Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 39271
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Vi bor en natt på pensionat i den sydfranska staden Perpignan. Det är enkelt men charmigt med vackra klinkers på golven, virkade lappöverkast och en innergård med två sköldpaddor som barnen följer när vi äter frukost. 

Vi är, förutom min son och jag, en familj från London - ursprungligen från Sri Lanka - med två barn i fem- och tioårsåldern, pensionatägaren Florence och en fransk pappa med en liten kille på kanske två år. Barnen finner varandra bortom språk och ålder med hjälp av sköldpaddor och boll.

Vi snubblar hungriga och trötta in på en liten sylta i Frankfurt med inredning av mörkt trä, rödvitrutiga dukar, bås och långbord med bänkar. Servitrisen är stressad och mumlar med blicken mot golvet. Mannen som nog är restaurangägare går runt och försöker hålla folk glada med barska, ironiska skämt. Stämningen är dämpad men familjär. Efter nästan en timme får vi in varsin enorm schnitzel med de godaste bratkartoffeln jag ätit.

Jag tjuvlyssnar på en familj på tåget mellan Hamburg och Köpenhamn. Mamma, pappa och två barn, 11 och 13. Det är vad jag tänker. Vi pratar aldrig med varandra, men jag får vara en del av deras liv en liten stund. Drar slutsatser, målar bilder i mitt inre, modifierar efterhand jag får mer information. Mamman är inte mamma, utan pappans nya. De ska gifta sig i september. Och de gjorde en tågluff tillsammans för att bonda och bygga en ny bas. 

Landskapet som svischar förbi i Schweiz är utan tvekan det vackraste på resan. Schweiz är för dyrt och en omväg, men värt varenda franc. När jag stoppar in en bit schweizisk mjölkchocklad som smälter i munnen medan jag hänförs av gröna alper, blå sjöar och små byar med kyrktorn av trä i dalarna utanför fönstret. 

Och när vi slår upp det höga fönstret i vårt lilla hotellrum i Geneve. Vi har utsikt över floden. Det börjar regna och termometern visar 20 grader. Sedan vi klev på tåget i Málaga har vi väntat på svalkan, efter en julimånad som dröp av svett. Jag fyller lungorna och känner att det är nu semestern börjar.

Rekorden har avlöst varandra de senaste månaderna. Värmerekord. Turistrekord. Passagerarrekord på spanska flygplatser. 

Jag hade en idé om att jag skulle skriva en text som knöt ihop det växande antalet flygresor, klimatkrisen och min egen tågluff mellan Spanien och Sverige med min nioårige son, tur och retur i augusti. Jag ville inspirera, till och med uppmana andra Spaniensvenskar att prova tåget om så bara en enda gång. 

För visst har vi som reser regelbundet mellan våra två länder ett ansvar att tänka på miljön? Kanske än mer vi mäklare, som indirekt ökar antalet pendlare mellan Sverige och Spanien. Kan vi gå före, bryta gamla vanor och trampa upp nya stigar?

Jag berättade om min idé för min vän Birgitta som vi besökt i Sverige. Hon var min chef på NTF (Nationalföreningens Främjande) för 24 år sedan. Vi jobbade med trafiksäkerhet och opinionsbildning och har haft många samtal om hur man kan påverka folk, både trafikanter, företagsledare och beslutsfattare. Då gällde det trafikdöden, som många för 20 år sedan ansåg självklar och oundviklig. Nollvisionen skrattade de oinvigda åt, tyckte den var en fjantig utopi. NTF hade sedan 1934 med pekpinnar talat om för folk hur de ska bete sig i trafiken. 

I början av 2000-talet var det en grupp inom NTF som ville lägga ned pekpinnarna och rikta fokus mot systemet snarare än individerna. År 2000 dog årligen nästan 600 personer i den svenska trafiken, nu är siffran nere på drygt 200. 

Allt börjar med en vision.

Birgitta trodde inte att bästa sättet att få Spaniensvenskarna att ta tåget, var att uppmana. Hon sade, “berätta om mötena, om de små detaljerna”.

Nu skriver jag er ändå på näsan. Förlåt. Men jag vill inte predika. Det behöver inte vara allt eller inget. Men kan vi fundera på våra resemönster? Våga testa nytt? Tänk om alla som läser, tar tåget istället för flyget en gång. Då sätter vi något i rullning. Det bor drygt 100.000 svenskar i Spanien. Många fler har boende och reser frekvent. Låt säga att 10.000 av oss väljer tåget istället för flyget en enda gång. Det är mer än 50 fulla Boeing 737.

Systemförändring är viktigare än individers ändrade beteende. Men allt hänger ihop och många små steg kan förflytta berg. 

Vår tågluff är starten på något nytt för oss. Och det doftar frihet.

Välkommen till min FB-grupp “Tågluffa mellan Spanien & Sverige”:
https://www.facebook.com/groups/982318939775589/?ref=share
            [ingress] => De små detaljerna. Ögonblicken. Landskapen. Som förändras från röda kullar med gröna olivträd, till gulbrunbränd högplatå till grönare, lummigare. Öppna vidder, laguner, berg, dalar och skogar. Vädret som går från “medelhavskt” till nordeuropeiskt. Mötena, både de direkta med blickar av samförstånd och de som sker i hemlighet. En tågresa från Málaga till Sverige är en ask med praliner, små guldkorn. Frön att så och leva på länge.
            [headline] => Pekpinnar och visioner
            [page] => 0
            [modified] => 20230903124935
            [created] => 20230824004328
            [publishStart] => 20230904065000
            [publishStop] => 20240219234359
            [fullArticle] => Pekpinnar och visioner De små detaljerna. Ögonblicken. Landskapen. Som förändras från röda kullar med gröna olivträd, till gulbrunbränd högplatå till grönare, lummigare. Öppna vidder, laguner, berg, dalar och skogar. Vädret som går från “medelhavskt” till nordeuropeiskt. Mötena, både de direkta med blickar av samförstånd och de som sker i hemlighet. En tågresa från Málaga till Sverige är en ask med praliner, små guldkorn. Frön att så och leva på länge. Vi bor en natt på pensionat i den sydfranska staden Perpignan. Det är enkelt men charmigt med vackra klinkers på golven, virkade lappöverkast och en innergård med två sköldpaddor som barnen följer när vi äter frukost. 

Vi är, förutom min son och jag, en familj från London - ursprungligen från Sri Lanka - med två barn i fem- och tioårsåldern, pensionatägaren Florence och en fransk pappa med en liten kille på kanske två år. Barnen finner varandra bortom språk och ålder med hjälp av sköldpaddor och boll.

Vi snubblar hungriga och trötta in på en liten sylta i Frankfurt med inredning av mörkt trä, rödvitrutiga dukar, bås och långbord med bänkar. Servitrisen är stressad och mumlar med blicken mot golvet. Mannen som nog är restaurangägare går runt och försöker hålla folk glada med barska, ironiska skämt. Stämningen är dämpad men familjär. Efter nästan en timme får vi in varsin enorm schnitzel med de godaste bratkartoffeln jag ätit.

Jag tjuvlyssnar på en familj på tåget mellan Hamburg och Köpenhamn. Mamma, pappa och två barn, 11 och 13. Det är vad jag tänker. Vi pratar aldrig med varandra, men jag får vara en del av deras liv en liten stund. Drar slutsatser, målar bilder i mitt inre, modifierar efterhand jag får mer information. Mamman är inte mamma, utan pappans nya. De ska gifta sig i september. Och de gjorde en tågluff tillsammans för att bonda och bygga en ny bas. 

Landskapet som svischar förbi i Schweiz är utan tvekan det vackraste på resan. Schweiz är för dyrt och en omväg, men värt varenda franc. När jag stoppar in en bit schweizisk mjölkchocklad som smälter i munnen medan jag hänförs av gröna alper, blå sjöar och små byar med kyrktorn av trä i dalarna utanför fönstret. 

Och när vi slår upp det höga fönstret i vårt lilla hotellrum i Geneve. Vi har utsikt över floden. Det börjar regna och termometern visar 20 grader. Sedan vi klev på tåget i Málaga har vi väntat på svalkan, efter en julimånad som dröp av svett. Jag fyller lungorna och känner att det är nu semestern börjar.

Rekorden har avlöst varandra de senaste månaderna. Värmerekord. Turistrekord. Passagerarrekord på spanska flygplatser. 

Jag hade en idé om att jag skulle skriva en text som knöt ihop det växande antalet flygresor, klimatkrisen och min egen tågluff mellan Spanien och Sverige med min nioårige son, tur och retur i augusti. Jag ville inspirera, till och med uppmana andra Spaniensvenskar att prova tåget om så bara en enda gång. 

För visst har vi som reser regelbundet mellan våra två länder ett ansvar att tänka på miljön? Kanske än mer vi mäklare, som indirekt ökar antalet pendlare mellan Sverige och Spanien. Kan vi gå före, bryta gamla vanor och trampa upp nya stigar?

Jag berättade om min idé för min vän Birgitta som vi besökt i Sverige. Hon var min chef på NTF (Nationalföreningens Främjande) för 24 år sedan. Vi jobbade med trafiksäkerhet och opinionsbildning och har haft många samtal om hur man kan påverka folk, både trafikanter, företagsledare och beslutsfattare. Då gällde det trafikdöden, som många för 20 år sedan ansåg självklar och oundviklig. Nollvisionen skrattade de oinvigda åt, tyckte den var en fjantig utopi. NTF hade sedan 1934 med pekpinnar talat om för folk hur de ska bete sig i trafiken. 

I början av 2000-talet var det en grupp inom NTF som ville lägga ned pekpinnarna och rikta fokus mot systemet snarare än individerna. År 2000 dog årligen nästan 600 personer i den svenska trafiken, nu är siffran nere på drygt 200. 

Allt börjar med en vision.

Birgitta trodde inte att bästa sättet att få Spaniensvenskarna att ta tåget, var att uppmana. Hon sade, “berätta om mötena, om de små detaljerna”.

Nu skriver jag er ändå på näsan. Förlåt. Men jag vill inte predika. Det behöver inte vara allt eller inget. Men kan vi fundera på våra resemönster? Våga testa nytt? Tänk om alla som läser, tar tåget istället för flyget en gång. Då sätter vi något i rullning. Det bor drygt 100.000 svenskar i Spanien. Många fler har boende och reser frekvent. Låt säga att 10.000 av oss väljer tåget istället för flyget en enda gång. Det är mer än 50 fulla Boeing 737.

Systemförändring är viktigare än individers ändrade beteende. Men allt hänger ihop och många små steg kan förflytta berg. 

Vår tågluff är starten på något nytt för oss. Och det doftar frihet.

Välkommen till min FB-grupp “Tågluffa mellan Spanien & Sverige”:
https://www.facebook.com/groups/982318939775589/?ref=share Ett hotellrum i Geneve. En utsikt, en nästan full måne. Ett perfekt ögonblick på en resa mellan Spanien och Sverige. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 37743
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Sommaren står för dörren. Efter den varmaste aprilmånaden någonsin uppmätt, fick vi en paus med svalare temperaturer i maj och till och med regn. Como agua de mayo! Som vatten i maj. En välkommen lösning på ett komplicerat problem. Ordspråket har väl aldrig varit mer bokstavligt än i år. Tack vare det känner jag mig bättre rustad inför sommaren än vanligt.

Det är inte första gången jag skriver en kolumn om hur man överlever den andalusiska sommaren, men informationen tål att utvecklas och upprepas. Så här kommer mina bästa tips i år för maten, drycken, platserna och de allmänna trixen för att inte bara stå ut, utan även kunna njuta i hettan.

Platserna
Om vi börjar med att lägga korten på bordet så är södra Spanien inte bästa platsen att befinna sig på i juli och augusti. Vi har nio, tio fantastiska månader att välja på. Så bor du inte här, kom inte hit på sommaren. (Om du inte bor i spanska inlandet, för då är kusten ett paradis!)

Vi som bor här permanent kan inte alltid välja. Och det finns platser att fly till, så misströsta inte. Först och främst rekommenderar jag att du lär dig om mikroklimatet där du bor. På Costa del Sol kan det skilja upp till tio grader mellan relativt närliggande geografiska platser. Málaga stad är en av de varmaste platserna, medan Marbella ofta är betydligt svalare. Svalaste punkten är El Faro i Mijas Costa.

Det är ingen slump att alla spanjorer tillbringar eftermiddagarna och kvällarna på stranden där det kan vara tio grader svalare än bara 1,5 km upp på berget där jag själv bor.

Sedan kan man alltid söka sig bort från solen, till museum, biografer och köpcentrum. Tro dock inte att du är ensam om det. Googla på alternativa vattenkällor till stranden för att variera aktiviteterna. Det finns dammar, vattendrag och badland också. Inte heller dessa är dock någon välbevarad hemlighet, så förbered dig på trängsel.

I övrigt är mitt bästa tips att hålla sig borta. Ta dig till Atlantkusten, norra Spanien eller semestra utomlands. Att resa till Sverige är exempelvis aldrig så billigt som andra halvan av augusti. Själv drar jag härifrån en hel månad i år och jag tror det blir den bästa sommaren på länge!

