Getter

PLUS BENGT SÄNDH År 1970 bodde jag med min hustru Naomi i en lägenhet med ett rum på Östermalm. Jag hade medverkat i och skrivit visor till Lars Molins debutpjäs Baddjävlar och lärt känna författaren som bodde i Östhammar.
– Egentligen skulle man flytta från Stockholm och skaffa en kåk här på vischan, sa jag.
– Då går vi till Föreningsbanken. Där känner jag en mäklare, sa Lars Molin.

PLUS BENGT SÄNDH År 1970 bodde jag med min hustru Naomi i en lägenhet med ett rum på Östermalm. Jag hade medverkat i och skrivit visor till Lars Molins debutpjäs Baddjävlar och lärt känna författaren som bodde i Östhammar.
– Egentligen skulle man flytta från Stockholm och skaffa en kåk här på vischan, sa jag.
– Då går vi till Föreningsbanken. Där känner jag en mäklare, sa Lars Molin.

Sagt och gjort och snart stod vi som ägare till en banvaktarstuga i byn Morkarla. Vi sålde vår etta på Östermalm till Göran Fristorp för 13.000 kronor. Nu hade vi en stuga med uthus, jordkällare, en stor vacker löväng och en åker. Det blev min fasta punkt i livets oändliga turné. Min kollega Finn Zetterholm gjorde sig lustig över att vi flyttat ut på vischan och skänkte mig antikvariska böcker om jordbruk och trädgårdsskötsel.

Hela februari månad 1972 körde jag Bengt Sändhs show på krogen Nya Bacchi i Stockholm. Till hjälp hade jag en liten orkester och tre körande damer. Själv var jag iförd smoking och fluga. Flott skulle det vara.

En av dessa dagar råkade jag fylla år och då, när förställningen var slut, uppstod smått tumult i lokalen. Där kom tre män ledande en livs levande getabock. Det var mina vänner Finn Zetterholm, Rune Andersson och Cornelis Vreeswijk som klev upp på scenen och gav mig bocken som födelsedagsgåva. Jag fick veta att jag även fått en get och att den fanns i Finns kombibil på Skeppsbron. Jag hade en vanlig bil så jag måste låna Finns kombi för att forsla hem mina getter till byn. Vi bytte bilnycklar och bilar.

Det var en sällsam promenad när jag skulle leda getabocken genom Gamla stan vid denna vinternatt. Folk som druckit lite för mycket och var på väg hem och som mötte en man i smoking ledande en bock stannade till och klamrade sig fast i närmaste stuprör och avgav nykterhetslöften.

Väl hemma så hade plogbilen gjort en hög driva vid vår infart. Jag skottade snö, röjde ut alla verktyg ur redskapsboden där jag släppte in getterna och såg till att de hade vatten. Så for jag iväg och väckte bonden Nils Tranberg som gav mig en halv säck pellets som föda åt djuren. Dagen därpå, som var en söndag, stod jag på ängen i en halv meter snö och spikade ihop ett litet gethus av skivor jag fått av bonden.

Getter är trevliga och roliga djur. De går inte att hägna in men när de blir hemtama och väl behandlade så rymmer de inte. Men bocken, som vi gav namnet Brynolf, tjudrade jag med en tolv meters lina en meter upp på en björk. En dag öppnade jag dörren och Brynolf sprang emot mig. Linan spändes och två katter som idkade älskog mitt på linan flög två meter upp i luften och skrek.

Geten, som vi gav vi namnet Getrud, födde två ”urgulliga” killingar på försommaren. En av vart kön. Dem gav vi namnen Yster och Ester.

Det var inte ofarlig att öppna dörren till gethuset på morgonen. Det fick Naomi erfara en morgon. Hon öppnade och ut for fyra getter men när hon sedan böjde sig fram för att ta ut en matskål kom bocken i full fart och skickade in henne i gethuset. Märkligt nog skadade hon sig inte. Hans rundade horn mot hennes runda bakdel lyfte bara in henne i gethuset där hon stod och gapskrattade.

Getter tycker om tobak. Om detta kan man läsa både hos Albert Engström och Fritiof Nilsson Piraten, Den sistnämnde hade alltid en cigarr med sig när han skulle besöka en granne. Detta för att muta bocken. Jag provade genom att ge Brutus en cigarett som han slukade nästan utan att tugga. Så fick han skölja ner den med en mellanöl. Jag bestämde att bocken skulle få en cigarett och en mellanöl varje söndag. Det blev en tradition. Geten fick annat smaskens. Så kom min mor på besök och hade med sig en sådan där vitsig göteborgare.
– Men herregud skall du ge djuret en cigarett? Det är ju giftigt!
– De e la ingen fara sa göteborgaren, de va ju filter på den.

Jag fällde en fem meter hög sälg som blev liggande en vecka på ängen och då var den vit för getterna hade gnagt av all barken. Jag tänkte som så att stångas man hela dagarna får man huvudvärk och sälgens bark innehåller ju acetylsalicylsyra som är den verksamma beståndsdelen i alla värktabletter.

Bocken och jag var vänner och kelade mycket men detta till trots hade jag alltid blåmärken på södra kroppshalvan. En dag komma en ung söt lärarinna med ett antal förstaklassare som hon tyckte skulle få titta på getterna och det var ju populärt. Det roligaste, tyckte barnen var, när bocken kissade ner lärarinnans ena sandalklädda fot.

Så fick vi besök av en finsk dam som vi kände och hon var alltid välklädd, hårt sminkad och parfymerad. Då stod min fru med en liten killing i famnen. Samtalet som följde:
Finskan: Oh herregud så söt den är!
Naomi: Ja, klappa den så får du känna hur len den är.
Finskan: Nä det luktar så!
Naomi: Jo men det tål den nog.

Getterna hade vi tills vi fick vår son Aron och livet blev lite omständigare. Då sålde vi våra getter till en elektriker som vi kände i en grannby och där trivdes dom.

Bengt Sändh