Hösten -76 blev en 56-årig man vid namn Sanfrid Eriksson i byn Morjärv misstänkt för brott mot rikets säkerhet. En häpnadsväckande spionhistoria. Han hade gjort en turistresa till Leningrad och en tid senare råkade han befinna sig i skogen bland några gamla betongbunkrar som försvarsmakten kallade för Kalixlinjen. Detta räckte för att Sanfrid skulle bli anklagad för att spionera för rysk räkning. Pressen hängde på och där stod flera tidningar på Säpos sida medan andra trodde att han var oskyldig.

I hans hemby Morjärv delades invånarna i två läger: De som trodde på Säpo och de som trodde att Sanfrid var oskyldig. Han förföljdes och bevakades av Säpo och fick schavottera i pressen i 20 år innan han greps för att slutligen bli frikänd. Först efter 32 år släppte Säpo på hemligstämpeln och Sanfrids fru Karin kunde skriva en bok om eländet. Boken heter Morjärvmannen och Säpo.

Löpsedelns andra nyhet handlar om hur jag blev nekad att framträda på regemente A4 i Östersund. Där skulle anordnas en regementsafton. De värnpliktiga hade fått rösta fram vilken artist som skulle framträda och då valde de mig. Jag kom farande norrifrån en dag för tidigt så då passade jag på att besöka det lokalhistoriska museet Jamtli, där jag i parken mötte två värnpliktiga.
–Va fan, är du här redan. Det är i morgon du skall sjunga.
–Vet det, svarade jag.
–Ja men nu är det ändrat. Du får inte komma in på regementet för regementschefen så vi har hyrt Wargentinsskolans aula i stället. Då får vi själva betala ditt gage, så vi kommer att ta entré.

Aftonbladets löpsedel var bästa reklam och i tidningen kunde man läsa regementschefens motivering till varför jag inte var välkommen till regementet:
–Den mannen är överhuvudtaget inte välkommen till militärt område. Han har en mycket tvivelaktig samhällssyn. Det grundade han på en visa jag skrivit med titeln: Du gamle militär. Texten lyder:

Så stilig och så ståtlig du gamle militär
Nog kan du hålla takten fast du är pensionär.
Ja du är rak i ryggen och går med spänstigt kliv
för du har aldrig jobbat med nå´t nyttigt i ditt liv.

På söndan bär du uniform och prålar i din prakt
och kommenderar kärringen att hon skall stå givakt.
Sen går du där och grämer dig uti vår huvudstad
och inte ens vår vaktparad kan få dig riktigt glad.

En sjättedel av budgeten vartenda jävla år
förbrukas utav svenska folkets egen mördarkår.
Det hade varit bättre om du fötts till pensionär.
Din livsgärning är meningslös, du gamle militär.

För trots att du har krigat sommar vinter vår och höst
och spanat med din kikare varenda dag mot öst
och krupit runt i buskarna med ditt infanteri
så har du aldrig någonsin sett skymten utav fi.

Bland bruna råttor uppstår så lätt rivalitet
och samma primitiva mordmentalitet
har styrt dina instinkter i alla dina dar.
Ja, alla kannibaler vill ha ett starkt försvar.

Det hela slutade lyckligt. Aulan fylldes av folk som satt trångt och många stod utmed väggarna och i gångarna. Andra stod i korridoren och försökte kika in genom de tre breda dörrarna. Jag började naturligtvis min föreställning med ”Du gamle militär” men tvingades sjunga den två gånger till under mitt framträdande inför en jublande publik som sjöng med. De värnpliktiga fick en rejäl slant över sedan de betalat mitt gage och reseersättning och det unnade jag dem.

Sedan den dagen har jag besökt militärt område ett otal gånger, men inte ett ord om den saken till Säpo.