Missförstå mig inte, de allra flesta svenskar älskar ju Costa del Sol, men det finns ändå en tendens att se ned på att området är så exploaterat och färgat av turismen. Mer än en gång har jag hört svenskar säga att Costa del Sol inte är Spanien. Och i mitt jobb som mäklare har jag mött en hel del kunder, som visserligen gärna vill vara här men samtidigt markerar att de söker sig bort från alla andra turister och utländska bofasta. Med större eller mindre framgång.

Ett exempel var när jag för några år sedan nästan hade sålt en lägenhet i La Cala de Mijas till en svensk familj. De skulle bara uppleva byn på kvällen och sedan lägga in en reservation. När vi möttes dagen efter nästan kräktes de ut hur hemskt La Cala de Mijas var; ”så ospanskt, bara massa britter och svenskar, inga spanjorer alls” och så vidare. Jag som jobbade under flera år i La Cala kände inte igen mig i deras beskrivning och frågade när de hade ätit middag. Klockan 19. I augusti.

Jag fick förklara att vid den tidpunkten är det inte en enda spanjor ute på gatorna. De är antingen hemma och vilar siesta i väntan på svalkan, eller så har de inte gått hem från stranden än. Man kan inte gå ut och äta middag klockan 19 och förvänta sig en känsla präglad av den inhemska befolkningen. Då får man äta när spanjorerna äter, det vill säga vid 21-22-tiden eller ännu senare på sommaren. En annan gång beklagade sig en svensk familj över att de hade varit och spelat golf och bara mött utländska pensionärer på banan. En tisdagförmiddag i januari. Vanligt folk är ju på jobbet då!

På Costa del Sol bor väldigt många nationaliteter. Till följd av det finns många affärer, restauranger och andra verksamheter som drivs av olika nationaliteter. Det allra mesta är dock faktiskt spanskt och man väljer själv vart man går. Det är helt sant att det finns många svenskar som har sina barn i Svenska skolan, jobbar på en svensk arbetsplats och går till svensk tandläkare. Men det är ju inte det enda som finns här.

De flesta av oss tar del av båda världarna; den spanska och den internationella. Här finns många turister, det är ju det man till stor del lever på här. Personligen tycker jag dock inte att det gör kusten mindre spansk, bara annorlunda. Det är klart att de små byarna i inlandet är mer traditionellt spanska. Det är ju inte samma sak att åka till Stockholm eller en liten by i Norrland, eller till skånska vischan heller. Det ena är ju inte mer svenskt än det andra bara för att utbudet är mer internationellt och folk på gatan mer uppblandade av turister och utlänningar.

Costa del Sol kan upplevas på väldigt olika sätt. Man väljer själv. De som kommer hit för att söka sig till det svenska, ser det. Samtidigt måste jag hävda att Costa del Sol i allra högsta grad är Spanien. Här är fullt med helt vanliga spanjorer och det pågår ett helt vanligt spanskt liv. Samtidigt med turismen och det internationella utbudet som i vissa kvarter är väldigt stort, i andra inte alls.

Jag ska erkänna att jag under mina år i Málaga stad såg på kusten med betydligt mer kritiska ögon. Jag var besatt av tanken på att integrera mig och ville absolut inte inkluderas i svenskkolonin. Som om det ena skulle utesluta det andra. Fast till viss del kan det nog göra det, åtminstone i början. Nu, många år senare, känner jag mig tryggare i min identitet som utlandssvensk och vill gärna ha både spanskt och svenskt i mitt liv och ser mest fördelar med att bo i ett område av mer internationell karaktär.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es