Maten
Fokusera framför allt dagtid på kall mat med mycket vätska och sälta, som gazpacho, “boquerones en vinagre”, “ensaladilla rusa”, sallader, mycket frukt, melon, smoothies och glass så klart! Grönsaker som innehåller mycket vatten är gurka, tomater, selleri, grönsallad och rädisor. Spara den varma maten till kvällen när det blir svalare. Satsa på grillmat, välkryddat kött men kanske allra helst fisk som är lättare för matsmältningen. Musslor som får ångkoka och äts bara med färskpressad citron, är en enkel men samtidigt lyxig och god middag.

Drycken
Det allra viktigaste är att dricka mycket och att inte falla i fällan med alkoholhaltiga drycker och tro att de upprätthåller vätskebalansen. Vatten är ett säkert kort men min erfarenhet är att det är lättare att dricka mycket om det finns många alternativ i kylen som gör det lite roligare. Fyll på med Aquarius, gör egen “limonada” och gazpacho kan man dricka när som helst på dagen, inte bara som lunch. 

Vill du festa till det lite så gör som spanjorerna och blanda alkoholen som i “tinto de verano” och “clara con limón” (öl blandad med citronläsk). Klarar du dig inte utan kaffe så välj iskaffe, “café con hielo”. Beställer du på en bar så får du in kaffet som du vill ha det och ett separat glas med is. Sedan häller du bara över det i glaset och vips har du en iskaffe som verkligen smakar kaffe! 

Trixen
Enklaste sätten att bekämpa hettan är ju att bada eller att sätta på AC:n. Men man kan ju inte bada hela tiden, inte heller håller det att ha på AC:n dygnet runt. Se på spanjorerna och ta efter dem, de är experter! Stanna inomhus mellan 12 och 16. Ta siesta! Gör saker långsamt. Skapa skugga och håll dig där. Stäng igen fönster, dörrar och persienner när solen står på.  Välj kläder som andas, bästa materialen är bomull, linne och natursilke. Ta kalla duschar. Ha en sprayflaska med kallt vatten att svalka dig med. 

Använd fläkt. Avsluta dagen med en kall dusch och blöt en handduk som du lägger över exempelvis benen. Köp en snygg hatt och glöm inte spanjorernas absolut bästa knep, nämligen solfjädern! Missa inte solkrämen. Och ett tips av en helt annan karaktär - ladda ned appen “Incendios forestales” så får du direktinformation om naturbränder och deras utveckling. 
            [ingress] => Det är dags för årets sommarinlägg. Ni som läser mig regelbundet vet att jag älskar Andalusien men att andalusisk sommar inte är min favorit. Men det finns grader i helvetet..! Det handlar om inställning, anpassning och kunskap. Med små medel kan det bli bättre, drägligt och till och med härligt. Här har ni maten, drycken, platserna och knepen samlade på ett ställe.
            [headline] => ¡Vaya calor! (Vilken hetta!)
            [page] => 0
            [modified] => 20230604091021
            [created] => 20230526125536
            [publishStart] => 20230605064800
            [publishStop] => 20231122115559
            [fullArticle] => ¡Vaya calor! (Vilken hetta!) Det är dags för årets sommarinlägg. Ni som läser mig regelbundet vet att jag älskar Andalusien men att andalusisk sommar inte är min favorit. Men det finns grader i helvetet..! Det handlar om inställning, anpassning och kunskap. Med små medel kan det bli bättre, drägligt och till och med härligt. Här har ni maten, drycken, platserna och knepen samlade på ett ställe. Sommaren står för dörren. Efter den varmaste aprilmånaden någonsin uppmätt, fick vi en paus med svalare temperaturer i maj och till och med regn. Como agua de mayo! Som vatten i maj. En välkommen lösning på ett komplicerat problem. Ordspråket har väl aldrig varit mer bokstavligt än i år. Tack vare det känner jag mig bättre rustad inför sommaren än vanligt.

Det är inte första gången jag skriver en kolumn om hur man överlever den andalusiska sommaren, men informationen tål att utvecklas och upprepas. Så här kommer mina bästa tips i år för maten, drycken, platserna och de allmänna trixen för att inte bara stå ut, utan även kunna njuta i hettan.

Platserna
Om vi börjar med att lägga korten på bordet så är södra Spanien inte bästa platsen att befinna sig på i juli och augusti. Vi har nio, tio fantastiska månader att välja på. Så bor du inte här, kom inte hit på sommaren. (Om du inte bor i spanska inlandet, för då är kusten ett paradis!)

Vi som bor här permanent kan inte alltid välja. Och det finns platser att fly till, så misströsta inte. Först och främst rekommenderar jag att du lär dig om mikroklimatet där du bor. På Costa del Sol kan det skilja upp till tio grader mellan relativt närliggande geografiska platser. Málaga stad är en av de varmaste platserna, medan Marbella ofta är betydligt svalare. Svalaste punkten är El Faro i Mijas Costa.

Det är ingen slump att alla spanjorer tillbringar eftermiddagarna och kvällarna på stranden där det kan vara tio grader svalare än bara 1,5 km upp på berget där jag själv bor.

Sedan kan man alltid söka sig bort från solen, till museum, biografer och köpcentrum. Tro dock inte att du är ensam om det. Googla på alternativa vattenkällor till stranden för att variera aktiviteterna. Det finns dammar, vattendrag och badland också. Inte heller dessa är dock någon välbevarad hemlighet, så förbered dig på trängsel.

I övrigt är mitt bästa tips att hålla sig borta. Ta dig till Atlantkusten, norra Spanien eller semestra utomlands. Att resa till Sverige är exempelvis aldrig så billigt som andra halvan av augusti. Själv drar jag härifrån en hel månad i år och jag tror det blir den bästa sommaren på länge!

Maten
Fokusera framför allt dagtid på kall mat med mycket vätska och sälta, som gazpacho, “boquerones en vinagre”, “ensaladilla rusa”, sallader, mycket frukt, melon, smoothies och glass så klart! Grönsaker som innehåller mycket vatten är gurka, tomater, selleri, grönsallad och rädisor. Spara den varma maten till kvällen när det blir svalare. Satsa på grillmat, välkryddat kött men kanske allra helst fisk som är lättare för matsmältningen. Musslor som får ångkoka och äts bara med färskpressad citron, är en enkel men samtidigt lyxig och god middag.

Drycken
Det allra viktigaste är att dricka mycket och att inte falla i fällan med alkoholhaltiga drycker och tro att de upprätthåller vätskebalansen. Vatten är ett säkert kort men min erfarenhet är att det är lättare att dricka mycket om det finns många alternativ i kylen som gör det lite roligare. Fyll på med Aquarius, gör egen “limonada” och gazpacho kan man dricka när som helst på dagen, inte bara som lunch. 

Vill du festa till det lite så gör som spanjorerna och blanda alkoholen som i “tinto de verano” och “clara con limón” (öl blandad med citronläsk). Klarar du dig inte utan kaffe så välj iskaffe, “café con hielo”. Beställer du på en bar så får du in kaffet som du vill ha det och ett separat glas med is. Sedan häller du bara över det i glaset och vips har du en iskaffe som verkligen smakar kaffe! 

Trixen
Enklaste sätten att bekämpa hettan är ju att bada eller att sätta på AC:n. Men man kan ju inte bada hela tiden, inte heller håller det att ha på AC:n dygnet runt. Se på spanjorerna och ta efter dem, de är experter! Stanna inomhus mellan 12 och 16. Ta siesta! Gör saker långsamt. Skapa skugga och håll dig där. Stäng igen fönster, dörrar och persienner när solen står på.  Välj kläder som andas, bästa materialen är bomull, linne och natursilke. Ta kalla duschar. Ha en sprayflaska med kallt vatten att svalka dig med. 

Använd fläkt. Avsluta dagen med en kall dusch och blöt en handduk som du lägger över exempelvis benen. Köp en snygg hatt och glöm inte spanjorernas absolut bästa knep, nämligen solfjädern! Missa inte solkrämen. Och ett tips av en helt annan karaktär - ladda ned appen “Incendios forestales” så får du direktinformation om naturbränder och deras utveckling.  Skydda dig mot hettan genom att skapa skugga så att solen aldrig når in i huset. Sedan finns det alltid galningar som går ut och lägger sig i solen ändå! 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 37148
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det finns en viss typ av arrogans, en särskild variant av viktigpetter, som bara går att finna bland Spaniensvenskarna. Tro mig, jag har själv varit där - kastas nog fortfarande tillbaka dit ibland - så visst sitter jag här och kastar sten i glashus! Sanningen är att vi alla går igenom de mindre smickrande kunskapsstadierna. Frågan är om vi gör det medvetet och vilken nivå vi väljer att bli kvar på. 

Jag tror jag vågar påstå att Spaniensvenskar är lite extra ettriga just avseende besserwissrandet. Kanske är det för att många flyttar hit i en ålder då de uppnått en trygg nivå av kontroll i andra delar av livet. Det är ovant och känns naket att öppet erkänna sin okunskap.

Inom gruppen finns likaså en osynlig hierarki. Nåde den nyinflyttade Spaniensvensk som tillrättavisar en som vet hur slipstenen ska dras. Beroende på vilken nivå den mer erfarne befinner sig på, kommer den att påpeka felsteget eller ej. En äkta gammal räv ler bara överseende och låter dig hållas utan drama. Värsta motståndarna är de som kommit till andra nivån, de lyssnar inte på någon annan än sig själva. De tror sig ha gått i mål och sitter på alla svaren. Inget får dem att vackla.

Men vi tar det från början. Jag har fått hjälp av en trappa i fyra steg som beskriver nyutexaminerade veterinärer men som jag tycker passar bra in på Spaniensvenskarna. Mest intressant är att den viktigaste faktorn på de högre nivåerna är ett öppet sinnelag och viljan att förkovra sig. Ju högre upp på trappan vi når, desto öppnare blir vi för ny kunskap och även mer benägna att tänka utanför boxen.

Nivåerna är omedveten okunskap, medveten okunskap, medveten kunskap och omedveten kunskap. Nivå 1 är den nyutexaminerade veterinären som tror sig kunna allt som behövs tack vare färsk utbildning och en stabil teoretisk kunskapsbank. För Spaniensvenskarna skulle jag vilja lägga till en nivå före denna. De allra flesta är ju precis i början medvetna om sin egen okunskap och relativt öppna för att lyssna, läsa och ta till sig alltifrån språkkunskaper till information om hur det spanska systemet fungerar både formellt och informellt.

Men så småningom bestämmer sig Spaniensvensken för att det är nog. Hen är inte längre beredd att blotta sin okunskap i samtal med andra människor, anser sig klar med lärotiden och redo att dela med sig. Frågor ställs inte längre utan det handlar om att likt en frälsare visa upp det man lärt sig. Hen befinner sig nu på nivån den omedvetna okunskapen.

En del blir olyckligtvis kvar här, medan resten insiktsfullt kapitulerar och blir varse sina egna luckor och framför allt det som ännu finns kvar att lära. Vi förstår plötsligt att vi inte förvandlats till allvetare. Då har vi tagit klivet till nästa nivå - den medvetna okunskapen. Vi tvivlar på vår kunskap och söker efter mer än ren fakta, nämligen erfarenhet. Vi inser att teorier inte kan förklara allt och börjar öppna oss för nya informationskällor. 

Nästa nivå, den medvetna kunskapen kännetecknas av en rik och omfattande arsenal av kunskap och erfarenhet att luta sig mot i varje frågeställning. Med ett öppet sinnelag tar vi oss vidare, får egna erfarenheter som vi också vågar lita på allt mer.  

Slutligen når vi sista nivån, den omedvetna kunskapen, där vi inte behöver fundera så mycket. Vi har fått en bred empirisk kunskap som ger en träffsäker intuition. Det som kännetecknar den högsta nivån är dock ambitionen att förbättra sina kunskaper och glädjen att ständigt utvecklas och lära sig mer.

Jag tror att vi Spaniensvenskar kan befinna oss i flera faser samtidigt, beroende på sammanhang. Det enda vi ska akta oss för är att fastna i fasen den omedvetna okunskapen. De andra faserna innebär en framåtrörelse och en öppenhet. Hemligheten till ett långt och meningsfullt liv! 
            [ingress] => Från nyfiken, ödmjuk och vetgirig, till en känsla av att veta allt och med behov att dela med sig av all nyfunnen kunskap, till ett mer permanent stadium av tilltagande erfarenhet men även insikt om att vi aldrig blir fullärda. Kunskapsnivåerna bland Spaniensvenskarna när det gäller det nya hemlandet är flera och endast de med ett öppet sinnelag når den högsta. Var befinner du dig?
            [headline] => Spansksvenska allvetare
            [page] => 0
            [modified] => 20230305102138
            [created] => 20230220115345
            [publishStart] => 20230306064900
            [publishStop] => 20230819125359
            [fullArticle] => Spansksvenska allvetare Från nyfiken, ödmjuk och vetgirig, till en känsla av att veta allt och med behov att dela med sig av all nyfunnen kunskap, till ett mer permanent stadium av tilltagande erfarenhet men även insikt om att vi aldrig blir fullärda. Kunskapsnivåerna bland Spaniensvenskarna när det gäller det nya hemlandet är flera och endast de med ett öppet sinnelag når den högsta. Var befinner du dig? Det finns en viss typ av arrogans, en särskild variant av viktigpetter, som bara går att finna bland Spaniensvenskarna. Tro mig, jag har själv varit där - kastas nog fortfarande tillbaka dit ibland - så visst sitter jag här och kastar sten i glashus! Sanningen är att vi alla går igenom de mindre smickrande kunskapsstadierna. Frågan är om vi gör det medvetet och vilken nivå vi väljer att bli kvar på. 

