Parallellt med ebolakrisen har Spanien lidit ytterligare av korruptionsviruset, genom nya skandaler som poppat upp likt svampar ur jorden. Kanske det beror på att hösten är just svampsäsong. Likt flugsvampar har vi fått nya namn och ansikten på makthavare som förgiftat vår tillvaro med sin girighet. Två nya skandaler har orsakat särskild magpina, var och en på sitt sätt.

Den ena gäller de svarta utlägg som 82 av Bankias och tidigare Caja Madrids styrelseledamöter haft med företagskort. Tillsammans har de under en tioårsperiod bränt drygt 15 miljoner euro från en sparbank som till slut fick interveneras till en kostnad på nära 25 miljarder euro. Skattebetalarna har stått för hela notan. Det som svider i det här fallet är att de inblandade kommer från samtliga ledande partier, liksom landets två främsta fackföreningar.

Den andra skandalen är egentligen småpotatis, om man jämför summorna med många andra processer. Det som dock är minst sagt upprörande är att de inblandade i "Operación Púnica" ägnat sig åt mutor och egenmäktigt förfarande de två senaste åren, det vill säga mitt under rådande kris. Bland de drygt 50 inblandade finns fyra borgmästare och en provinsordförande, som ytterst motvilligt valt att avgå.

Det är bekymmersamt både att det uppenbarligen är så gott om ohederliga människor i den offentliga förvaltningen och att det är så satt i system att de etablerade partierna drar sig för att rensa ut i träsket. Men mer oroväckande är de allt tydligare exemplen på alla rent inkompetenta personer som sitter på nyckelposter.

I Caja Madrid och senare Bankia har det suttit dussintals nickedockor i styrelsen som lyft skyhöga löner och slitit på sina svarta kreditkort utan ha en aning om ekonomi. I sjukvårdstoppen och mitt i brinnande ebola-kris har vi haft en hälsovårdsminister och ett hälsovårdsråd i Madrid som är att likna vid ett skämt.