Förstå mig rätt. Jag gläds inte över att se någon person bli dömd till fängelse och än mindre att utsättas för den näst intill lynchning som uppstod igår utanför provinsdomstolen i Málaga. Däremot är det trösterikt att se de dömdas långa ansikten, då de länge trott att de var några slags övermänniskor som stod över rättvisan.

För er som inte känner till historien ska jag kort redogöra bakgrunden, vid sidan av själva penningtvätten som de åtalade fällts för:

Vid kommunvalet i Marbella 2003 ställde Julián Muñoz upp som kandidat för GIL, efter att grundaren Jesús Gil y Gil belagts med ämbetsförbud. Muñoz hade tagit över borgmästarposten vid Gils avgång och anlitade den kända folksångerskan Isabel Pantoja som affischnamn för Marbella.

Bara veckor före valet spreds ryktet att Muñoz, sedan 20 år gift med Maite Zaldívar, skulle ha en romans med Isabel Pantoja. Julián Muñoz sammankallade då till en presskonferens där han, med Zadívar vid sin sida, kategoriskt förnekade alla rykten.

Bara några dagar efter valsegern, med egen majoritet, visade dock Muñoz och Pantoja sin relation öppet. De gick runt som turturduvor bland annat under den årliga ferian i Marbella och förväntade sig att alla skulle dela deras glädje över att vara nyförälskade. Några samvetskval över att ha ljugit i tv med sin hustru brevid sig hade Muñoz uppenbarligen inte.

Maite Zaldívar, som av naturliga skäl såg rött, gick ut i direktsänd tv och berättade om hur hennes man haft för vana att komma hem med stora mängder kontanter som han fövarade under sängen. Zaldívar blev sedermera eftertraktad debattör i skvallerprogram, där hon fortsatte att vädra ex-makens smutsiga byk. Detta utan att inse att hon inte bara komprometterade honom, utan även sig själv.

Slutet på denna snuskiga historia har vi just beskådat och det är nog läge att bruka det slitna uttrycket "bättre sent än aldrig".