Jag tror jag vågar påstå att Spaniensvenskar är lite extra ettriga just avseende besserwissrandet. Kanske är det för att många flyttar hit i en ålder då de uppnått en trygg nivå av kontroll i andra delar av livet. Det är ovant och känns naket att öppet erkänna sin okunskap.

Inom gruppen finns likaså en osynlig hierarki. Nåde den nyinflyttade Spaniensvensk som tillrättavisar en som vet hur slipstenen ska dras. Beroende på vilken nivå den mer erfarne befinner sig på, kommer den att påpeka felsteget eller ej. En äkta gammal räv ler bara överseende och låter dig hållas utan drama. Värsta motståndarna är de som kommit till andra nivån, de lyssnar inte på någon annan än sig själva. De tror sig ha gått i mål och sitter på alla svaren. Inget får dem att vackla.

Men vi tar det från början. Jag har fått hjälp av en trappa i fyra steg som beskriver nyutexaminerade veterinärer men som jag tycker passar bra in på Spaniensvenskarna. Mest intressant är att den viktigaste faktorn på de högre nivåerna är ett öppet sinnelag och viljan att förkovra sig. Ju högre upp på trappan vi når, desto öppnare blir vi för ny kunskap och även mer benägna att tänka utanför boxen.

Nivåerna är omedveten okunskap, medveten okunskap, medveten kunskap och omedveten kunskap. Nivå 1 är den nyutexaminerade veterinären som tror sig kunna allt som behövs tack vare färsk utbildning och en stabil teoretisk kunskapsbank. För Spaniensvenskarna skulle jag vilja lägga till en nivå före denna. De allra flesta är ju precis i början medvetna om sin egen okunskap och relativt öppna för att lyssna, läsa och ta till sig alltifrån språkkunskaper till information om hur det spanska systemet fungerar både formellt och informellt.

Men så småningom bestämmer sig Spaniensvensken för att det är nog. Hen är inte längre beredd att blotta sin okunskap i samtal med andra människor, anser sig klar med lärotiden och redo att dela med sig. Frågor ställs inte längre utan det handlar om att likt en frälsare visa upp det man lärt sig. Hen befinner sig nu på nivån den omedvetna okunskapen.

En del blir olyckligtvis kvar här, medan resten insiktsfullt kapitulerar och blir varse sina egna luckor och framför allt det som ännu finns kvar att lära. Vi förstår plötsligt att vi inte förvandlats till allvetare. Då har vi tagit klivet till nästa nivå - den medvetna okunskapen. Vi tvivlar på vår kunskap och söker efter mer än ren fakta, nämligen erfarenhet. Vi inser att teorier inte kan förklara allt och börjar öppna oss för nya informationskällor. 

Nästa nivå, den medvetna kunskapen kännetecknas av en rik och omfattande arsenal av kunskap och erfarenhet att luta sig mot i varje frågeställning. Med ett öppet sinnelag tar vi oss vidare, får egna erfarenheter som vi också vågar lita på allt mer.  

Slutligen når vi sista nivån, den omedvetna kunskapen, där vi inte behöver fundera så mycket. Vi har fått en bred empirisk kunskap som ger en träffsäker intuition. Det som kännetecknar den högsta nivån är dock ambitionen att förbättra sina kunskaper och glädjen att ständigt utvecklas och lära sig mer.

Jag tror att vi Spaniensvenskar kan befinna oss i flera faser samtidigt, beroende på sammanhang. Det enda vi ska akta oss för är att fastna i fasen den omedvetna okunskapen. De andra faserna innebär en framåtrörelse och en öppenhet. Hemligheten till ett långt och meningsfullt liv!  Inlärningsprocessen för Spaniensvenskarna om sitt nya hemland i form av en trappa. Med ett öppet sinnelag når du som längst. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 36574
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => 1. Det första är inte ett ting utan en attityd, en inställning till hemmet och dess inredning. Eller det rör sig i själva verket om en brist på det. Spanjorerna göre sig nämligen icke besvär. De är totalt oängsliga och obrydda. Inredning är en icke-fråga. Möbler finns för att fylla en funktion. Punkt. Deras uppgift är inte att säga något vare sig om status, personlighet eller kreativitet. 

2. Den gigantiska soffan. Soffor är inte en juvel i hemmet, det är en famn att omslutas av. Soffan får lov att ta upp ett helt rum om det behövs. Ingen smal tarm till vardagsrum är för liten för en enorm soffa. Inget annat behövs. Inget sideboard. Inga små bord med stearinljus, stilleben och färska blommor.

3. Ingen soffa utan vapenbärare. Det nästan lika gigantiska soffbordet som dessutom gärna får vara höj- och sänkbart är ett måste. Varför? Jo för att man bekvämt ska kunna äta framför TV-n. Själv lever jag med ett konstant ryggskott efter flera decenniers middag vid ett litet soffbord i samma höjd som mina knän. Under tema soffbord måste jag även nämna gaskaminen som under vinterhalvåret göms under bordet som då täcks med tjocka dukar/filtar som får omsluta benen och värma upp kroppen nedifrån.

4. Om soffan är stor är sängarna tvärtom både kortare och smalare än i Sverige. I den spanska sänghalmen går det inte att hålla avstånd och det kan nog tjäna ett och annat syfte att man tvingas sova nära och inte kan undvika fysisk kontakt med sin samboende vare sig man vill eller ej.

5. Det lilla köksbordet. Alla vet att de roligaste samtalen på en fest hålls i köket. Det är där man vill vara, hur litet och hur upplyst av lysrör det än må vara. Jag älskar när man tränger ihop sig i det informella och jag drömmer om frukost i mitt lilla kök utan dagsljus. Frågan är inte hur jag kan göra mitt trånga L-formade kök större, utan hur litet köksbord det går att få tag på? Kanske ett väggfast nedfällbart balkongbord?

6. De färgglada väggarna. Vitt är inte en färg. Gult, grönt, orange och lila är färger. Ju mer och ju fler, desto bättre. Det kanske inte är snyggt, men hur grå kan en måndag bli med dessa väggar?

7. Avsaknaden av mattor. Golv ska vara svala, kunna beträdas av skor, sopas och moppas av snabbt och lätt. Moppen, “la fregona”, är för övrigt en helt oumbärlig detalj i ett spanskt hem.

8. Persienner. Om det inte kan bli för mycket ljus i ett nordiskt hem är det precis tvärtom här. I Spanien behöver man inte passa på att njuta av en solig dag, man får lov att dra för persiennerna och se en film inomhus en söndag när det är 30 grader varmt och molnfritt ute. 

9. Stora tunga trämöbler, krucifix och änglatavlor. Detta är ju inte snyggt men förmedlar ändå en slags trygghet, känsla av kontinuitet, gudomlighet och koppling till historien.

10 Lysrörsbelysning. Det finns såklart inget fulare, omysigare och mindre smickrande. Men visst är det ändå något befriande och skönt med att se allting tydligt? På tema ljus måste jag slutligen även ta med pation, ljusgården, så klassisk inte minst i Andalusien. Det är som en hemlig liten trädgård där man kan skapa sitt eget skuggiga uterum med färgglada keramikkrukor och en doft av tvättmedel och kläder som fått torka i friska luften.

Sedan finns det saker man kanske aldrig lär sig att älska ens i hemlighet, som man bara känner “por qué?” inför. I den kategorin har vi bidén. Men den listan får jag återkomma om.
            [ingress] => Om spanjorer aldrig låter komfort gå före stil när det gäller utseende, så är de tvärtom när det gäller inredning. Spanjorer bryr sig inte eftersom de inte tillbringar så mycket tid i hemmet och inte heller bjuder hem utomstående på samma vis som svenskar. De har inget behov av att följa trender eller visa vem de är genom sina hem. Ett hem ska vara funktionellt och bekvämt. Idag listar jag det i de spanska hemmen som vi älskar att förundras över och som i alla fall jag i hemlighet är djupt avundsjuk på.
            [headline] => Spansk inredning på gott och ont
            [page] => 0
            [modified] => 20230221161623
            [created] => 20221120185643
            [publishStart] => 20221205064800
            [publishStop] => 20230519195659
            [fullArticle] => Spansk inredning på gott och ont Om spanjorer aldrig låter komfort gå före stil när det gäller utseende, så är de tvärtom när det gäller inredning. Spanjorer bryr sig inte eftersom de inte tillbringar så mycket tid i hemmet och inte heller bjuder hem utomstående på samma vis som svenskar. De har inget behov av att följa trender eller visa vem de är genom sina hem. Ett hem ska vara funktionellt och bekvämt. Idag listar jag det i de spanska hemmen som vi älskar att förundras över och som i alla fall jag i hemlighet är djupt avundsjuk på. 1. Det första är inte ett ting utan en attityd, en inställning till hemmet och dess inredning. Eller det rör sig i själva verket om en brist på det. Spanjorerna göre sig nämligen icke besvär. De är totalt oängsliga och obrydda. Inredning är en icke-fråga. Möbler finns för att fylla en funktion. Punkt. Deras uppgift är inte att säga något vare sig om status, personlighet eller kreativitet. 

2. Den gigantiska soffan. Soffor är inte en juvel i hemmet, det är en famn att omslutas av. Soffan får lov att ta upp ett helt rum om det behövs. Ingen smal tarm till vardagsrum är för liten för en enorm soffa. Inget annat behövs. Inget sideboard. Inga små bord med stearinljus, stilleben och färska blommor.

3. Ingen soffa utan vapenbärare. Det nästan lika gigantiska soffbordet som dessutom gärna får vara höj- och sänkbart är ett måste. Varför? Jo för att man bekvämt ska kunna äta framför TV-n. Själv lever jag med ett konstant ryggskott efter flera decenniers middag vid ett litet soffbord i samma höjd som mina knän. Under tema soffbord måste jag även nämna gaskaminen som under vinterhalvåret göms under bordet som då täcks med tjocka dukar/filtar som får omsluta benen och värma upp kroppen nedifrån.

4. Om soffan är stor är sängarna tvärtom både kortare och smalare än i Sverige. I den spanska sänghalmen går det inte att hålla avstånd och det kan nog tjäna ett och annat syfte att man tvingas sova nära och inte kan undvika fysisk kontakt med sin samboende vare sig man vill eller ej.

5. Det lilla köksbordet. Alla vet att de roligaste samtalen på en fest hålls i köket. Det är där man vill vara, hur litet och hur upplyst av lysrör det än må vara. Jag älskar när man tränger ihop sig i det informella och jag drömmer om frukost i mitt lilla kök utan dagsljus. Frågan är inte hur jag kan göra mitt trånga L-formade kök större, utan hur litet köksbord det går att få tag på? Kanske ett väggfast nedfällbart balkongbord?

6. De färgglada väggarna. Vitt är inte en färg. Gult, grönt, orange och lila är färger. Ju mer och ju fler, desto bättre. Det kanske inte är snyggt, men hur grå kan en måndag bli med dessa väggar?

7. Avsaknaden av mattor. Golv ska vara svala, kunna beträdas av skor, sopas och moppas av snabbt och lätt. Moppen, “la fregona”, är för övrigt en helt oumbärlig detalj i ett spanskt hem.

8. Persienner. Om det inte kan bli för mycket ljus i ett nordiskt hem är det precis tvärtom här. I Spanien behöver man inte passa på att njuta av en solig dag, man får lov att dra för persiennerna och se en film inomhus en söndag när det är 30 grader varmt och molnfritt ute. 

9. Stora tunga trämöbler, krucifix och änglatavlor. Detta är ju inte snyggt men förmedlar ändå en slags trygghet, känsla av kontinuitet, gudomlighet och koppling till historien.

10 Lysrörsbelysning. Det finns såklart inget fulare, omysigare och mindre smickrande. Men visst är det ändå något befriande och skönt med att se allting tydligt? På tema ljus måste jag slutligen även ta med pation, ljusgården, så klassisk inte minst i Andalusien. Det är som en hemlig liten trädgård där man kan skapa sitt eget skuggiga uterum med färgglada keramikkrukor och en doft av tvättmedel och kläder som fått torka i friska luften.

