Jultraditioner ”a mi aire”

PLUS CARIN OSVALDSSON Att bo utomlands kan innebära att man saknar sitt land, sina människor och sina barndomstraditioner lite extra ibland, inte minst i juletid. Men det kan också medföra en viss befriande känsla av att man kan göra lite som man vill. Möjligheter öppnas för att skapa nya traditioner, plocka godbitarna och bygga sina egen mix. Så här ser våra ut!

PLUS CARIN OSVALDSSON Att bo utomlands kan innebära att man saknar sitt land, sina människor och sina barndomstraditioner lite extra ibland, inte minst i juletid. Men det kan också medföra en viss befriande känsla av att man kan göra lite som man vill. Möjligheter öppnas för att skapa nya traditioner, plocka godbitarna och bygga sina egen mix. Så här ser våra ut!

Om vi inte hade åkt till Sverige varje år för att fira jul med familjen där, hade jag nog upplevt allt på ett annat vis. Om jag hade bott för långt bort för att resa till Sverige varje år. Eller om jag bott i ett land som inte firar jul alls. Jag är ganska dålig på traditioner. Men gränsen är hårfin mellan att de känns betungande och att de känns viktiga och som en del av mig. En del följer med sedan barnsben, men väldigt många har jag släppt. Fördelen med att bo i Spanien är att man får göra som man vill utan att vara övervakad eller känna sig som en svikare.

Spanjorerna firar jul, men allt är lite mer avslappnat än i Sverige. Jag älskar julen, men känner mig lite allergisk mot absoluta krav och måsten. Här är inget hugget i sten och alla familjer har sina egna grejer. Ingen tittar konstigt på en för att man gör eller inte gör något. Jag plockar ut det jag gillar från båda kulturerna, anpassar det till vad jag hinner med och till vad jag känner för varje år. Det måste inte vara lika alltid. Jag är exempelvis väldigt glad över att inte bo i ett Sverige där Nissetraditionen förvandlat december till en fullständig mardröm för stressade småbarnsföräldrar.

Problemet överlag med just traditioner är att de per default skapar förväntningar och därmed blir kravfyllda. När min son Iván var liten började jag med en presentkalender, en tomte som hängde på väggen med en liten tygpåse för varje dag mellan 1 och 24 december. Det var ju en kul grej och till ett litet barn är det lätt att uppfylla förväntningarna, särskilt de första åren när de inte har några. En chokladpeng, en liten leksaksbil, ett minipussel.

I takt med han blev äldre, förlorade dessa småpresenter lite grand tjusningen och under några år körde jag med lappar istället. Små uppdrag vi skulle göra ihop. Men det kräver en hel del fantasi och engagemang, även om det dock var gratis och ganska roligt. Det var inte så länge sedan jag släppte det och sjönk ned till nivån; en enkel chokladkalender från mataffären. Men eftersom förväntningarna sänktes, blev han faktiskt väldigt glad över den i år. Han trodde inte att jag skulle komma ihåg och bad den 1 december att vi skulle åka och köpa en. Men se det hade jag redan fixat och ungen lyste imponerat upp. Ibland behöver det inte vara mer än så.

Spanjorerna är så laid-back och det har jag tagit till mig, kanske särskilt just till jul. Vi brukar baka pepparkakor med färdig deg. Vi har en liten gran från kinesaffären som vi klär någon dag i början av december. En adventsstjärna i fönstret som brukar få vara kvar tills det nästan är sommar. Ljusslinga på terrassen. Ett par julbockar och någon lykta. I år blev det inte mer än så. Andra år har vi pyntat betydligt mer. Men när man är borta över själva julen och när barnet inte är hemma varannan vecka, får man göra det som känns rätt och lagom. Under några år hade vi en pusselkalender som vi gillade skarpt - ett stort fint julpussel där bitarna ligger uppdelade i 24 små boxar och som man bygger lite i taget under adventstiden.

Vi brukar även titta på svenska julkalendern, men det blir i sjok eftersom sonen är borta varannan vecka och inte är sugen varje dag. De första 16 avsnitten i år såg vi exempelvis uppdelade på två kvällar, men det var väldigt mysigt faktiskt. Iván tittade mycket på SVT Barn som liten, men nu blir det bara julkalendern så det är en lite speciell tradition jag gärna vill behålla så länge det bara går. Jag var osäker på hur det skulle bli i år. Det är så väldigt lite barn kvar i honom nu. Men han älskar årets julkalender, Tidstjuven. Ingen av oss förstår något av vad Bildsköne Bengtsson säger, allra minst Iván, men han härmar hans melodi och skrattar väldigt mycket. Det känns härligt att se på ett svenskt barnprogram tillsammans.

Jag brukar även se Lucia på SVT Play. I år blev det kvällen efter, i spanskt sällskap och med en liten mugg glögg till. Det var mycket uppskattat av alla inblandade parter.

I övrigt brukar jag köpa spanska mantecados och polvorones så fort de börjar säljas, men jag tyckte faktiskt att de var godare förr. Jag har i ärlighetens namn generellt lite svårt för spanska sötsaker som jag tycker smakar mest socker. Till skillnad från svenska pepparkakor som inte är så söta och smakar desto mer av andra kryddor. Turrón gillar jag också att ha hemma, men det är lite samma där, det är mer tanken jag gillar än den faktiska smaken. Jag behöver väl lära mig dricka anís till för att kompensera.

Slutligen och kanske de viktigaste av våra spanska jultraditioner - först och främst har vi de senaste två åren bytt ut ljus- och ljudshowen på Calle Larios i Málaga till julbelysningen i botaniska trädgården La Concepción. Man måste köpa biljetter och det gäller att vara ute i tid, men väl där är det just tack vare det begränsade antalet besökare, en ren och skär njutning att promenera den vackra, upplysta slingan utan att behöva trängas, drabbas av klaustrofobi och rädsla för ficktjuvar.

Sist men inte minst är det såklart La Cabalgata de los Reyes Magos - kungaparaden som är som ett karnevalståg genom städerna med godisregn och sedan och god bit Roscón de Reyes. Dock är sonen oftast med sin pappa dessa dagar så då gör jag lite som jag känner, la Navidad a mi aire.

God jul!

Biljetter till julen i botaniska trädgården La Concepción i Málaga köps här https://lucesdelaconcepcion.es

Carin Osvaldsson