Medan den radioaktiva olyckan i Palomares (Almería) 1966 blivit allt mer känd genom åren är det fortfarande få som hört talas om uranfabriken i Andújar (Jaén), som befaras ha orsakat en majoritet av de anställda dödlig cancer. Foto: Shutterstock

Ett förgiftat arv från Francotiden

21 jun 2026 | 04:00

PREMIUM Under 22 år behandlades uran i Andújar i en fabrik där de flesta arbetare senare dog i cancer. I dag, 30 år efter att området täcktes med jord, är få medvetna om vad som ligger dolt bara 600 meter från stadskärnan.

Den tidigare uranfabriken i Andújar (Jaén), verksam mellan 1959 och 1981, är Spaniens första radioaktiva anläggning – och fortfarande ett av landets mest känsliga miljöarv. För 30 år sedan täcktes det gamla fabriksområdet med jordmassor och blev en dold kärnavfallsdepå, bara 600 meter från stadskärnan. Därunder ligger hela den tidigare anläggningen och 1,2 miljoner ton radioaktivt avfall, skriver El País.

Av de 126 anställda vid fabriken har de flesta dött i cancer. Trots starka indikationer på arbetsrelaterade sjukdomar har endast en person officiellt fått sin sjukdom erkänd som yrkesskada. Arbetarna saknade skyddsutrustning och enligt flera vittnesmål manipulerades mätaren som skulle bevaka strålningsnivåerna. De tvingades tvätta sina förorenade arbetskläder hemma, vilket ökade risken även för familjemedlemmar.

Manuel Navas är 84 år och en av de få kvarlevande arbetarna från Fábrica de Uranio de Andújar (FUA). “Om folk visste vad som ligger där, skulle de aldrig gå förbi,” säger Navas.

Både Manuel och hans fru Manuela arbetade på fabriken utan skyddsutrustning. Hon avled nyligen i cancer, en sjukdom som drabbat majoriteten av de 126 anställda, men bara en person har fått sin diagnos erkänd som arbetsskada. Navas själv lider av artros, allvarliga andningsproblem och behöver syrgas 16 timmar om dygnet. Trots dokumenterade hälsoskador har rättsliga försök att få sjukdomarna erkända som yrkessjukdomar misslyckats, inklusive ett vetenskapligt underlag som visade omfattande skador på andningsorgan, njurar och immunförsvar.

Efter att fabriken stängdes 1981 tog det ytterligare 14 år innan den nationella kärnavfallsmyndigheten Enresa slutförde nedmonteringen. Sedan dess övervakar Enresa området genom kontinuerlig kontroll av grundvatten och utsläpp av radongas. Trots Enresas försäkringar om att nivåerna ligger under de tillåtna gränserna, visade en rapport att den radioaktiva föroreningen 2018 överskred gränsvärdena med upp till 25 gånger.

Politisk vilja att ta upp ärendet saknas. En rättslig prövning i spanska domstolar avslogs redan för 15 år sedan, och en begäran till EU-domstolen lades aldrig fram. Enligt en parlamentssvar från 2021 är ärendet definitivt avslutat. “Det är uppenbart att de flesta partier inte vill att detta kommer upp till ytan,” säger Eva Navas, dotter till Manuel och Manuela.

De tidigare anställda och deras anhöriga har under flera decennier försökt få rättsligt erkännande och ersättning. Över 80 stämningar har avslagits i spanska domstolar, som hävdat att sambandet mellan uranexponering och sjukdomar inte kunnat bevisas. Ett försök att ta fallet vidare till EU-domstolen lades ned av juridiska skäl, och i ett skriftligt svar 2021 konstaterade den spanska regeringen att ärendet är avslutat – "hur tragiskt det än må vara".

Invånarna i Andújar lever än i dag i ovisshet om vad som döljer sig under markytan. För många är platsen inte längre förknippad med fara, men för de som minns fabriken och dess offer lever oron kvar.