Sedan finns det saker man kanske aldrig lär sig att älska ens i hemlighet, som man bara känner “por qué?” inför. I den kategorin har vi bidén. Men den listan får jag återkomma om. Pation, ljusgården, kanske inte är en inredningsdetalj utan snarare en arkitektonisk tradition. Den kan dock inte saknas på en lista över vad vi älskar med de spanska hemmen. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 36006
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det spanska uttrycket “tener enchufes” är i grunden ett negativt uttryck som syftar på att man fuskar sig till något man egentligen inte är förtjänt av. Man använder sig av sina kontakter för att skaffa favörer eller få tillgång till en gräddfil. I dagligt tal har det dock kommit att få en bredare betydelse och även om gränserna kan vara luddiga gällande vad som är okej eller ej, så används det ofta mer skämtsamt och inte enbart i negativ bemärkelse.

Egentligen ska den här kolumnen inte handla om själva uttrycket, det får Mats Björkman analysera i sin fredagsblogg under rubriken Spanska uttryck. Nej, min intention var att jämföra hur olika spanjorer och svenskar ser på just att be sina kontakter fungera som dörröppnare för att underlätta en första kontakt med en okänd.

Att dra nytta av sina kontakter, eller en närståendes sådana, anses nästan vara lite fult i Sverige. Det är att ta en genväg, att inte göra sin läxa på egen hand. Jag har funderat på detta fenomen och skillnaderna mellan mina båda länder flera gånger genom åren, men insåg nyligen att jag har bott i Spanien så länge nu att jag faktiskt tappat det svenska synsättet helt. 

Jag upptäckte att jag tagit för givet att Sverige numera är mer “europeiskt” och att det skulle vara vanligare nu för tiden att helt enkelt ta den enklaste vägen. Att “själv är bäste dräng” och “inte ska väl jag…” blivit mindre påtagligt och att allt nätverkande på sociala medier, där ju svenskarna alltid varit pionjärer, öppnat upp för en mer praktisk och generösare inställning där man vågar “störa” varandra mer.

Men jag är inte helt säker på att det är så. 

Efter ett samtal med en spansk släkting som ska etablera ett nytt varumärke i Sverige, ville jag försöka hjälpa till och lovade dra i några trådar. Jag ringde några samtal, fick några ingångar och gick utan att skämmas på dem. Jag möttes inte med kalla handen, men dock med vad jag uppfattade som viss förvåning. Jag fick hjälp och vi får hoppas att det leder till att någon dörr öppnas!

Men man gör kanske inte riktigt så i Sverige ens anno 2022. Eller vad säger ni? 

Det märkligaste är just att svenskar generellt är ett så effektivt folk, så varför då inte ta den snabbaste vägen? Å andra sidan är det definitivt så att kontakter inte är av lika stor vikt i Sverige. Det är mycket lättare - folk är i regel mycket mer tillgängliga och bättre på att svara - att få kontakt den officiella vägen utan någon först bereder vägen. Det är besvärligare i Spanien där det nästan förutsätts att någon på insidan först öppnar dörren åt en (bildligt talat) eller att en gemensam bekant sköter introduktionen.

Sannolikt är det behoven som styr och eftersom kravet på “enchufes” i Spanien är stort är det inte lika uppseendeväckande eller känsligt. Det är till och med så att folk skulle bli förnärmade om de i efterhand fick veta att man inte nyttjat den hjälp som fanns att få. Framförallt skulle det uppfattas som lite korkat. 

Det är kanske inte riktigt samma sak, men jag minns när mitt ex som varit flygkapten alltid uppmanade mig att säga hej till piloten när jag skulle flyga någonstans, för att tala om vem jag var så att jag eventuellt kunde få några fördelar. Jag gjorde aldrig det och mitt ex tyckte bara att jag var dum. Han förstod verkligen inte problemet.

I takt med att man lär känna fler människor, öppnas allt fler dörrar. Jag har lärt mig att ta mig fram på ett mer spanskt vis och skulle aldrig låta bli att nyttja mina kontakter i de fall det underlättar saken. Dock inte om det innebär att jag samtidigt trampar på någon annan!

I frågan om “enchufes” är jag alltså 100% Team España så länge det inte handlar om att fuska på riktigt. Detta ämne skulle kunna övergå i ett samtal om korruption och är inte alls det jag syftar på här. Låt oss dock hjälpa varandra, dela med oss, vara generösa och våga be om tjänster. Allt blir så mycket härligare när vi knyter band med varandra världen över, även utanför datorernas värld.
            [ingress] => “Enchufe” på spanska betyder eluttag men används precis som det svenska ordet kontakt även i mer humana sammanhang, det vill säga om förbindelser mellan människor. Att nyttja sina kontakter är det mest självklara som finns i Spanien men uppfattas på ett lite annat sätt bland svenskarna.
            [headline] => Fusk eller smart nyttja kontakter?
            [page] => 0
            [modified] => 20230221161621
            [created] => 20220816130705
            [publishStart] => 20220905065000
            [publishStop] => 20230212120759
            [fullArticle] => Fusk eller smart nyttja kontakter? “Enchufe” på spanska betyder eluttag men används precis som det svenska ordet kontakt även i mer humana sammanhang, det vill säga om förbindelser mellan människor. Att nyttja sina kontakter är det mest självklara som finns i Spanien men uppfattas på ett lite annat sätt bland svenskarna. Det spanska uttrycket “tener enchufes” är i grunden ett negativt uttryck som syftar på att man fuskar sig till något man egentligen inte är förtjänt av. Man använder sig av sina kontakter för att skaffa favörer eller få tillgång till en gräddfil. I dagligt tal har det dock kommit att få en bredare betydelse och även om gränserna kan vara luddiga gällande vad som är okej eller ej, så används det ofta mer skämtsamt och inte enbart i negativ bemärkelse.

Egentligen ska den här kolumnen inte handla om själva uttrycket, det får Mats Björkman analysera i sin fredagsblogg under rubriken Spanska uttryck. Nej, min intention var att jämföra hur olika spanjorer och svenskar ser på just att be sina kontakter fungera som dörröppnare för att underlätta en första kontakt med en okänd.

Att dra nytta av sina kontakter, eller en närståendes sådana, anses nästan vara lite fult i Sverige. Det är att ta en genväg, att inte göra sin läxa på egen hand. Jag har funderat på detta fenomen och skillnaderna mellan mina båda länder flera gånger genom åren, men insåg nyligen att jag har bott i Spanien så länge nu att jag faktiskt tappat det svenska synsättet helt. 

Jag upptäckte att jag tagit för givet att Sverige numera är mer “europeiskt” och att det skulle vara vanligare nu för tiden att helt enkelt ta den enklaste vägen. Att “själv är bäste dräng” och “inte ska väl jag…” blivit mindre påtagligt och att allt nätverkande på sociala medier, där ju svenskarna alltid varit pionjärer, öppnat upp för en mer praktisk och generösare inställning där man vågar “störa” varandra mer.

Men jag är inte helt säker på att det är så. 

Efter ett samtal med en spansk släkting som ska etablera ett nytt varumärke i Sverige, ville jag försöka hjälpa till och lovade dra i några trådar. Jag ringde några samtal, fick några ingångar och gick utan att skämmas på dem. Jag möttes inte med kalla handen, men dock med vad jag uppfattade som viss förvåning. Jag fick hjälp och vi får hoppas att det leder till att någon dörr öppnas!

Men man gör kanske inte riktigt så i Sverige ens anno 2022. Eller vad säger ni? 

Det märkligaste är just att svenskar generellt är ett så effektivt folk, så varför då inte ta den snabbaste vägen? Å andra sidan är det definitivt så att kontakter inte är av lika stor vikt i Sverige. Det är mycket lättare - folk är i regel mycket mer tillgängliga och bättre på att svara - att få kontakt den officiella vägen utan någon först bereder vägen. Det är besvärligare i Spanien där det nästan förutsätts att någon på insidan först öppnar dörren åt en (bildligt talat) eller att en gemensam bekant sköter introduktionen.

Sannolikt är det behoven som styr och eftersom kravet på “enchufes” i Spanien är stort är det inte lika uppseendeväckande eller känsligt. Det är till och med så att folk skulle bli förnärmade om de i efterhand fick veta att man inte nyttjat den hjälp som fanns att få. Framförallt skulle det uppfattas som lite korkat. 

Det är kanske inte riktigt samma sak, men jag minns när mitt ex som varit flygkapten alltid uppmanade mig att säga hej till piloten när jag skulle flyga någonstans, för att tala om vem jag var så att jag eventuellt kunde få några fördelar. Jag gjorde aldrig det och mitt ex tyckte bara att jag var dum. Han förstod verkligen inte problemet.

I takt med att man lär känna fler människor, öppnas allt fler dörrar. Jag har lärt mig att ta mig fram på ett mer spanskt vis och skulle aldrig låta bli att nyttja mina kontakter i de fall det underlättar saken. Dock inte om det innebär att jag samtidigt trampar på någon annan!

I frågan om “enchufes” är jag alltså 100% Team España så länge det inte handlar om att fuska på riktigt. Detta ämne skulle kunna övergå i ett samtal om korruption och är inte alls det jag syftar på här. Låt oss dock hjälpa varandra, dela med oss, vara generösa och våga be om tjänster. Allt blir så mycket härligare när vi knyter band med varandra världen över, även utanför datorernas värld. "Tienes algún enchufe?". Kan du hjälpa mig att dra i några trådar? Var inte blyg! I Spanien anses det bara dumt att inte ut/nyttja sina kontakter. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 35479
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Många Spaniensvenskar ser till att hålla sig borta härifrån under juli och augusti när det är som hetast och som allra mest folk längs de spanska kusterna. Men om man är yrkesverksam och inte en digital nomad, fungerar det ju inte alltid att fly i två hela månader. Någon måste hålla ställningarna och vi som jobbar måste lära oss att stå ut. 

Trots alla mina år här ska jag erkänna att jag hittills inte haft någon direkt strategi för att känna livskvalitet även sommartid. Tvärtom känner jag mig motsträvig, icke accepterande och gnällig. Det har jag tänkt att jag ska försöka ändra på i år. Jag vill omarbeta min känsla för den spanska sommaren och lära mig att inte bara ta mig igenom den utan att faktiskt njuta av den.

Jag tänker att sommaren kan bli bättre med en tydlig plan. Hemligheten tror jag ligger i att anamma en allmän semesterfeeling som får utgöra basen i vardagen. Ingen på semester har väl någonsin klagat över att det är för varmt? 

Problemet är ju när man måste jobba och de krav som finns på att vara snygg, fräsch och med en alert hjärna. Först och främst måste vi anpassa kläderna och förbereda en garderob anpassad till värmen. Personligen ser jag framför mig löst sittande klänningar i ett material som andas och i färger som inte omedelbart avslöjar svettfläckar. Helst strykfria så de går att tvätta ofta utan så mycket besvär. Sköna, öppna, svala skor! I övrigt kommer jag strunta i att jag inte är elegant och gå “all in” för att omfamna mitt sommarjag.

När det gäller mat vill jag i år bli bättre på att planera sådant som känns härligt att äta på sommaren. Jag lämnar mina tråkigt strukturerade veckohandlingar och handlar en gång om dagen, precis det jag är sugen på och så att allt känns färskt och smaskigt. Det är ju så man gör på semestern! På dagarna vill jag äta mer frukt och säsongsbetonat, inte minst olika sorters melon. Tomatsallader med mycket lök och fetaost eller tonfisk för att de ska bli lite matigare. Helt enkelt vitaminrikt med högt vätskeinnehåll. 

På kvällarna ska vi grilla. Kryddstark mat stimulerar svettning vilket hjälper till att reglera kroppstemperaturen. Vi ska anpassa oss helt till spanska sommartider och äta sent, efter mörkrets inbrott, men hoppa över potatisen och pastan. Det blir kött, fisk eller skaldjur med en riktigt fräsch vinägrig sallad, kanske kombinerad med baljväxter.

Drycken är ju det viktigaste och skulle jag göra en investering blir det en sodastreamer samt en cool minibar i bästa hotellstil som kan stå på terrassen preppad med goda kalla alternativ. Hemgjord gazpacho, horchata, Aquarius, ayran, äppeljuice som med fördel blandas med bubbelvatten och i år vill jag även göra limonada.

Aktiviteter och dygnsrytm ska medvetet anpassas till värmen istället för att jag mentalt strävar emot den. Jag ska gå upp tidigare för att ta en morgonpromenad med hunden och sedan ta flera kortisar, hellre än en lång på tidiga kvällen när det är som varmast. Alternativt acceptera att jag får gå långpromenaden sent på kvällen. Jag ska helt enkelt göra upp ett schema som är praktiskt och realistiskt istället för att följa min inre svensk som anser att livet ska pågå som vanligt.

Förhoppningsvis går priset på el ned något så att det går att använda AC-n utan att bli ruinerad, men jag tänker också att jag ska nyttja fläkten mer. Vet ni att jag levde mina första 13 år i Spanien utan AC? Det fungerar bättre än man tror. Jag avslutade alltid dagen med att duscha kallt (ljummet - kranvattnet här blir aldrig kallt på sommaren) och lägga mig naken framför fläkten. På sommarens önskelista sätter jag upp effektiva, tysta takfläktar för sov- och vardagsrum.

