Ett annat slags liv
10 okt 2026 | 04:00PREMIUM CARIN OSVALDSSON Under mina år i Spanien har jag haft perioder där jag ifrågasatt kustlivet och längtat ut på landet. Nu är jag där igen. Och jag är inte den enda!
I torsdags läste jag i Sydkusten om hur allt fler Málagabor lämnar staden och flyttar till en billigare ort på pendlingsavstånd, exempelvis Alhaurín de la Torre eller Cártama. Anledningen är de skyhöga bostadspriserna i provinshuvudstaden och resultatet har blivit stora trafikproblem då tusentals människor tar sig med egen bil varje dag till och från jobbet inne i stan. Man kan ju undra över varför folk väljer att flytta bort från sina jobb för att spendera timmar i trafikkaos varje dag. Det ska jag förklara för er då jag i exakt tre veckors tid har funderat på att göra just detta.
Det började med att jag fick kalla fötter över en plan om att bli sambo. Vilket å ena sidan ledde till reflektioner kring möjliga alternativ och frustration över bostadssituationen på Costa del Sol. Å andra sidan en spirande tanke om att det vi behövde kanske framför allt var fler kvadratmeter. Jag började så smått kika på vad som finns till salu en liten bit inåt landet, med tesen om att det kanske skulle kunna gå att byta upp sig. Och ja, precis så är det. Jag skulle kunna få mer än dubbelt så stort för samma pengar om jag flyttar ett par mil från kusten.
Mitt kontor ligger i Fuengirola och jag kan visserligen jobba hemifrån ibland, mäklarjobbet är ju relativt flexibelt och jag måste ändå förflytta mig en hel del. Sonens skola ligger dock i Torrequebrada, Benalmádena och inledningsvis är det inget jag tänker ändra på. Jag introducerade min kille i tankeexperimentet varpå vi började en intensiv genomgång av potentiella objekt på Idealista. Inte för att det var någon brådska, utan för att det var så kul att titta och fantisera kring hur vi skulle kunna bo om vi bodde på landet.
Vi började ganska brett men med visst fokus på orter som Alhaurín el Grande, Coín, Cártama, Álora, Casabermeja. Jag funderade på vilket avstånd som skulle kunna vara rimligt, kanske max 40 minuter till skolan. Ibland fick vi fnatt, hittade någon underbar, billig finca på över en timmes avstånd. Och sanningen är att jag övervägde huruvida det skulle kunna ge oss så mycket ökad livskvalitet att det skulle kunna vara värt det. Sedan hade jag kunder där jag var ute i två dagar och körde ganska långa sträckor. Från hemmet till skolan på morgonen, till Nerja för att hämta kunder och sedan visningar på flera olika platser öster om Málaga. Dagen efter hämtade jag och lämnade samma kunder i Málaga och visade dem fastigheter i Fuengirola och Benalmádena.
Jag insåg att jag hatar stressen det skapar att sitta i bilköer, att inte veta exakt hur lång tid en resa ska ta, att ständigt känna att man jagar minuter och rädslan för att en olycka ska förstöra hela dagsprogrammet. Det gav mig en tankeställare och jag insåg vikten av att välja landsort väl, innan vi drar igång något vi får ångra. Jag har inga problem att köra i 40 minuter om jag vet att det är 40 minuter och att bilen faktiskt rullar under den tiden. Men om det är en sträcka med mycket trafik och det ibland tar dubbelt så lång tid, nej, det skulle göra mig galen.
Så vi landade i att Alhaurín el Grande är vår favorit. Egentligen är det inte särskilt långt dit, men det ligger ju precis på andra sidan berget och närmsta vägen till Torrequebrada är förbi Mijas Pueblo på bergsvägarna, med en hastighet på 20 km/h. Så det tar 40 minuter, men är en vacker väg och trafiken flyter på. Dessutom finns det en fin motorväg till Mijas och Fuengirola. Alhaurín el Grande är ganska mycket billigare än Alhaurín de la Torre som redan lockat många Málagabor. Och mycket billigare än kusten.
Själva tätorten har drygt 21.000 invånare så det är mer av en liten stad än en by. Det är ett väldigt trevligt samhälle med mycket restauranger och all annan slags service man kan behöva. Det är dessutom vackert, med en välorganiserad stadsplanering, framför allt vitkalkade hus, milsvid utsikt över Valle de Guadalhorce och med berget - Sierra de Mijas - i ryggen med fina vandringsleder bara några minuter från centrum.
Vi åkte dit med Iván för att reka, kollade in läget på ett av våra favorithus, besökte kommunens idrottsanläggning som är som en hel liten sportby med utom-och inomhuspool, inomhusarena, tennisbanor, basketplaner, skatepark, övertäckt fotbollsplan och mycket mer. Vi avslutade med lunch på en riktigt bra mexikansk restaurang, Mexology, som jag har varit på en gång tidigare och vars kock är en riktig mexikanska vilket märks på smakerna! Ett mycket bra ställe. Egentligen skulle vi även ha besökt författaren Antonio Galas museum som var författarens bostad under drygt 30 år, men vi orkade inte mer denna dag. Men vi kommer tillbaka.
Det är mycket som ska klaffa för att det faktiskt ska bli en flytt. Jag har visat min lägenhet ett par gånger men är inte i ett läge där jag vill lägga ut den till salu officiellt. Men jag måste ju sälja den för att kunna köpa något nytt. Jag vill inte heller sälja mitt nuvarande hem utan att veta att vi kan flytta till något som känns helt rätt. Jag litar på att alla stjärnorna plötsligt hamnar rätt om det är det som är meningen. Men vi har några mycket intressanta objekt i pipeline som skulle ge oss fler rum och större ytor för olika slags projekt samt lite mer plats för förvaring. Framför allt ett par mysiga byhus med flera patios och vackra terrasser, möjlighet till odling och hobbyrum.
Under tiden jag jobbar på mitt tålamod, vänder och vrider jag på för- och nackdelarna. Längre till stranden, längre till jobb och skola, sannolikt ingen parkering eller tillgång till pool. Men ett hem där det finns lite mer plats att andas, skapa och leva tre parallella liv utan att hemmet känns stökigt så fort vi är hemma alla tre (plus hund och katt). Ett kök där man kan befinna sig mer än en person i taget. Och förändringen att bo mitt i en spansk by med gångavstånd till en massa trevliga saker. Eller kanske till och med på landet med egen mark! Känslan av att befinna sig en bit bort under den mest intensiva turistinvasionen. Jag vet inte säkert om det är för mig, men jag tror det och jag skulle definitivt vara beredd att prova på ett annat slags liv.
|
Carin Osvaldsson |
Kommentarer