Spanjorerna är bland dem som arbetar flest timmar om året inom EU. Det avspeglar sig dock inte i produktiviteten. Skälen är flera, bland annat att arbetsklimatet i många företag fortfarande lämnar en hel del övrigt att önska. Många spanska småchefer jävlas fortfarande med sin personal och det gör att motivationen på jobbet ofta är låg.

Men det här blogginlägget inriktar sig på tiderna. Enligt en rapport jobbar spanjorer sämre på grund av att de går hem sent från jobbet, äter middag sent (ofta efter tio på kvällen) och därmed inte är i säng förrän efter midnatt. De går dock upp lika tidigt som genomsnittseuropéen och därmed sover spanjorerna mindre. Knappt 16 procent utövar siesta.

En annan otidsenlig situation är att Spanien inte är anpassat efter GMT, utan ligger sedan andra världskriget en timme före vad landet borde. Detta då diktatorn Franco anpassade spansk tid efter Hitlertysklands. Egentligen borde Spanien ha samma klockslag som Portugal och Kanarieöarna, vilket skulle innebära att det blir mörkt tidigare och solen skulle gå upp tidigare. När sommartid tillämpas hamnar Spanien med andra ord hela två timmar i otakt.

Det som inte har ifrågasatts på åtminstone 75 år har plötsligt blivit aktuellt. Den sittande regeringschefen Mariano Rajoy har presenterat flera förslag som syftar till att justera tidsgapet. Det går ut inte bara på att Spanien ändrar tillbaka sin tid och gör den enhetlig med Kanarieöarna. Dessutom vill Rajoy ändra spanjorernas kvällsvanor genom att fastställa 18.00 som normal stängningstid på jobbet (i dagsläget stänger många kontor 20.00). Dessutom vill PP tvinga tv-bolagen att upphöra med bästa sändningstid klockan 23.00. I dagsläget varar några av de populäraste programmen långt in på småtimmarna.

Rökrestriktionerna har visat att spanjorerna kan genomföra stora förändringar på kort tid, om de bara är motiverade. I globaliseringens kölvatten är det nog bara en tidsfråga (bokstavligt talat) innan spanjorerna tidigarelägger sin middag och går och lägger sig innan det blivit en ny dag.