Den ohändige mannen

PLUS ANNIKA ELWING Mina släktingar har varit sådana som byggt hus, bilar, möbler och uppfunnit nya saker. Jag kan inte bygga hus och är rädd för att borra i spanska stenväggar, men den lilla händighet jag fått i blodet har varit till nytta i mitt förhållande med den spanske sambon. Ingen är mindre händig än han.

PLUS ANNIKA ELWING Mina släktingar har varit sådana som byggt hus, bilar, möbler och uppfunnit nya saker. Jag kan inte bygga hus och är rädd för att borra i spanska stenväggar, men den lilla händighet jag fått i blodet har varit till nytta i mitt förhållande med den spanske sambon. Ingen är mindre händig än han.

– Åh gud! Vad var det!?
Jag stirrade på katten Vargen, som precis som jag ryckt till av det plötsliga oljudet, där han låg bredvid mig på skrivbordet och sov medan jag jobbade.


Oväsendet fortsatte. Det lät faktiskt som... Men det kunde det inte vara, det var för osannolikt...


Jag gick ner för trappan, och jo, se! Borrmaskinen! Där låg den nu på soffbordet och sambon var arg. Även det mest osannolika kan ske, vet ni. Det finns ingenting som Jesús avskyr mer än att använda borrmaskinen. Vi undviker till och med att prata om den, för husfridens skull. Ett enda borrat hål i väggen och Jesús är på dåligt humör resten av dagen. Men nu hade han gett sig fan på att sätta fast tv:n på väggen.
– Hålen är för små! Borret är för litet! Skruvarna kommer inte i! sa han.
– Men kollade du inte storleken på skruvarna innan du började borra? undrade jag.



Jesús är oerhört kunnig när det gäller musik, konst och historia, men han är inte någon händig person. Han är väl den minst händiga jag vet om. När vi lärde känna varandra visste han inte ens att det finns olika typer av glödlampor, utan trodde att en och samma sort funkar till alla armaturer. Han gjorde en meterlång spricka i väggen när han skulle sätta upp en tavla, och det var när han började frosta av frysen halv tio på kvällen en gång, som jag förstod att han aldrig hade frostat av en frys tidigare. Inte för att jag är någon fena på sådana här grejer jag heller, men lite hum har jag ju, med alla far- och morbröder som bygger hus, möbler, bilar, reparerar sina bostäder, en pappa som grejade och fixade allt i den välutrustade verkstaden...



Jesús var arg hela dagen. Han gick till Sparbutiken för att köpa nytt borr, varför han nu trodde att de skulle ha betongborr där, det hade de naturligtvis inte. Han åkte till järnaffären på eftermiddagen och fick hjälp att köpa ett borr i rätt storlek, kom hem, borrade, men så kunde han inte hitta skiftnyckeln som sedan behövdes för att sätta fast tv-ställningen. Irriterat letade han i byrålådor och på andra märkliga ställen. Jag hade jobbat undan det värsta och erbjöd mig att åka till järnaffären och köpa en ny skiftnyckel, men nej, han skulle ha vår. Till slut fick han ta något slags Ikeaverktyg, och lyckades sätta fast tv-ställningen.



När jag hade jobbat klart och kom ner till vardagsrummet satt tv:n faktiskt på väggen. Fast i en ovanlig vinkel.
– Går det att sätta den rakt? undrade jag, som tänkte att vi kommer att börja luta på huvudena åt höger allihop för att få en vettig bild, och har Jesús hört talas om vattenpass, tumstock och att ta mått över huvud taget, eller gör han allting på känn?

– Då måste jag borra nya hål, morrade han, och därmed var saken utredd..



Så nu har vi en tv på väggen som hänger snett, åtta sladdar i olika färger som hänger ner från apparaten, och dessutom fungerar inte tv:n alls just nu, eftersom Jesús har dragit ur några sladdar som han inte kan sätta tillbaka. Men tv:n sitter i alla fall fast på väggen.

Annika Elwing