskilt flexibla. I årtionden har det ältats om att utökat baskiskt självstyre inte kommer att diskuteras så länge ETA utför sina terrordåd. När organisationen utlyste vapenvila hette det att de måste lägga ned den väpnade kampen helt och när ETA nu, av allt att döma, gjort det säger högern att de måste lämna över vapnen och be om ursäkt för sina handlingar.

Ett ofrånkomligt faktum är att omkring 300 000 basker sympatiserar med "izquierda abertzale", alltså den radikala vänstern som strävar efter ett självständigt Baskien. Siffran har varit närmast konstant, oavsett ETA:s situation och i valet i söndags fick bildu 277 000 röster, vilket var exakt en fjärdedel av totalen.

Hur osympatisk den än kan förefalla är den radikala baskiska vänstern en verklighet som inte kommer att försvinna genom att ribban och villkoren för den ideligen ändras.