Spanska sommarminnen

CARIN OSVALDSSON Jag sitter i en taxi. Har precis lämnat den gamla terminalen på Málaga flygplats. Cigarettröken tjock vid entrén, folk som trängdes, svettades och bökade med väskor. Den ganska fula staden vibrerar i hettan. I taxin finns ingen AC, bara öppna fönster med brännande luft som torkar ut läpparna och svider i ögonen. På håll tornar de nu gulnade bergen upp sig.

Jag är full av förväntan, pirr och nerver. Jag är mitt emellan åtta månaders språkkurs i Málaga och steget när jag några månader senare ska flytta hit på riktigt. Men nu är det juli 2004 och jag är på semester i stan jag förälskat mig i. För att hälsa på mannen jag fallit för. Allt skulle gå åt skogen med kärleken. Men det är inte viktigt, bara känslan av ankomst till ett nytt äventyr lever kvar i mig. Det var där allt började. En avgörande pusselbit i allt det som kom efter. De heta sommarkvällarna, tapas vid midnatt, en kaffe på Calle Larios med ett anteckningsblock där jag skriver ned mina planer för hur jag ska förverkliga drömmen. Den spanska drömmen.

Jag bor i en loftlägenhet vid Plaza de la Merced. Min syster är på besök. Det är feria och vi ska ta bussen från Calle Victoria ut till El Real. Men alla passerar fulla, stannar inte ens. Vi vägrar ge upp. Klockan är säkert halv två när vi kommer fram. Men i Málaga kan det vara då en sommarnatt tar sin början. Vi dricker sangria i en flamencocaseta. Dansar sedan i friska luften i en discocaseta. Alla är svettiga men ingen bryr sig. Plötsligt börjar det regna. Regn i augusti. Jag kan inte tro att det är sant. Vänder ansiktet upp mot himlen och låter mig svalkas. Augustiregn. Lika dyrbart som ovanligt. En skatt i sommarnatten.

Mannen jag är kär i är på semester i en cortijo som är ett hotell en bit utanför Tarifa. Han är där med sina barn som jag ännu inte träffat. Jag frågar om jag får hälsa på. Jag kör dit en morgon och möts av sömniga barn som tittar på mig skeptiskt nyfiket kisandes i solskenet. Vi tar bilen till Bolonia och går sedan en bra bit för att komma till en plats där klipporna skapat naturliga pooler i havet. Jag hade ingen aning om vart vi skulle, följde bara lusten att ses, har inget med mig mer än bikini och handduk.

De delar sin picknick med mig. Smörgåsar och Kitkat. Vi simmar fram och tillbaka och hoppar från klipporna. Det är bara vi där. Ingen som ser, inget som stör. Hav, sand och himmel. Inget mer än frid och frihet. Flickan som är nio år tar min hand och säger ”kom så ska vi upptäcka”. Vi klättrar och hittar gömda grottor. Ibland med toalettpapper som en rest efter någon som inte kunnat hålla sig. Hon fnissar, rynkar på näsan. Vår hemlighet.

En av mina bästa vänner är på besök från Sverige. Vi känner varandra utan och innan, har bott ihop, rest ihop, gråtit ihop, men det är en ny situation för det är första gången han hälsar på med barn; sin äldsta dotter som är tre månader yngre än min son. Vi hittar rutiner med tider och mat som funkar för alla och landar i aktiviter som är lagom spännande. Mest havsbad och poolbad.

Vid midnatt, när barnen somnat, möts vi vid lilla balkongbordet som står ända ute vid terrassmuren. Annars sitter vi alltid vid stora bordet längre in mot väggen där det är skugga. Det är orimligt varmt. Men efter tolvslaget, där ute bredvid muren, friskar vinden i och om vi koncentrerar oss, lyfter på armarna och sträcker på oss, så svalkar det, lite lite grand. Vi tar fram vinet och chipsen, snackar en timme eller två om sånt som är barnförbjudet.

Vi är tre familjer som stämt träff på stranden. Det är augusti och ännu sommarlov. Om någon vecka början skolan men barnen kan inte tänka så långt. De badar och hoppar i vågorna som om inget annat existerar. Allra minst uniformer och skolbänkar. Efter flera timmar, med skrynkliga fingrar på brunbrända kroppar tvingar vi upp dem med löfte om mat på den närliggande chiringuiton. Det är 2020 och pandemi. Ingen av oss har haft en vanlig sommar och munskydden finns där någonstans.

Restaurangen i sanden är inte full trots högsäsong. Vi får ett bord för åtta utan problem. Där och då är problem och vardag långt bort. Vi beställer allt som är gott, sardinspett, grillad fisk, räkor, bläckfisk och sallad. Vi struntar lite i att vi kanske inte borde äta från samma fat. En kväll i paradiset. En paus från helvetet.

Carin Osvaldsson