Slutligen är mitt hetaste tips och uppmaning till mig själv att chilla, ta det lugnt och sänka kraven genomgående på all slags prestation. Sommaren är för lång för att blunda, hålla andan och vänta på dess slut eller för att köra på som vanligt och ständigt känna sig utmattad!
            [ingress] => För de flesta svenskar är sommaren bästa tiden på året. För oss som bor permanent i Spanien är de varmaste månaderna dock ett ont som kommer med det i övrigt så goda livet här. Men hur tar man sig an sommaren på bästa sätt? Vad klarar man sig inte utan? Hur kan man vända sitt mindset så att den känns lättare, behagligare och kanske till och med lite härlig?
            [headline] => Hur överleva en spansk sommar
            [page] => 0
            [modified] => 20230221161618
            [created] => 20220509133011
            [publishStart] => 20220530064700
            [publishStop] => 20221105123059
            [fullArticle] => Hur överleva en spansk sommar För de flesta svenskar är sommaren bästa tiden på året. För oss som bor permanent i Spanien är de varmaste månaderna dock ett ont som kommer med det i övrigt så goda livet här. Men hur tar man sig an sommaren på bästa sätt? Vad klarar man sig inte utan? Hur kan man vända sitt mindset så att den känns lättare, behagligare och kanske till och med lite härlig? Många Spaniensvenskar ser till att hålla sig borta härifrån under juli och augusti när det är som hetast och som allra mest folk längs de spanska kusterna. Men om man är yrkesverksam och inte en digital nomad, fungerar det ju inte alltid att fly i två hela månader. Någon måste hålla ställningarna och vi som jobbar måste lära oss att stå ut. 

Trots alla mina år här ska jag erkänna att jag hittills inte haft någon direkt strategi för att känna livskvalitet även sommartid. Tvärtom känner jag mig motsträvig, icke accepterande och gnällig. Det har jag tänkt att jag ska försöka ändra på i år. Jag vill omarbeta min känsla för den spanska sommaren och lära mig att inte bara ta mig igenom den utan att faktiskt njuta av den.

Jag tänker att sommaren kan bli bättre med en tydlig plan. Hemligheten tror jag ligger i att anamma en allmän semesterfeeling som får utgöra basen i vardagen. Ingen på semester har väl någonsin klagat över att det är för varmt? 

Problemet är ju när man måste jobba och de krav som finns på att vara snygg, fräsch och med en alert hjärna. Först och främst måste vi anpassa kläderna och förbereda en garderob anpassad till värmen. Personligen ser jag framför mig löst sittande klänningar i ett material som andas och i färger som inte omedelbart avslöjar svettfläckar. Helst strykfria så de går att tvätta ofta utan så mycket besvär. Sköna, öppna, svala skor! I övrigt kommer jag strunta i att jag inte är elegant och gå “all in” för att omfamna mitt sommarjag.

När det gäller mat vill jag i år bli bättre på att planera sådant som känns härligt att äta på sommaren. Jag lämnar mina tråkigt strukturerade veckohandlingar och handlar en gång om dagen, precis det jag är sugen på och så att allt känns färskt och smaskigt. Det är ju så man gör på semestern! På dagarna vill jag äta mer frukt och säsongsbetonat, inte minst olika sorters melon. Tomatsallader med mycket lök och fetaost eller tonfisk för att de ska bli lite matigare. Helt enkelt vitaminrikt med högt vätskeinnehåll. 

På kvällarna ska vi grilla. Kryddstark mat stimulerar svettning vilket hjälper till att reglera kroppstemperaturen. Vi ska anpassa oss helt till spanska sommartider och äta sent, efter mörkrets inbrott, men hoppa över potatisen och pastan. Det blir kött, fisk eller skaldjur med en riktigt fräsch vinägrig sallad, kanske kombinerad med baljväxter.

Drycken är ju det viktigaste och skulle jag göra en investering blir det en sodastreamer samt en cool minibar i bästa hotellstil som kan stå på terrassen preppad med goda kalla alternativ. Hemgjord gazpacho, horchata, Aquarius, ayran, äppeljuice som med fördel blandas med bubbelvatten och i år vill jag även göra limonada.

Aktiviteter och dygnsrytm ska medvetet anpassas till värmen istället för att jag mentalt strävar emot den. Jag ska gå upp tidigare för att ta en morgonpromenad med hunden och sedan ta flera kortisar, hellre än en lång på tidiga kvällen när det är som varmast. Alternativt acceptera att jag får gå långpromenaden sent på kvällen. Jag ska helt enkelt göra upp ett schema som är praktiskt och realistiskt istället för att följa min inre svensk som anser att livet ska pågå som vanligt.

Förhoppningsvis går priset på el ned något så att det går att använda AC-n utan att bli ruinerad, men jag tänker också att jag ska nyttja fläkten mer. Vet ni att jag levde mina första 13 år i Spanien utan AC? Det fungerar bättre än man tror. Jag avslutade alltid dagen med att duscha kallt (ljummet - kranvattnet här blir aldrig kallt på sommaren) och lägga mig naken framför fläkten. På sommarens önskelista sätter jag upp effektiva, tysta takfläktar för sov- och vardagsrum.

Slutligen är mitt hetaste tips och uppmaning till mig själv att chilla, ta det lugnt och sänka kraven genomgående på all slags prestation. Sommaren är för lång för att blunda, hålla andan och vänta på dess slut eller för att köra på som vanligt och ständigt känna sig utmattad! Den spanska sommaren kräver en plan för att livet ska kännas kvalitativt. Goda kalla drycker står högt upp på den listan. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 34957
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Många mäklare, inklusive jag själv, lockas av tanken på att lägga ut bostadsannonser med orden “skandinavisk stil”. Exakt vad det innebär kan skifta, men framför allt handlar det om ljuset, att naturligt ljus släpps in i så stor omfattning som möjligt. Stora fönster i syd, sydvästlig riktning, utan mörka galler och överbyggda terrasser samt öppna planlösningar. 

Det kan även röra sig om väggfärgen, vit eller beige istället för gult, orange, lila eller grönt. Öppna kök, avsaknad av smala tarmar som återkommer i form av både vardagsrum och långa korridorer för att skilja sovdelen med de sociala ytorna och som många svenskar upplever som en förlust av värdefull yta.

Det typiskt spanska, förutom mer och andra färger, är ofta tyngre klumpigare möbler, enorma soffor, onödiga väggar, mindre fönster samt framför allt olika lösningar för att hindra solen att ta sig in. Det gör bostäderna mörka, lite grottliknande. Upplevelsen förstärks av att både persienner och gardiner oftast är fördragna och lamporna släckta.

Bakom det som byggts de senaste tio åren, finns ett annat tänk, både när det gäller design och energieffektivitet. Mer som i Sverige. Men det stora flertalet av de spanska bostäderna tillhör fortfarande en annan era.

Det jag själv saknar allra mest i spanska bostäder är först och främst en hall med garderober. Även om Spanien har ett varmt klimat, använder man ju faktiskt både skor och även ytterkläder delar av året. Jag längtar även allt mer efter fönsterbrädor. Växter inomhus ger automatisk hemtrevnad och renare luft, men det finns inget naturligt ställe att ha dem på.

Jag saknar smarta våtrumslösningar, framför allt golvbrunnar! Med barn i hemmet är det många liter dagligen som ska torkas upp för hand efter vilda badkarslekar. Vidare en vettig isolering, både för ljud och värme/kyla. Det har blivit mycket bättre i nyproduktion, men mitt radhus är byggt 2001 och här delar vi det mest intima med grannarna och sätter vi på värmen, är det i huvudsak till glädje för kråkorna. Jag saknar centralvärme, vattenburna element och ventilation i badrummen, inte nödvändigtvis enbart i form av ett fönster som alltid måste stå öppet.

Inte heller är jag särskilt förtjust i de så typiska klinkergolven som är kalla, inte bara för fötterna utan även för den allmänna känslan. Samtidigt har de sina fördelar, inte minst är de behagligt svala på sommaren. Jag drömmer om vettig förvaring och taklampor! Det senare går ju att installera, men jag önskar att det bara var att plugga in dem som i Sverige, utan att först behöva anlita en elektriker.

Allt detta gnäll till trots finns det mycket jag älskar med de spanska husen. Vad jag faktiskt är tacksam för, vilket är lite motsägelsefullt, är att slippa de täta bostäderna i Sverige. Tack vare den naturliga ventilation som blir i spanska oisolerade hus, försvann min allergi helt när jag flyttade hit.

Min praktiska sida uppskattar även avsaknaden av levande material, såsom trä och isolering som kan mögla vid eventuella fuktproblem. De är ju tyvärr relativt vanliga, men nästan alltid förvånansvärt enkelt åtgärdade. Jag upplever även att brandrisken är mindre jämfört med Sverige, just på grund av att husen oftast är av sten.

Efter många år som permanentboende på Costa del Sol, uppskattar jag även ett sydöstvänt läge med överbyggd terrass utanför vardagsrummet. Vi får in lite sol på vintern, men ingen alls på sommaren.

I mitt hus pågår ständig vädring, det är alltid ett antal fönster som är öppna och det känns friskt och skönt men blir aldrig samma mys och ombonade känsla som i ett svenskt hem. Men bara det faktum att man kan ha altandörren på vid gavel året om, är ju värt att genomlida en del skavanker för. Och det är såklart det allt handlar om. Att anpassa sig, kombinera det bästa från varje land, prova sig fram och ta seden dit man kommer. Fokusera mer på bougainvillean än på golvbrunnar.

Ska du köpa? Koncentrera dig på läget och sänk kraven på inomhus, det går att fixa till. Det blir inte exakt som hemma. Kanske blir det ännu bättre.
            [ingress] => När svenskar bestämmer sig för att köpa hus i Spanien har de ofta en vag men starkt vägledande bild på näthinnan. En dröm om ett eget citronträd, en solig terrass och allmän Medelhavscharm. Verkligheten blir ibland lite av en besvikelse. Standarden är ofta betydligt lägre än i Sverige och den typiskt spanska byggstilen tyvärr inte alltid så charmig. Men allt är inte mörker. Det gäller bara att ha rätt förväntningar.
            [headline] => Bäst och sämst med spanska hus
            [page] => 0
            [modified] => 20230221161615
            [created] => 20220217111918
            [publishStart] => 20220301064800
            [publishStop] => 20220816121959
            [fullArticle] => Bäst och sämst med spanska hus När svenskar bestämmer sig för att köpa hus i Spanien har de ofta en vag men starkt vägledande bild på näthinnan. En dröm om ett eget citronträd, en solig terrass och allmän Medelhavscharm. Verkligheten blir ibland lite av en besvikelse. Standarden är ofta betydligt lägre än i Sverige och den typiskt spanska byggstilen tyvärr inte alltid så charmig. Men allt är inte mörker. Det gäller bara att ha rätt förväntningar. Många mäklare, inklusive jag själv, lockas av tanken på att lägga ut bostadsannonser med orden “skandinavisk stil”. Exakt vad det innebär kan skifta, men framför allt handlar det om ljuset, att naturligt ljus släpps in i så stor omfattning som möjligt. Stora fönster i syd, sydvästlig riktning, utan mörka galler och överbyggda terrasser samt öppna planlösningar. 

Det kan även röra sig om väggfärgen, vit eller beige istället för gult, orange, lila eller grönt. Öppna kök, avsaknad av smala tarmar som återkommer i form av både vardagsrum och långa korridorer för att skilja sovdelen med de sociala ytorna och som många svenskar upplever som en förlust av värdefull yta.

Det typiskt spanska, förutom mer och andra färger, är ofta tyngre klumpigare möbler, enorma soffor, onödiga väggar, mindre fönster samt framför allt olika lösningar för att hindra solen att ta sig in. Det gör bostäderna mörka, lite grottliknande. Upplevelsen förstärks av att både persienner och gardiner oftast är fördragna och lamporna släckta.

Bakom det som byggts de senaste tio åren, finns ett annat tänk, både när det gäller design och energieffektivitet. Mer som i Sverige. Men det stora flertalet av de spanska bostäderna tillhör fortfarande en annan era.

Det jag själv saknar allra mest i spanska bostäder är först och främst en hall med garderober. Även om Spanien har ett varmt klimat, använder man ju faktiskt både skor och även ytterkläder delar av året. Jag längtar även allt mer efter fönsterbrädor. Växter inomhus ger automatisk hemtrevnad och renare luft, men det finns inget naturligt ställe att ha dem på.

Jag saknar smarta våtrumslösningar, framför allt golvbrunnar! Med barn i hemmet är det många liter dagligen som ska torkas upp för hand efter vilda badkarslekar. Vidare en vettig isolering, både för ljud och värme/kyla. Det har blivit mycket bättre i nyproduktion, men mitt radhus är byggt 2001 och här delar vi det mest intima med grannarna och sätter vi på värmen, är det i huvudsak till glädje för kråkorna. Jag saknar centralvärme, vattenburna element och ventilation i badrummen, inte nödvändigtvis enbart i form av ett fönster som alltid måste stå öppet.

