Ibland bedrar skenet onekligen. Tidningen Diario Sur har listat en rad landmärken i provinsen som inte alls är vad de utger sig för att vara. En av de mest emblematiska är Nerjas utsiktsplats, Europabalkongen. Vad få känner till är att det från början var ett fort, en värdefull fästning av arabiskt ursprung. Tack vare sitt strategiska värde försågs den på 1700-talet med kanoner som skulle skydda kusten mot potentiella attacker från havet.

Det spanska självständighetskriget 1808-1814 blev dock slutet för fästningen som förstördes av Spaniens allierade britterna, i deras försök att hindra fransmännen från att ockupera den. Många år senare, 1885, besökte kung Alfonso XII bastionen i Nerja och döpte platsen till “Balcón de Europa”. Vad som under hundratals år var en militärstrategisk nyckelpunkt är idag en utsiktsplats med spektakulär panoramavy över Málagas östra kust.

Puente de los Alemanes, tyskarnas bro, ligger i Serranía de Ronda och förbinder de två bergsväggarna i Buitreras del Guadiaro. I verkligheten byggdes den dock inte som en bro utan som en akvedukt. Den mer än hundra år gamla konstruktionen är belägen på omkring 60 meters höjd och byggdes för att förse det närliggande kraftverket i Colmenar med vatten. Enligt uppgift ska det dessutom ha rört sig om ett belgiskt ingenjörsarbete. Namnet ska dock anspela på det tyska ägarskapet av företaget, som vid tidpunkten tillföll den germanska huvudstaden.

Ett av monumenten i Valle del Guadalhorce är känt som El Santo, helgonet. Det ligger i Pizarra, på toppen av ett berg i Sierra de Gribralmora. I själva verket är det dock en kristusstaty. Den har inte funnits mer än ett kvarts sekel, men hade en äldre föregångare. Det var greven av Puerto Hermoso som beordrade uppföra en kristusfigur där för mer än ett sekel sedan. Den förstördes dock under inbördeskriget 1936, ersattes av ett kors som i sin tur förstördes av ett blixtnedslag. Den nya statyn kallas populärt i Pizarra för El Santo, fast den enligt uppgift ska representera El Sagrado Corazón, Jesu heliga hjärta.

Det allra mest kända av de luriga monumenten är Caminito del Rey, som fick sitt namn av kung Alfonso XIII. Leden byggdes dock inte för att kungen skulle använda den och han nyttjade den heller aldrig i sin helhet. I verkligheten vandrade monarken endast den första delen, som då var känd som “Balconcillos de los Gaitanes”, det vill säga inte ens hälften av den nuvarande kungsleden. Vägens ursprung kommer i själva verket från behovet för vattenkraftverkets tekniker att förflytta sig i området.

Inte så långt därifrån, i naturområdet Desfiladero de los Gaitanes, finns La Escalera Árabe, den arabiska trappan. Det finns dock varken några historiska eller arkitektoniska belägg för att den skulle vara byggd under tiden för det moriska riket Al-Ándalus. Trappan är faktiskt bara känd under det nuvarande namnet sedan i början av förra seklet.

Inte heller har det funnits några jättar vare sig i Ronda eller Antequera. Trots namnet på Casa del Gigante, Jättens hus, ett bostadshus från 1200-talet. Namnet refererar till en enorm skulptur av feniciskt ursprung som hittades i forntida Al-Ándalus. Något liknande gäller för Arco de los Gigantes i Antequera, som kallas så på grund av en romersk staty av stora mått, föreställande Hércules.

Andra exempel på villfarelser är La Casa de la Reina Mora, den moriska drottningens hus, i byn Canillas de Aceituno. Byggnaden ligger nästan mitt emot rådhuset och påminner onekligen om det gamla Al-Ándalus. Någon drottning har dock aldrig bott där och dess riktiga namn är Casa de los Diezmos. Diezmo står för tiondel och det ska ha varit här som invånarna betalade sin skatt, sin tiondel.

I Villanueva del Trabuco, norr om Málaga finns La Fuente de los Cien Caños, fontänen med de hundra rören. Det är ett av de mest emblematiska monumenten i Sierra Norte de Málaga och deklarerat naturligt monument i Andalusien. Kanske är det inte många som stannar upp för att räkna vattenkanalerna, men det sägs att de faktiskt är 101 och inte hundra.

I kyrkan i byn Alameda kan besökarna beskåda vad som kallas för La tumba del Tempranillo, Tempranillos grav. Tempranillo levde mellan 1805 och 1833 och var den mest beryktade banditen i Andalusien. Med tanke på att kyrkogårdarna förr alltid förlades bredvid sockenförsamlingarna är det inte troligt att banditens kvarlevor faktiskt finns i kyrkan, utan att det snarare rör sig om en senare hyllning till hans person.