Signifikativ förändring i vårt hem

PLUS MATS BJÖRKMAN Vi har slutligen blivit med luftkonditionering. Det skedde brådskande, delvis överilat – och vi är fortfarande i anpassningsfasen efter att ha klarat oss med enbart fläktar i vårt nuvarande hem i mer än 25 år. Är det förresten en tillfällighet att våra grannar också gjort slag i saken precis samtidigt?

PLUS MATS BJÖRKMAN Vi har slutligen blivit med luftkonditionering. Det skedde brådskande, delvis överilat – och vi är fortfarande i anpassningsfasen efter att ha klarat oss med enbart fläktar i vårt nuvarande hem i mer än 25 år. Är det förresten en tillfällighet att våra grannar också gjort slag i saken precis samtidigt?

Det är väl oundvikligt att veckans bloggtema åter väcker bokstavligen heta känslor i klimatdebatten, så låt oss direkt ta tjuren vid hornen. Jag har vid det här laget levt mer än halva mitt liv på Costa del Sol och upplever tydliga förändringar i klimatet. Självklart har det alltid varit varmt på sommaren, även vid kustbandet, men värmeböljorna har blivit både fler, längre och intensivare. Dessutom har jag aldrig upplevt en sådan fuktighet på Costa del Sol som under de senaste somrarna.

Jag gillar egentligen inte luftkonditionering. De kraftiga temperaturväxlingarna gör mig inte gott, och vi hade hittills klarat oss ganska bra med olika typer av fläktar hemma, bland annat i taket i vardagsrummet och sovrummet. Fläktarna har dock inte varit tillräckliga de senaste åren för att göra det någorlunda uthärdligt om sommaren.

I år bjöds vi på den tidigaste värmeböljan i Andalusien sedan de moderna mätningarna startade. Den inföll under andra halvan av juni och drabbade oss under den semester vid Atlantkusten som jag redan skrivit om i en tidigare blogg. Där hade vi som tur var luftkonditionering, men det gjorde att kontrasten upplevdes extra stor när vi kom hem igen.

Bara några dagar efter hemkomsten valde vi att åka till det stora köpcentret i Marbella, där vi införskaffade det spanjorerna kallar för pingüino, ett golvaggregat. Det kostade inte fullt 300 euro på Alcampo, vilket kändes som en rimlig investering för att få ner temperaturen hemma en aning. Detta var helt klart ett överilat köp.

När vi packat upp aggregatet, ivriga att prova det omgående, upptäckte vi till att börja med att vi behövde vänta ett dygn. Instruktionsboken angav nämligen att denna säkerhetsåtgärd är nödvändig för det fall att aggregatet inte förvarats upprätt. Det hade bland annat legat sidledes i bagageutrymmet i bilen.

Nästa oväntade hinder var att golvaggregatet kräver ett fönster som släpper ut den mycket varma luft som bildas när kall luft produceras. Varmluften leds genom ett stort, otympligt plaströr som ska fästas vid fönstret. Det är alltså fråga om ett både skrymmande och brummande aggregat, vilket gjorde det att vi inte kunde använda ”pingvinen” i något av sovrummen, utan fick installera den i vardagsrummet i stället.

Paradoxalt nog sjönk den naturliga temperaturen ute ganska kraftigt just som vi köpte aggregatet, så det tog ett flertal dagar innan vi kom att använda det ordentligt. Resultatet är acceptabelt, men inte mycket mer.

En kuriosa i sammanhanget är att precis samma dag som vi köpte hem aggregatet upptäckte jag att våra grannar gjort samma sak. Det framgick av att de placerat mynningen till varmluften från ett liknande aggregat i sitt sovrumsfönster mittemot oss. Dessa grannar bodde där redan när vi flyttade in i maj 2000 och jag frågar mig om det kan vara en tillfällighet att vi båda skaffat luftkonditionering samtidigt och lika överilat.

Pingvinen var från början tänkt att kyla ner våra sovrum, men då detta inte var praktiskt valde vi att söka upp en installatör för att få ordentliga väggaggregat. Jag befarade att det skulle bli komplicerat mitt i juli, men vi hade denna gång tur. Jag fick tips om en lokal firma som snabbt gav mig en mycket rimlig offert och som inom en vecka installerade två aggregat i vårt hem. Det tog en förmiddag och i dag frågar vi oss hur vi kunnat vänta så länge med att skaffa luftkonditionering. Vi är fortfarande i anpassningsfasen, men jag har upptäckt att det räcker gott och väl att ställa termostaten på 27 grader, som ju för övrigt var den temperatur som fastställdes i Spanien för butikslokaler under den senaste energikrisen.

Några få dagar efter att vi blivit med luftkonditionering fick jag ett intressant nyhetsbrev från El País. Det innehöll statistik om bruket av luftkonditionering i Spanien. Jag upptäckte då att vi fram till nu tillhört ”de fattiga”, då än i dag är förekomsten av luftkonditionering i de spanska hemmen till stor del en intäktsfråga. I Málaga stad har endast drygt hälften av hushållen med låga inkomster, 57 procent, luftkonditionering hemma. Bland dem som tjänar mer än 3.000 euro i månaden har hela 86 procent luftkonditionering.

Skillnaderna är ännu större i Spaniens två största städer – 49 procent mot 81 i Madrid respektive 41 procent mot 76 i Barcelona. Bristen på luftkonditionering i många hem i Spanien tillskrivs i betydande utsträckning den höga andelen dödsfall på grund av värme, jämfört med länder som exempelvis USA. I Spanien skylls 1,1 procent av alla dödsfall extrem värme, vilket kan jämföras med 0,3 procent i USA och 0,2 procent i Sverige.

Det verkar sålunda som att vi med våra nya aggregat inte bara investerat i bekvämlighet i vårt hem, utan även skaffat oss en form av livförsäkring.

Mats Björkman Sydkusten