Inte heller är jag särskilt förtjust i de så typiska klinkergolven som är kalla, inte bara för fötterna utan även för den allmänna känslan. Samtidigt har de sina fördelar, inte minst är de behagligt svala på sommaren. Jag drömmer om vettig förvaring och taklampor! Det senare går ju att installera, men jag önskar att det bara var att plugga in dem som i Sverige, utan att först behöva anlita en elektriker.

Allt detta gnäll till trots finns det mycket jag älskar med de spanska husen. Vad jag faktiskt är tacksam för, vilket är lite motsägelsefullt, är att slippa de täta bostäderna i Sverige. Tack vare den naturliga ventilation som blir i spanska oisolerade hus, försvann min allergi helt när jag flyttade hit.

Min praktiska sida uppskattar även avsaknaden av levande material, såsom trä och isolering som kan mögla vid eventuella fuktproblem. De är ju tyvärr relativt vanliga, men nästan alltid förvånansvärt enkelt åtgärdade. Jag upplever även att brandrisken är mindre jämfört med Sverige, just på grund av att husen oftast är av sten.

Efter många år som permanentboende på Costa del Sol, uppskattar jag även ett sydöstvänt läge med överbyggd terrass utanför vardagsrummet. Vi får in lite sol på vintern, men ingen alls på sommaren.

I mitt hus pågår ständig vädring, det är alltid ett antal fönster som är öppna och det känns friskt och skönt men blir aldrig samma mys och ombonade känsla som i ett svenskt hem. Men bara det faktum att man kan ha altandörren på vid gavel året om, är ju värt att genomlida en del skavanker för. Och det är såklart det allt handlar om. Att anpassa sig, kombinera det bästa från varje land, prova sig fram och ta seden dit man kommer. Fokusera mer på bougainvillean än på golvbrunnar.

Ska du köpa? Koncentrera dig på läget och sänk kraven på inomhus, det går att fixa till. Det blir inte exakt som hemma. Kanske blir det ännu bättre. Har man ingen fönsterbräda får man hitta på andra lösningar för inomhusväxterna. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 34312
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det var i ärlighetens namn lite skönt att slippa resa, packa och frakta julklappar fram och tillbaka förra året. Men i Sverige har vi småkusinerna och för Iván är det såklart något helt annat att få dela julen med dem. Även om tomten, tro det eller ej, hittade till vårt radhus i Benalmádena i fjol. 

Den stora skillnaden mellan spansk och svensk jul är förutom vädret såklart, bristen på upptakt i Spanien; novent, advent, mys och pyssel. På Costa del Sol är solen mer bländande än någonsin i december och det kan vara svårt att hitta fram till den där julstämningen man har i sig som svensk sedan barnsben. Hemligheten är att anamma även de spanska sedvänjorna. 

Här börjar julen senare , även om julbelysningen numera sitter uppe redan i oktober och julskyltningen tjuvstartar så fort sommaren är över. Men allting är förskjutet och det stora crescendot först den 6 januari. 

Medan svenskar är ganska homogena i sitt julfirande, är det desto spretigare i Spanien. Varje familj har sina egna traditioner, vilken dag som firas mest, när julklapparna delas ut och vad man äter. Det viktigaste är att ses och vara tillsammans. Vilka datum, var det sker och under vilka former, är underordnat. 

Så vad ska man göra för att krama ur det bästa och mesta av den spanska julen? 
Att fira jul i Spanien är faktiskt helt fantastiskt. Den spanska julmusiken är till skillnad från den svenska, betydligt gladare och festligare och uppförs inte sällan i form av musikgrupper som går gatan fram med sina slaginstrument. Så kallade “villancicos” ackompanjeras av “la pandereta” och “la zambomba” och det är svårt att inte ryckas med i glädjen och börja dansa. 

Julen är, precis som allting annat i Spanien, något som firas mer utanför än i hemmet. På gatan och på restaurangerna. Inte minst fylls lunchrestaurangerna under hela december av alla företag som drar ut på långlunch som avslutas med “copas” (drinkar) på en infrauppvärmd uteservering eller takterrass. 

Några glöggkvällar i hemmets stilla vrå, ordnas inte. Det är fest på stan “as usual”. Strandrestaurangerna blommar upp och under långhelgen i samband med 6 och 8 december är det svårt att få bord. Men lyckas du, lovar jag att du bara genom att befinna dig i detta glada kaos, automatiskt kommer i feststämning. 

Besök någon av alla julkrubbor som byggs upp i kyrkor och kommunhus. Köp rostade kastanjer, fika churros med varm choklad när solen går ned och ta ett glas russinsmakande “vino dulce” på en överfull bar. Köp en jullott till stora jullotteriet El Gordo som dras 22 december. Det finns inte en spanjor som inte går runt med minst en tiondel i plånboken som gör julmånaden lite mer spännande. 

När det gäller mat är valmöjligheterna och flexibiliteten större än i Sverige. Det är fisk och skaldjur, ostron och cava. Så kallad “picoteo” med “pata negra” och andra charkprodukter, ostar och lyxkonserver. Soppa, buljong, mustiga grytor och huvudrätter med grillat kött som kalkon, lamm, spädgris eller hel fisk i ugn. Rödvin och anislikör. 

Precis som i Sverige äts det mellan varven även valnötter, clementiner, apelsiner, olika former av turrón (nougat) och marsipan. Men godiset är inte i fokus och det varken bakas eller pysslas. Pyntet begränsas till gran och krubba. Min julgran som jag köpte på plantskola i fjol, lever för övrigt ännu i sin kruka i trädgården. Det är snart dags för den att flytta in i värmen igen! 

Spaniens “1 april” infaller 28 december, "El día de los Santos Inocentes". Glöm inte heller de tolv druvorna på nyårsnatten och att skriva önskelista till "Los Reyes Magos" som kan överlämnas direkt till kungarna på torget i de flesta kommuner. 

Julens stora final är “La cabalgata de los reyes magos” på kvällen 5 januari. Sedan äts gräddig Roscón de Reyes till både kvällsmat och frukost. På morgonen får barnen sina presenter och sedan är det roliga slut. Den stora uppförsbacken i januari tar vid, "La cuesta de enero". 

Om vi som Spaniensvenskar spelar våra kort rätt från novent till 6 januari blir det två hela härliga månader att njuta av. God jul och gott slut!
            [ingress] => CARIN OSVALDSSON I år firar vi äntligen svensk jul i Västergötland igen, efter att ha stannat hemma 2020. Det jag tar med mig in i julen 2021 är dock att inte vänta med firandet tills vi kommer till Sverige. Jag lär även smyga in några spanska inslag på julbordet. Det svenska och spanska gifter sig nämligen särskilt bra under julen och i fusionen finner vi det ultimata julfirandet.
            [headline] => Spansksvensk mix maxar julen
            [page] => 0
            [modified] => 20211127173707
            [created] => 20211118145624
            [publishStart] => 20211129064400
            [publishStop] => 20220517155659
            [fullArticle] => Spansksvensk mix maxar julen CARIN OSVALDSSON I år firar vi äntligen svensk jul i Västergötland igen, efter att ha stannat hemma 2020. Det jag tar med mig in i julen 2021 är dock att inte vänta med firandet tills vi kommer till Sverige. Jag lär även smyga in några spanska inslag på julbordet. Det svenska och spanska gifter sig nämligen särskilt bra under julen och i fusionen finner vi det ultimata julfirandet. Det var i ärlighetens namn lite skönt att slippa resa, packa och frakta julklappar fram och tillbaka förra året. Men i Sverige har vi småkusinerna och för Iván är det såklart något helt annat att få dela julen med dem. Även om tomten, tro det eller ej, hittade till vårt radhus i Benalmádena i fjol. 

Den stora skillnaden mellan spansk och svensk jul är förutom vädret såklart, bristen på upptakt i Spanien; novent, advent, mys och pyssel. På Costa del Sol är solen mer bländande än någonsin i december och det kan vara svårt att hitta fram till den där julstämningen man har i sig som svensk sedan barnsben. Hemligheten är att anamma även de spanska sedvänjorna. 

Här börjar julen senare , även om julbelysningen numera sitter uppe redan i oktober och julskyltningen tjuvstartar så fort sommaren är över. Men allting är förskjutet och det stora crescendot först den 6 januari. 

Medan svenskar är ganska homogena i sitt julfirande, är det desto spretigare i Spanien. Varje familj har sina egna traditioner, vilken dag som firas mest, när julklapparna delas ut och vad man äter. Det viktigaste är att ses och vara tillsammans. Vilka datum, var det sker och under vilka former, är underordnat. 

Så vad ska man göra för att krama ur det bästa och mesta av den spanska julen? 
Att fira jul i Spanien är faktiskt helt fantastiskt. Den spanska julmusiken är till skillnad från den svenska, betydligt gladare och festligare och uppförs inte sällan i form av musikgrupper som går gatan fram med sina slaginstrument. Så kallade “villancicos” ackompanjeras av “la pandereta” och “la zambomba” och det är svårt att inte ryckas med i glädjen och börja dansa. 

Julen är, precis som allting annat i Spanien, något som firas mer utanför än i hemmet. På gatan och på restaurangerna. Inte minst fylls lunchrestaurangerna under hela december av alla företag som drar ut på långlunch som avslutas med “copas” (drinkar) på en infrauppvärmd uteservering eller takterrass. 

Några glöggkvällar i hemmets stilla vrå, ordnas inte. Det är fest på stan “as usual”. Strandrestaurangerna blommar upp och under långhelgen i samband med 6 och 8 december är det svårt att få bord. Men lyckas du, lovar jag att du bara genom att befinna dig i detta glada kaos, automatiskt kommer i feststämning. 

Besök någon av alla julkrubbor som byggs upp i kyrkor och kommunhus. Köp rostade kastanjer, fika churros med varm choklad när solen går ned och ta ett glas russinsmakande “vino dulce” på en överfull bar. Köp en jullott till stora jullotteriet El Gordo som dras 22 december. Det finns inte en spanjor som inte går runt med minst en tiondel i plånboken som gör julmånaden lite mer spännande. 

När det gäller mat är valmöjligheterna och flexibiliteten större än i Sverige. Det är fisk och skaldjur, ostron och cava. Så kallad “picoteo” med “pata negra” och andra charkprodukter, ostar och lyxkonserver. Soppa, buljong, mustiga grytor och huvudrätter med grillat kött som kalkon, lamm, spädgris eller hel fisk i ugn. Rödvin och anislikör. 

Precis som i Sverige äts det mellan varven även valnötter, clementiner, apelsiner, olika former av turrón (nougat) och marsipan. Men godiset är inte i fokus och det varken bakas eller pysslas. Pyntet begränsas till gran och krubba. Min julgran som jag köpte på plantskola i fjol, lever för övrigt ännu i sin kruka i trädgården. Det är snart dags för den att flytta in i värmen igen! 

Spaniens “1 april” infaller 28 december, "El día de los Santos Inocentes". Glöm inte heller de tolv druvorna på nyårsnatten och att skriva önskelista till "Los Reyes Magos" som kan överlämnas direkt till kungarna på torget i de flesta kommuner. 

Julens stora final är “La cabalgata de los reyes magos” på kvällen 5 januari. Sedan äts gräddig Roscón de Reyes till både kvällsmat och frukost. På morgonen får barnen sina presenter och sedan är det roliga slut. Den stora uppförsbacken i januari tar vid, "La cuesta de enero". 

Om vi som Spaniensvenskar spelar våra kort rätt från novent till 6 januari blir det två hela härliga månader att njuta av. God jul och gott slut! Julbelysning och den särskilda brevlådan för barnens önskebrev till de tre vise männen, "Los Reyes Magos", i Benalmádena Pueblo. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 33451
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Nu börjar dock svenskarna alltmer likna spanjorerna. Jag möter dessutom allt oftare svenskar som är väldigt radikala i sin kritik. Jag förstår att detta inte nödvändigtvis är symptomatiskt med vad svenskar i allmänhet anser. Det rör sig ju i hög grad om svenskar som valt att lämna landet i viss mån. Men jag tycker mig ändå se ett trendbrott.

Kritikerna menar att Sverige inte är vad det var och att landet förstörts. Ett visst mått av självkritik tycker jag är sunt och ganska sympatiskt, det är väl “janten” i mig som tycker så. Men medan spanjorerna inkluderar sig själva i sin kritik när de talar med icke-spanjorer, riktar de kritiska svenskarna sin kritik helt och hållet mot “de andra”. Det andra politiska lägret och inte minst de som kommer utifrån, det vill säga icke-svenskar. Det är alltid andras fel när något inte är bra i Sverige.

Lite så kan visserligen spanjorer vara också, man skyller ofta på andra, framför allt politikerna som om de inte tillhörde folket. Samtidigt finns en kollektiv skuldacceptans som man tar både med ro och med en dos humor. Vi, spanjorerna, är oorganiserade, ineffektiva, opunktliga, högljudda och slarviga. Exempelvis.

