Det är lätt att få intrycket att Partido Popular toppar svindeltabellen, men sanningen är nog bara den att det är det parti som besuttit den största makten i Spanien de senaste åren. Vem minns inte det korrumperade socialistpartiet under Felipe González sista år vid makten, med skandaler som Roldán, Rubio med flera? På regionalnivå framstår tydligt att CiU inte agerat direkt föredömligt i Katalonien och om vi går ner på kommunnivå är korruptionslistan oändlig. Bara på Costa del Sol är antalet kommunskandaler omfattande.

Vi kan således konstatera att korruptionen saknar partifärg. Den är allomspännande. Istället heter det att den bara utövas av ett fåtal personer, medan den breda majoriteten är hederlig.

Det finns dock ett faktum som talar emot detta argument. Det är partiernas uppenbarliga brist på handlingskraft för att motverka korruptionen i de egna leden. För om det verkligen vore fråga om en korrumperad minoritet, borde den breda massan inte ha några problem att slå ned mot dem. Tvärtom borde det ligga i de hederliga politikernas intresse att motverka olagligt och omoraliskt agerande.

Istället får vid se gång på gång när det uppstår en ny skandal, oavsett på vilken nivå och inom vilket parti, hur alla partikollegor förnekar påståendena och sluter upp bakom de misstänkta. Det kan bara betyda antingen att de inte finner brotten vara av särskilt allvarlig art eller att de själva har något att dölja.