Det teoretiska oberoendet mellan regering, parlament, rättsväsende och media har aldrig gällt i Spanien, varken före eller efter Franco. Frestelsen att kontrollera samhällets alla beståndsdelar har varit för stor för spanska politiker, oavsett partifärg. En anledning till att de låtit hållas är bristen på resolut reaktion från allmänheten.

En av de grupper som börjar stiga i kurs är anmärkningsvärt nog den som i alla år legat på jumboplats när det gällt allmänhetens förtroende. Jag syftar på domarna. Allt fler domare vågar stå upp mot etablissemanget, främst när det gäller korruptionsskandaler och bankers omoraliska agerande. Modiga utredningsdomare har börjat granska både regeringspartiet och kungahuset. Ej heller accepterar många domare längre att springa bankernas ärenden i samband med vräkningar.

En lika intressant utveckling ser vi hos en del av mediakåren. Granskande journalistisk har visserligen funnits sedan tidigare i Spanien, men den har varit politiskt färgad och medierna har ägnat sig uteslutande åt att syna motståndarpartierna. Nu har de ledande medierna dock börjat mötas i mitten och granska samma skandaler. Det är inte bara vänstersympatiserande El País som går hårt åt regeringen, utan även konservativa tidningar som El Mundo och ABC.

Detta gör i sin tur att förtroendet för journalistkåren ökar. Ett fantastiskt exempel på vad medier kan åstadkomma idag är inslaget i tv-programmet "Salvados", med reporten Jordi Évole, som lyc-kats återuppväcka den närmast bortglömda tunnelbaneolyckan i Valencia 2006. Trots att 43 personer omkom och ytterligare 47 skadades lyckades regionalmyndigheterna tysta ned tragedin. Det knappt 45 minuter långa reportaget har lett till att två nya utredningar inletts av statsåklagarna och att inte minst talmannen i regionalparlamentet José Cotino (PP) hamnat i mycket dålig dager.

Som journalist beundrar jag bedrifter som denna. Samtidigt står det klart för mig att när andra institutioner vacklar växer ansvaret som vi medier har att informera på ett trovärdigt och begripligt sätt. Vi lever trots allt i en tidsålder där sociala nätverk spelar en allt större roll, men där den seriösa journalistiken måste fungera som en fyr i dimman.