Mot bakgrund av detta är det ett under att PP hittills varit ett av de mest sammansvetsade partierna. Gemenskapen grundas på principer som ett enat Spanien, en framstående roll för den katolska kyrkan och fri företagsamhet. Det är dock bara en tidsfråga innan det börjar spricka i sömmarna och en och annan maska har redan lossnat.

Känd är den eviga konfrontationen mellan Esperanza Aguirre som regionalpresident i Madrid (det konservativa gardet) och Alberto Ruiz Gallardón (liberalerna) som borgmästare. När båda nu gått vidare till andra poster verkar det som om rivaliteten ärvts av av deras efterträdare Ignacio González och Ana Botella. Den nya borgmästaren, hustru till José María Aznar, drog sig i helgen inte för att underteckna en protestlista mot regionalmyndigheternas planer på att omformas anrika sjukhuset La Princesa till långvård. Kanske var det en sorts hämnd för det bristande stöd som Botella fått från regionalregeringen efter tragedin vid Madrid Arena.

Vi har också kunnat se hur regionalpresidenterna i både Galicien och Extremadura på flera punkter tagit avstånd från centralregeringens politik. De har visserligen blivit tillrättavisade av partiets centralstyrelse, men meningsskiljaktigheterna är uppenbara.

Mariano Rajoy lyckades reda ut ledningskrisen i partiet för ett par år sedan, men de ekonomiska svårigheterna i Spanien kommer med all sannolikhet att orsaka honom ny huvudvärk inom de egna leden. Återstår att se om Rajoy har tillräckligt många albyl i byrålådan.