Spanien har lidit ETA:s terrordåd i drygt 40 år och det hittills största terrorattentatet i Europa genomfördes 11 mars 2004 mot pendeltågen i Madrid. Spanjorerna är därför smärtsamt medvetna om terrorismens konsekvenser, men också om hur man övervinner terrorn.

Minst en spansk medborgare finns bland dödsoffren i Paris, medan ytterligare en skadades. Inför ett drama av dessa proportioner suddas dock nationalitetsbeteckningarna bort. Få städer i världen är så internationella som Paris och det faktum att många av oss besökt staden gör att sorgen känns väldigt närstående.

Vid attentaten i Atocha dödades 181 människor och mer än 1 800 skadades. Bland dödsoffren fanns människor från tolv olika länder.

Spanien och Frankrike har sedan slutet på 80-talet ett nära samarbete i terroristbekämpningen. Trots ETA:s nedläggning av den väpnade kampen 2011 består samarbetet, både i jakten på alltjämt fria ETA-medlemmar, men i allt större utsträckning mot den växande jihadistiska terrorn.

Spanien har en nyckelroll i denna nya terroristbekämpning. Dels är landet en hubb mellan Afrika och Europa och samtidigt håller radikala islamister Spanien i sitt sikte, med anspråk på det forna riket Al-Andalus.

Vi hade helst varit förskonade från ETA, men det är nog ingen överdrift att säga att spanska säkerhetsstyrkor på grund av kampen mot den bakiska terrorismen, i dagsläget är en av världens bäst rustade att bemöta den jihadistiska hotet. De flertal tillslag som de senaste veckorna gjorts, i samarbete med marockansk polis, tyder på att de spanska säkerhetstyrkorna både tar situationen på allvar och vet hur den ska agera.

Betyder detta att vi är garanterade från att lida något nytt attentat? Naturligtvis inte. Men om det värsta skulle inträffa kan vi ta för givet att spanjorerna snabbt reser sig igen. Precis som de kommer att göra i Paris.