Men även solen har som bekant sina fläckar. Med redan fyllda påsar i händerna ställde jag mig i kön bakom två personer vid en fruktdisk. Jag kunde inte undvika att höra konversationen mellan den medelårders grönsakshandlaren och den första kunden i kön.

"¿¡Los güiris!?" (Läs: "de nordeuropeiska turisterna", med en klang av förakt i tonen) "Det enda de gör är att ta en massa bilder. Inte handlar de något", fnös grönsakshandlaren.

Jag tyckte inte det lät särskilt trevligt, men valde att förbise kommentaren, då grönsakshandlaren onekligen hade chirimoyas till väldigt bra pris. Efter en kort paus under vilken det verkade som att grönsakshandlaren skulle byta ämne utbrast han dock på nytt.

"Ta bilder är det enda de kan, los güiris. Petar med sina smutsiga fingrar på allt, men inte sjutton köper de något."

Då kunde jag inte annat än ta ett kliv fram mot grönsakshandlaren, med mina fulla kassar i händerna, och på min uppfödda spanska försynt framföra att "ja, då är det väl bäst att jag går någon annanstans."

Gissa om grönsakshandlaren såg paff och skamsen ut. Chirimoyan fick jag tag i vid ett annat stånd.