Konstnären Diego Velázquez kan anses personifiera den spanska barocken. Han är också allmänt erkänd som en av landets största konstnärer genom tiderna. Med sin tekniska skicklighet och sina dramatiska kompositioner är hans oljemålningar en viktig del i spansk kulturkanon.

Barocken präglade konsten i stora delar av Europa från slutet av 1500-talet till början av 1700-talet. Epoken karaktäriseras av dramatiska uttrycksformer och storslagna gester. Begreppet används även för att beskriva musik, litteratur och arkitektur.

Diego Rodríguez de Silva y Velázquez var en av de konstnärer som utvecklade barocken i Spanien. Hans stil kännetecknades av stark realism. Därtill utforskade han kompositioner, och kontraster mellan ljus och skugga.

Konstnären föddes i Sevilla 1599. I Andalusien var det vid denna tid vanligt att den förstfödde sonen tog sin mammas efternamn. Således kom Diego att bli känd som Velázquez, efter sin mamma Jerónima Velázquez.

Den lille pojken visade sig tidigt ha talang för att måla. Redan som tioåring fick han börja studera hos konstnären Francisco Herrera den äldre i hans studio. Ett år senare fick han en ny lärare – Francisco Pacheco. Under de kommande fem åren lärde sig den aspirerande konstnären både de tekniska aspekterna av måleri, och började utforska sitt uttryckssätt. Lärjungen utvecklade dessutom en nära vänskap med sin läromästare – så god att Pacheco erbjöd honom sin dotters hand.

År 1617 hade Velázquez förfinat sina färdigheter så pass att han tilldelades sitt mästarbrev. Under följande år gjorde konstnären sig ett namn i Sevilla. Trots att han fortfarande var väldigt ung skapade han under denna period några av de verk som än i dag är kända för eftervärlden. Till exempel “Vieja friendo huevos” (gammal dam steker ägg) och “El almuerzo” (lunchen).

Velázquez gjorde två försök att etablera sig i Madrid. Det första misslyckades och han tvingades återvända till sin hemstad. Andra gången gick det bättre. Efter att ha målat ett porträtt av kung Felipe IV blev regenten så imponerad att han anställde Velázquez som hovmålare. Det ärofyllda uppdraget innebar bland annat att konstnären målade flera porträtt av kungafamiljen.

I rollen som hovmålare fick Velázquez även åka på studieresor. I slutet av 1620-talet reste konstnären för första gången till Italien, som vid denna tid var Europas centrum för modern och nyskapande konst. Här insöp han influenser från stora mästare som Tintoretto, Rafael och Tiziano.

Resan fick stor betydelse för Velázquez konstnärliga uttryck och påverkade hur han använde färger. Hans verk blev mer dramatiska och han började dessutom ta ut de konstnärliga svängarna och bryta mot dåtidens konventioner. Till exempel avbildade han inte bara kungligheter, utan även gycklare och dvärgar vid hovet.

När han återvände till Madrid gjorde han några av de målningar han blivit mest kända för, som “Cristo crucificado” (korsfäst Jesus) och “El Infante Baltasar Carlos a caballo” (Prins Baltasar Carlos till häst).

Hans mest kända alster är dock “Las Meninas” (hovdamerna). Det är också ett nyckelverk inom den europeiska barocken. Tavlan föreställer Margarita Teresa, Felipe IV:s dotter, som är omgiven av tjänstefolk från hovet. Det som gör bilden okonventionell är Velázquezs val av komposition. Den som betraktar tavlan tycks se den utifrån den avbildades perspektiv. Till vänster står konstnären själv med penseln i högst hugg. I en spegel längst in i bilden skymtar en reflektion av kungaparet Felipe IV och drottning Mariana. Det finns än i dag flera olika tolkningar av vem det egentligen är som blir avbildad.

Sevillanarens konstverk har tydliga influenser av den italienske barockkonstnären Caravaggio, som med sin dramatiska och realistiska stil utvecklade en form av barock naturalism. Hans tavlor hade ofta en stark kontrast mellan ljus och skugga, och gestaltade ofta händelsefulla och närmast aggressiva scener. Det är oklart huruvida Velázquez kände till Caravaggio under sina första år som aktiv konstnär i Sevilla, men det råder inget tvivel om att det finns stora likheter i deras uttryckssätt.

Diego Velázquez fortsatte att vara målare vid hovet i Madrid fram till sin död 1660. Två år innan han dog blev han adlad. Han ses som en av Spaniens största konstnärer genom tiderna. Människor fortsätter än i dag att förundras över hans skicklighet med penseln.