Jag tycker absolut att det finns mycket som är bättre i Spanien än i Sverige, dock oftast inte samma saker eller på samma sätt som de svenska Sverige-kritikerna menar. Jag kan känna stolthet över det Spanien är bättre på, eller som är bättre i Spanien, precis på samma sätt som jag kan vara stolt över Sverige och det som är bättre i Sverige. Men Spanien utgår liksom från ett underläge och eftersom förväntningarna är lägre blir upplevelsen en annan. Svenskarna har däremot extrema förväntningar på det egna landet. 

Under mina år som mäklare, som jag nu för övrigt återgår till, så lyfter jag såklart gärna fram det som är bättre i Spanien eftersom mitt jobb är att sälja Spanien. När någon börjar beklaga sig över hur hemskt det numera är att bo i Sverige, är det inte riktigt läge att försöka balansera med allt det som faktiskt inte är så bra i Spanien. Men jag har många gånger häpnat och måst bita mig i läppen. Man får ju ändå behålla perspektivet och allt är inte svart eller vitt.

Rent objektivt ligger Sverige faktiskt långt före Spanien när det gäller välfärd. Basen är såklart att båda länderna, ligger väldigt högt om vi jämför med resten av världen. Solen skiner fler timmar i Spanien och ja det finns kanske fler poliser här och det är ju bra. Men det sker ju i ärlighetens namn också på bekostnad av andra saker. Sånt som de flesta svenskar som flyttar hit, inte ser så mycket av. Barnbidrag, föräldraledighet, studiebidrag, a-kassa och socialbidrag exempelvis. 

Skattetrycket är relativt högt i båda länderna, men Sverige ligger fortfarande en bit över. Man kan ju tycka vad man vill om det, men det är ändå så att om den gemensamma kassan är mindre så finns även mindre pengar att lägga på den gemensamma välfärden. Min helt personliga uppskattning är att Spanien prioriterar säkerhet och även vården högre, medan exempelvis bostads- och familjepolitiken väger tyngre i Sverige. Som sagt, det är en helt subjektiv värdering. 

I Spanien lever man ju väldigt bra om man kommer hit med sin svenska lön eller redan har klättrat högt på karriärstegen, driver eget bolag och har sina inkomster säkrade. Eller om man växer upp i en priviligerad kontext där familjen kan stötta ekonomiskt. Men att ta sig upp hela vägen från scratch på egen hand är långt ifrån självklart, oavsett hur intelligent du är eller hur mycket kämparglöd du än har.

Spanien är fantastiskt. Men det är Sverige också. Jag önskar att ni som reser mellan länderna fokuserar på tacksamheten över att ha tillgång till båda, att ni kan lyfta blicken, se helheten samt bidra till ett konstruktivt utbyte. Vi har alla ett ansvar, både här och där.
            [ingress] => Jag har alltid upplevt att spanjorer är rätt så kritiska mot det egna landet, medan svenskar lite mer utgår ifrån att Sverige är bäst i många avseenden. Svenskar är duktiga och tycker det själva också. Vi är duktiga på att arbeta, på att organisera och vara effektiva. Vi är kreativa, skapande, uppfinningsrika och bra på att leverera. Det är vi på ett individuellt plan, men även som nation.
            [headline] => Självkritik vs. rent gnäll
            [page] => 0
            [modified] => 20210904095940
            [created] => 20210731125745
            [publishStart] => 20210906064600
            [publishStop] => 20220127115759
            [fullArticle] => Självkritik vs. rent gnäll Jag har alltid upplevt att spanjorer är rätt så kritiska mot det egna landet, medan svenskar lite mer utgår ifrån att Sverige är bäst i många avseenden. Svenskar är duktiga och tycker det själva också. Vi är duktiga på att arbeta, på att organisera och vara effektiva. Vi är kreativa, skapande, uppfinningsrika och bra på att leverera. Det är vi på ett individuellt plan, men även som nation. Nu börjar dock svenskarna alltmer likna spanjorerna. Jag möter dessutom allt oftare svenskar som är väldigt radikala i sin kritik. Jag förstår att detta inte nödvändigtvis är symptomatiskt med vad svenskar i allmänhet anser. Det rör sig ju i hög grad om svenskar som valt att lämna landet i viss mån. Men jag tycker mig ändå se ett trendbrott.

Kritikerna menar att Sverige inte är vad det var och att landet förstörts. Ett visst mått av självkritik tycker jag är sunt och ganska sympatiskt, det är väl “janten” i mig som tycker så. Men medan spanjorerna inkluderar sig själva i sin kritik när de talar med icke-spanjorer, riktar de kritiska svenskarna sin kritik helt och hållet mot “de andra”. Det andra politiska lägret och inte minst de som kommer utifrån, det vill säga icke-svenskar. Det är alltid andras fel när något inte är bra i Sverige.

Lite så kan visserligen spanjorer vara också, man skyller ofta på andra, framför allt politikerna som om de inte tillhörde folket. Samtidigt finns en kollektiv skuldacceptans som man tar både med ro och med en dos humor. Vi, spanjorerna, är oorganiserade, ineffektiva, opunktliga, högljudda och slarviga. Exempelvis.

Jag tycker absolut att det finns mycket som är bättre i Spanien än i Sverige, dock oftast inte samma saker eller på samma sätt som de svenska Sverige-kritikerna menar. Jag kan känna stolthet över det Spanien är bättre på, eller som är bättre i Spanien, precis på samma sätt som jag kan vara stolt över Sverige och det som är bättre i Sverige. Men Spanien utgår liksom från ett underläge och eftersom förväntningarna är lägre blir upplevelsen en annan. Svenskarna har däremot extrema förväntningar på det egna landet. 

Under mina år som mäklare, som jag nu för övrigt återgår till, så lyfter jag såklart gärna fram det som är bättre i Spanien eftersom mitt jobb är att sälja Spanien. När någon börjar beklaga sig över hur hemskt det numera är att bo i Sverige, är det inte riktigt läge att försöka balansera med allt det som faktiskt inte är så bra i Spanien. Men jag har många gånger häpnat och måst bita mig i läppen. Man får ju ändå behålla perspektivet och allt är inte svart eller vitt.

Rent objektivt ligger Sverige faktiskt långt före Spanien när det gäller välfärd. Basen är såklart att båda länderna, ligger väldigt högt om vi jämför med resten av världen. Solen skiner fler timmar i Spanien och ja det finns kanske fler poliser här och det är ju bra. Men det sker ju i ärlighetens namn också på bekostnad av andra saker. Sånt som de flesta svenskar som flyttar hit, inte ser så mycket av. Barnbidrag, föräldraledighet, studiebidrag, a-kassa och socialbidrag exempelvis. 

Skattetrycket är relativt högt i båda länderna, men Sverige ligger fortfarande en bit över. Man kan ju tycka vad man vill om det, men det är ändå så att om den gemensamma kassan är mindre så finns även mindre pengar att lägga på den gemensamma välfärden. Min helt personliga uppskattning är att Spanien prioriterar säkerhet och även vården högre, medan exempelvis bostads- och familjepolitiken väger tyngre i Sverige. Som sagt, det är en helt subjektiv värdering. 

I Spanien lever man ju väldigt bra om man kommer hit med sin svenska lön eller redan har klättrat högt på karriärstegen, driver eget bolag och har sina inkomster säkrade. Eller om man växer upp i en priviligerad kontext där familjen kan stötta ekonomiskt. Men att ta sig upp hela vägen från scratch på egen hand är långt ifrån självklart, oavsett hur intelligent du är eller hur mycket kämparglöd du än har.

Spanien är fantastiskt. Men det är Sverige också. Jag önskar att ni som reser mellan länderna fokuserar på tacksamheten över att ha tillgång till båda, att ni kan lyfta blicken, se helheten samt bidra till ett konstruktivt utbyte. Vi har alla ett ansvar, både här och där. Både svenskar och spanjorer gnäller en del över det egna landet, men medan spanjorerna är självkritiska riktar svenskarna sin kritik mot "de andra". 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 33549
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Jag minns när jag kom hit och första gången hörde hur en spanjor var tvungen att visa upp läkarintyg på jobbet för att kunna sjukanmäla sig. Jag blev chockad och tyckte det lät helt galet. Skulle alla som fick influensa, en rejäl förkylning eller maginfluensa tränga ihop sig på vårdcentralen, sitta där i flera timmar och riskera smitta varandra, istället för att stanna hemma, vila och kurera sig? 

Jag var chockad både över att vanligt folk ansåg att de behövde träffa en läkare bara för att de hade lite feber och över att arbetsgivarna uppenbarligen inte litade på sina anställda. Jag tyckte då till och med att det bästa skulle vara att införa en avgift, precis som i Sverige, för att filtrera okynnesspringet till doktorn.

Jag har tack och lov aldrig krävts på läkarintyg av någon av de arbetsgivare jag haft i Spanien. Men genom åren har jag vant mig allt mer vid att man går till läkaren när man blir sjuk. Det blir lite som en snabb “check up” för att få koll på att det inte är något allvarligare än man tror och för att få några enkla förhållningsregler. Jag tycker att det är en skön och bekväm inställning. Absolut inte alltid den mest effektiva, men det känns bra att man kan gå till läkaren och be om råd, när man själv känner sig osäker. Framför allt är det en oerhörd trygghet när man har små barn.

För mig var den definitiva brytpunkten, när jag förvandlades från svensk till spansk i den bemärkelsen, när min son fick lunginflammation vid 1,5 års ålder. Jag tror det var första gången han var riktigt sjuk, febern gick upp till 39-40, ned med febernedsättande, men sedan upp igen. Han hostade också. Jag tänkte som man gör som svensk, att det går över och inte ska man störa doktorn med feber och hosta. 

Men till slut så åkte vi dit i alla fall. Till mitt försvar så var även akutläkarens spontana utlåtande att det inte var något som helst fel på ungen. Som givetvis sprang omkring och var pigg som en mört. Men de undersökte honom ändå tack och lov. Han hade alltså lunginflammation och vi fick en hel arsenal med antibiotika och olika inhalatorer med oss hem. Allting gick bra, men efter detta har jag åkt till doktorn när jag känner mig osäker. Främst gällande Iván. Själv vet man ju hur man mår, men med barn är det svårare.

När vi var i Sverige hela familjen för några år sedan behövde min dåvarande partner, spanjor, söka upp en läkare då han fick väldigt ont i ett åderbråck och vi var oroliga för att han hade fått en propp. Här hemma är det ju bara att sätta sig i bilen och åka. Men i Sverige fick vi ringa upp och tala med en automatröst för att sedan vänta på att en sköterska skulle ringa tillbaka och avgöra om han skulle få träffa henne. 

Vi passerade filtret. Nästa filter var sköterskan, innan han så småningom kunde få träffa en läkare. Allt gick bra även denna gång, det var ingen propp. Men kulturkrocken var uppenbar. “Jag vill bara träffa en läkare”, beklagade sig min partner. “Jag vet, men så enkelt är det inte i Sverige…”.

En faktor som man måste ha i åtanke vid jämförelsen är ju dock att väldigt många i Spanien, så även vi, väljer att ha en privat sjukförsäkring. När vi åker till akuten är det nästan alltid till privatsjukhuset Xanit i Benalmádena. Det ger mig lite mindre dåligt samvete när svensken i mig fortfarande bannar mig för att jag upptar vården “i onödan”.

Fördelarna i Spanien är just att en nära relation med vården gör att det inte går flera år mellan läkarbesöken. Man har generellt lite mer koll på sin egen hälsa. Spansk vårdpersonal är dessutom noggrann med att verkligen undersöka problemen och aldrig ta för givet att patienten bara gnäller. Man utesluter alltid allvarlig sjukdom innan patienten skickas hem, även om det innebär röntgen, blodprov eller EKG. Dessutom skapar denna relation en naturlighet och en närhet som barnen tar med sig redan från början och som minskar rädslan för sjukhusmiljöer. Min egen son är totalt orädd för sjukhus och läkare vilket gör det hela totalt odramatiskt och icke-traumatiskt.

Givetvis har allt detta påverkats av Covid-19. Självklart har många spanjorer valt att hålla sig borta från vården, både på grund av smittrisken och av respekt för den överbelastning vården kämpat med sedan pandemin bröt ut. Men det är något tillfälligt och går upp och ned med smittfrekvensen. 

