De politiska förvecklingarna i Spanien under 2016 har övergått i en nästan surrealistisk situation i början 2017. Mariano Rajoy, som lyckades bli omvald på en nåder och i kraftig minoritet, har bevittnat hur hans tre främsta politiska rivaler vittrat sönder. Istället för att utnyttja PP:s svaga situation har oppositionspartierna kastat sig in i interna strider som klart gynnar den sittande regeringschefen.

Missnöjespartiet Podemos upplever sin största kris hittills, inför partikongressen som sammanfaller med Partido Populars i februari. Två tydliga fraktioner har delat partiet närmast på mitten. Den ena leds av partiledaren Pablo Iglesias, som förespråkar en radikalisering av partiet med större närvaro på gator och torg. Den andra fraktionen leds av andremannen i Podemos Íñigo Errejón, som menar att det är dags för partiet att bli mer moderat och förvandlas till ett övertygade regeringsalternativ. Trots försök att presentera konflikten som en ”konstruktiv dialog” har avsättningar av oliktänkande och andra typer av vendettor kraftigt skadat Podemos anseende.

Inom liberala Ciudadanos har ingen ännu ifrågasatt ledaren Albert Rivera. Däremot har partiets många motsägelser och stöd till Rajoy gjort att en hel del av dess väljare börjat omprövat sitt stöd. Dessutom har missnöjet varit stort i partiet när de upptäckt att PP-regeringen nonchalerar dem efter att de väl kommit till makten och hellre söker samförstånd med socialistpartiet PSOE.

Det är dock de sistnämnda som lider den största interna krisen. Socialistpartiet har sedan oktober en interimsstyrelse och i dagarna blev det klart att ny partiledare kommer att väljas först i maj och partikongressen hållas i juni. Det innebär att om ett eventuellt nyval skulle hållas i maj skulle PSOE bli helt tagna på sängen.

Ett nyval är inte helt otänkbart och skulle bli verklighet om budgeten för 2017 inte antas i parlamentet. Propositionen har fortfarande inte presenterats, trots att PP åtskilliga gånger insisterat på att ärendet var brådskande.

Den som har nyckeln i sin hand är, som jag skrivit i tidigare inlägg, Mariano Rajoy. Som regeringschef kan han kalla till nyval när han så önskar, från och med maj när det gått sex månader sedan han senast tillträdde posten. Rajoy kan frestas att kalla till valurnorna när hans främsta rivaler är nere för räkning, men vem vet om han inte trivs med den nuvarande situationen där han har vågmästarpartiet PSOE helt i sitt våld. Räkna med att socialisterna kommer att göra allt i sin makt för att budgeten antas och argumenten för ett nyval i dagsläget skingras.