En roadtrip mellan Costa del Sol och Costa Blanca bjuder på varierad natur och vackra landskap. Foto: Carin Osvaldsson

Roadtrip till den andra kusten

14 feb 2026 | 06:59

PLUS CARIN OSVALDSSON I söndags tog jag hunden och bilen och körde upp till Costa Blanca för att vara med på visningar tillsammans med en av mina allra trognaste och käraste kunder. Det är verkligen underbart att bryta rutiner och omge sig med ny luft även om det så bara är för några timmar. Det ger så många tankar och känslor och inte minst, varje gång jag reser i Spanien, blir jag alltid lite nykär i mitt hemland.

Jag har en svensk kund och numera även väninna som både köpt och sålt fastigheter i Spanien med min hjälp flera gånger. Nu skulle hon byta kust, från Costa del Sol till Costa Blanca och undrade om jag ville hjälpa henne att koordinera visningarna. Från början var tanken främst att jag skulle just koordinera dem rent administrativt, men till slut bestämde jag mig för att även vara med på plats. Dels för att det ju bara är så jag verkligen kan fullfölja mitt uppdrag som mäklare, dels för att jag såg en perfekt möjlighet att göra ett studiebesök i ett av våra starkast konkurrerande områden.

När jag jobbade på Fastighetsbyrån i Nerja för många år sedan, fick jag göra ett studiebesök på kontoret i Torrevieja. Jag var då fortfarande ganska grön i branschen och behövde all slags input jag kunde få. Dessutom var kollegorna på Costa Blanca kända för att sälja väldigt mycket. Detta var våren 2013 och jag bilade upp med min chef. Jag var hemligt gravid, tror bara jag var i vecka åtta och fick bära med mig små snacks i fickan att stoppa i munnen för att inte bli yr.

Jag minns att jag fascinerades av området som både var likt och väldigt annorlunda min kust och som på den tiden hade trevliga objekt för under 40.000 euro. Jag kunde verkligen förstå att folk som sökte efter Medelhavsklimat köpte där, när man kunde få så mycket för så relativt lite pengar. Dessutom var det platt och cykelvänligt. Men jag älskar bergen längs Costa del Sol och naturen här är svårslagen! Min helt subjektiva uppfattning…

Priserna har ju gått upp även på Costa Blanca, men de är särskilt i vissa områden, väldigt mycket lägre än för motsvarande fastigheter på Costa del Sol. Det är ett faktum. Vi besökte fem fastigheter i måndags - efter att ha varit i kontakt med totalt 18 annonsörer. De låg i prisklassen mellan 149.000 och 165.000 euro. Det får man nu för tiden ingenting alls för på Costa del Sol. Eftersom det är svårt att fullt ut bedöma objekt enbart med hjälp av fotografier och en kartprick, var jag väldigt nyfiken på hur de skulle vara i verkligheten. En sak är ju bostaden, känslan och skicket, en annan är läget som egentligen är ännu viktigare.

Mitt första intryck - som kan bero på en ren och skär slump - var att jag fick väldigt bra respons på mina förfrågningar. De allra flesta svarade på mail eller Whatsapp. Det är ju ganska bisarrt, men vanligtvis när jag kontaktar mäklare eller privata säljare på Idealista, får jag inget svar alls. Inte ens när jag ringer flera gånger. Vissa av dem jag kontaktade ville inte samarbeta, men så länge man är tydlig och lämnar besked respekterar jag det. Det värsta är folk som inte svarar. Andra var väldigt trevliga i sitt bemötande och positiva till att splitta, som vi kallar det för. Det vill säga göra upp affären mellan två mäklare, en köp- och en säljmäklare.

Jag bokade ett hotell i Elche, Ibis, dit även hunden var välkommen. Det tog 4,5 timme att köra dit från Benalmádena och var precis lagom att dra i ett svep utan ett enda stopp. Jag älskar roadtrips och kanske allra mest när jag är själv. Jag känner mig aldrig så fri som då. Musik på högsta volym eller ljudbok som får mala på.

Morgonen efter började vi med tre visningar i Santa Pola, två i den västra delen och en i den östra. Områden med helt olika karaktärer, men jag blev positivt överraskad och trots att jag faktiskt aldrig var inne i centrum tyckte jag mycket om det. Det var väldigt lugnt, låg bebyggelse och både strand och natur kändes så vidsträckt och vackert. Jag fick lära mig att det är enormt många Madridbor där på sommaren och att alla svenskar vill vara i Este, där priserna generellt är betydligt högre.

Efter Santa Pola åkte vi till Guardamar del Segura - ett samhälle på knappt 20.000 invånare mellan Santa Pola som har det dubbla och Torrevieja med nästan 100.000 invånare. Båda objekten vi såg låg utanför själva samhället. Det ena huset som var väldigt gulligt låg dock precis bredvid stora vägen och var alldeles för trafikstört. Det andra låg i en lugn, behaglig urbanisation 15 minuters promenad från stranden som dessutom är en naturpark. Las Dunas, med sina sanddyner och pinjeträd är ett av de vackraste strandområden jag sett hittills i Spanien. Det påminner om Dunas de Artola i Marbella men är 40 gånger större till ytan. På gångavstånd till denna plats hade jag faktiskt lätt kunna tänka mig att bo. Även om jag är enormt hemmakär, så nej det blir ingen flytt för min del.

Men vad underbart det är att se nya platser. Hur fantastiskt det än är någon annanstans så pirrar det dock i bröstet varje gång jag bilar genom Spanien och passerar den andalusiska gränsen. Hela mitt inre signalerar att Andalusien är min plats på jorden. För att inte tala om när jag ser skylten för Provincia de Málaga. Borta bra men hemma bäst. Men ibland behöver man lämna och se annat. Uppleva kontrasterna. Hinna få lite, lite hemlängtan. Se hembygden utifrån. Och påminnas om att Spanien är rikt på så många vackra platser.

Resan var på knappt 50 mil enkel väg. Som kallast på vägen upp var det 3 grader och som varmast på vägen hem var det 23 grader. I båda ändarna mycket trafik. Men där emellan mil efter mil i totalt mörker. Att vara på väg, rulla genom ett föränderligt landskap, genom Málaga, Granada, Almería, Murcia och Alicante, får mig att känna mig levande och del av spännande, mångfacetterad värld.