Men när det gäller vaccineringen har jag en känsla av att en del svenskar tycker att deras vaccinmotstånd grundar sig i en sund kritisk inställning mot auktoriteter, medan spanjorerna ser det som en självklarhet att lyssna på läkarnas och sjuksköterskornas rekommendationer. I detta fall, precis som alla andra gånger man på eget bevåg sökt deras hjälp och råd.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium
            [ingress] => CARIN OSVALDSSON  Spanjorer och svenskar har verkligen en radikalt annorlunda relation till vården. Kanske är det även en del av förklaringen till skillnaden när det gäller vaccinmotståndet, som väl generellt känns större bland svenskar än bland spanjorer. I Spanien har man på gott och ont en nära nära relation till vården, oavsett man är sjuk eller ej, vilket sannolikt även ökar förtroendet för den i allmänna termer. Ont, för att det lätt kan bli lite för mycket spring till doktorn. Gott, för att det saknas spärrar och misstänksamhet.
            [headline] => Nära relation till vården minskar misstänksamheten
            [page] => 0
            [modified] => 20210831104530
            [created] => 20210806122548
            [publishStart] => 20210807040000
            [publishStop] => 20220202065259
            [fullArticle] => Nära relation till vården minskar misstänksamheten CARIN OSVALDSSON  Spanjorer och svenskar har verkligen en radikalt annorlunda relation till vården. Kanske är det även en del av förklaringen till skillnaden när det gäller vaccinmotståndet, som väl generellt känns större bland svenskar än bland spanjorer. I Spanien har man på gott och ont en nära nära relation till vården, oavsett man är sjuk eller ej, vilket sannolikt även ökar förtroendet för den i allmänna termer. Ont, för att det lätt kan bli lite för mycket spring till doktorn. Gott, för att det saknas spärrar och misstänksamhet. Jag minns när jag kom hit och första gången hörde hur en spanjor var tvungen att visa upp läkarintyg på jobbet för att kunna sjukanmäla sig. Jag blev chockad och tyckte det lät helt galet. Skulle alla som fick influensa, en rejäl förkylning eller maginfluensa tränga ihop sig på vårdcentralen, sitta där i flera timmar och riskera smitta varandra, istället för att stanna hemma, vila och kurera sig? 

Jag var chockad både över att vanligt folk ansåg att de behövde träffa en läkare bara för att de hade lite feber och över att arbetsgivarna uppenbarligen inte litade på sina anställda. Jag tyckte då till och med att det bästa skulle vara att införa en avgift, precis som i Sverige, för att filtrera okynnesspringet till doktorn.

Jag har tack och lov aldrig krävts på läkarintyg av någon av de arbetsgivare jag haft i Spanien. Men genom åren har jag vant mig allt mer vid att man går till läkaren när man blir sjuk. Det blir lite som en snabb “check up” för att få koll på att det inte är något allvarligare än man tror och för att få några enkla förhållningsregler. Jag tycker att det är en skön och bekväm inställning. Absolut inte alltid den mest effektiva, men det känns bra att man kan gå till läkaren och be om råd, när man själv känner sig osäker. Framför allt är det en oerhörd trygghet när man har små barn.

För mig var den definitiva brytpunkten, när jag förvandlades från svensk till spansk i den bemärkelsen, när min son fick lunginflammation vid 1,5 års ålder. Jag tror det var första gången han var riktigt sjuk, febern gick upp till 39-40, ned med febernedsättande, men sedan upp igen. Han hostade också. Jag tänkte som man gör som svensk, att det går över och inte ska man störa doktorn med feber och hosta. 

Men till slut så åkte vi dit i alla fall. Till mitt försvar så var även akutläkarens spontana utlåtande att det inte var något som helst fel på ungen. Som givetvis sprang omkring och var pigg som en mört. Men de undersökte honom ändå tack och lov. Han hade alltså lunginflammation och vi fick en hel arsenal med antibiotika och olika inhalatorer med oss hem. Allting gick bra, men efter detta har jag åkt till doktorn när jag känner mig osäker. Främst gällande Iván. Själv vet man ju hur man mår, men med barn är det svårare.

När vi var i Sverige hela familjen för några år sedan behövde min dåvarande partner, spanjor, söka upp en läkare då han fick väldigt ont i ett åderbråck och vi var oroliga för att han hade fått en propp. Här hemma är det ju bara att sätta sig i bilen och åka. Men i Sverige fick vi ringa upp och tala med en automatröst för att sedan vänta på att en sköterska skulle ringa tillbaka och avgöra om han skulle få träffa henne. 

Vi passerade filtret. Nästa filter var sköterskan, innan han så småningom kunde få träffa en läkare. Allt gick bra även denna gång, det var ingen propp. Men kulturkrocken var uppenbar. “Jag vill bara träffa en läkare”, beklagade sig min partner. “Jag vet, men så enkelt är det inte i Sverige…”.

En faktor som man måste ha i åtanke vid jämförelsen är ju dock att väldigt många i Spanien, så även vi, väljer att ha en privat sjukförsäkring. När vi åker till akuten är det nästan alltid till privatsjukhuset Xanit i Benalmádena. Det ger mig lite mindre dåligt samvete när svensken i mig fortfarande bannar mig för att jag upptar vården “i onödan”.

Fördelarna i Spanien är just att en nära relation med vården gör att det inte går flera år mellan läkarbesöken. Man har generellt lite mer koll på sin egen hälsa. Spansk vårdpersonal är dessutom noggrann med att verkligen undersöka problemen och aldrig ta för givet att patienten bara gnäller. Man utesluter alltid allvarlig sjukdom innan patienten skickas hem, även om det innebär röntgen, blodprov eller EKG. Dessutom skapar denna relation en naturlighet och en närhet som barnen tar med sig redan från början och som minskar rädslan för sjukhusmiljöer. Min egen son är totalt orädd för sjukhus och läkare vilket gör det hela totalt odramatiskt och icke-traumatiskt.

Givetvis har allt detta påverkats av Covid-19. Självklart har många spanjorer valt att hålla sig borta från vården, både på grund av smittrisken och av respekt för den överbelastning vården kämpat med sedan pandemin bröt ut. Men det är något tillfälligt och går upp och ned med smittfrekvensen. 

Men när det gäller vaccineringen har jag en känsla av att en del svenskar tycker att deras vaccinmotstånd grundar sig i en sund kritisk inställning mot auktoriteter, medan spanjorerna ser det som en självklarhet att lyssna på läkarnas och sjuksköterskornas rekommendationer. I detta fall, precis som alla andra gånger man på eget bevåg sökt deras hjälp och råd.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium I Spanien är det naturligt att uppsöka läkare när man undrar över något kring den egna hälsan. Denna nära relation till vården kan säkert vara en del i det låga vaccinmotståndet i landet. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 33498
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Spanien går helt klart ned i varv i juli, augusti och halva september. Åtminstone under normala omständigheter. Pandemin har ruckat på det mesta och min upplevelse är att de som jobbar, numera är mer på alerten, jämfört med före Covid-19. Kniven på strupen och allt det där. Men vanliga somrar är det nästintill omöjligt att få något att hända i den professionella sfären. 

Detta trots att en person rimligen inte borde vara borta från jobbet mer än max fyra veckor (den normala semestern i Spanien om man tar ut allt på en gång) och att det på större företag, rimligen borde finnas någon annan i tjänst som håller ställningarna. Trots detta alltså, är det inte ovanligt att saker och ting står helt still i 2,5 månader.

Jag önskar verkligen att jag kunde sänka mig till denna energinivå. Jag förstår mer än någonsin, varifrån denna hemska ineffektivitet kommer. Det handlar om överlevnad. 

Man borde göra färre saker, långsammare. Istället brukar mina somrar vara mer intensiva än andra perioder på året. Kanske mest för att jag försöker pressa in fler aktiviteter på lika många dygnstimmar. Barnomsorgen haltar och jag vill dessutom för egen del hinna med poolbad, filmkvällar, god mat och kvällspromenader. Vi sover mindre och mindre. Och de timmar jag jobbar måste jag gå snabbt och göra saker fort.

Men det går ju inte. Denna veckan förklarade min kropp det för mig. Den ville faktiskt inte mer. Lite ren och skär stress låg möjligen i grunden, men även det faktum att jag inte fyllt på det som behövdes. Jag är överlag väldigt dålig på att dricka, men hade verkligen ansträngt mig för att hälla i mig vatten. Vatten räcker dock inte när man svettas stor del av dygnet. Det behövs salter och mineraler också och jag tror, utan att vara läkare, att det var här det brast för mig.

Tydligast blev det när jag kände det som att mitt blodsocker gick ned, fast jag precis ätit lunch. Min kropp sa till mig att äta en skål med salta jordnötter och sedan kändes det bättre. Därefter tänkte jag att det är ju inte klokt att jag inte vet att ta hand om mig i värmen, efter nästan 18 år i Spanien.

Kanske är det för att jag jobbar hemifrån och sparar på luftkonditioneringen dagtid på grund av de hutlösa elpriserna. Eller så är det för att jag har en andalusisk hund som är totalt opåverkad av värmen. Medan grannarna berättar om hur de får dra ut sina hundar för att de i alla fall ska gå ut och kissa, så vill Zingo ha sina fyra dagliga promenader och visar mig tydligt hur understimulerad han är. Han kunde inte bry sig mindre om att det är 37 grader varmt. Han går till och med ut och lägger sig i solen då och då.

Så jag begav mig till affären och införskaffade tomatjuice, gazpacho och Aquarius. Och faktum är att det fick ganska snabbt resultat. Jag har också ändrat rutinerna för hundpromenaderna och hoppar ibland över den mitt på dagen samt har förvandlat den långa powerwalken till en lågenergipromenad där jag låter Zingo lukta på precis allt han vill. Målet är att gå så få kilometer som möjligt, på så lång tid som möjligt helt enkelt.

Ta hand om er i värmen. Oavsett du är på semester eller jobbar, lyssna på din kropp och överansträng den inte. Det behövs väldigt mycket mindre för att det ska ske på sommaren. Anamma den spanska ineffektiviteten. Jag lovar mig själv att försöka i alla fall.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium
            [ingress] => CARIN OSVALDSSON  Denna värmen alltså, 2021 är helt klart det år jag lidit mest av den. Och inte bara mentalt. Svetten, lukten, känslan av begränsning. Nej, för första gången känner jag mig direkt fysiskt påverkad. Kroppen är uppenbart i obalans. Så vad gör jag för fel?
            [headline] => Omfamna ineffektiviteten - det handlar om överlevnad
            [page] => 0
            [modified] => 20210831104139
            [created] => 20210806113517
            [publishStart] => 20210731040000
            [publishStop] => 20220125103959
            [fullArticle] => Omfamna ineffektiviteten - det handlar om överlevnad CARIN OSVALDSSON  Denna värmen alltså, 2021 är helt klart det år jag lidit mest av den. Och inte bara mentalt. Svetten, lukten, känslan av begränsning. Nej, för första gången känner jag mig direkt fysiskt påverkad. Kroppen är uppenbart i obalans. Så vad gör jag för fel? Spanien går helt klart ned i varv i juli, augusti och halva september. Åtminstone under normala omständigheter. Pandemin har ruckat på det mesta och min upplevelse är att de som jobbar, numera är mer på alerten, jämfört med före Covid-19. Kniven på strupen och allt det där. Men vanliga somrar är det nästintill omöjligt att få något att hända i den professionella sfären. 

Detta trots att en person rimligen inte borde vara borta från jobbet mer än max fyra veckor (den normala semestern i Spanien om man tar ut allt på en gång) och att det på större företag, rimligen borde finnas någon annan i tjänst som håller ställningarna. Trots detta alltså, är det inte ovanligt att saker och ting står helt still i 2,5 månader.

Jag önskar verkligen att jag kunde sänka mig till denna energinivå. Jag förstår mer än någonsin, varifrån denna hemska ineffektivitet kommer. Det handlar om överlevnad. 

Man borde göra färre saker, långsammare. Istället brukar mina somrar vara mer intensiva än andra perioder på året. Kanske mest för att jag försöker pressa in fler aktiviteter på lika många dygnstimmar. Barnomsorgen haltar och jag vill dessutom för egen del hinna med poolbad, filmkvällar, god mat och kvällspromenader. Vi sover mindre och mindre. Och de timmar jag jobbar måste jag gå snabbt och göra saker fort.

Men det går ju inte. Denna veckan förklarade min kropp det för mig. Den ville faktiskt inte mer. Lite ren och skär stress låg möjligen i grunden, men även det faktum att jag inte fyllt på det som behövdes. Jag är överlag väldigt dålig på att dricka, men hade verkligen ansträngt mig för att hälla i mig vatten. Vatten räcker dock inte när man svettas stor del av dygnet. Det behövs salter och mineraler också och jag tror, utan att vara läkare, att det var här det brast för mig.

Tydligast blev det när jag kände det som att mitt blodsocker gick ned, fast jag precis ätit lunch. Min kropp sa till mig att äta en skål med salta jordnötter och sedan kändes det bättre. Därefter tänkte jag att det är ju inte klokt att jag inte vet att ta hand om mig i värmen, efter nästan 18 år i Spanien.

Kanske är det för att jag jobbar hemifrån och sparar på luftkonditioneringen dagtid på grund av de hutlösa elpriserna. Eller så är det för att jag har en andalusisk hund som är totalt opåverkad av värmen. Medan grannarna berättar om hur de får dra ut sina hundar för att de i alla fall ska gå ut och kissa, så vill Zingo ha sina fyra dagliga promenader och visar mig tydligt hur understimulerad han är. Han kunde inte bry sig mindre om att det är 37 grader varmt. Han går till och med ut och lägger sig i solen då och då.

Så jag begav mig till affären och införskaffade tomatjuice, gazpacho och Aquarius. Och faktum är att det fick ganska snabbt resultat. Jag har också ändrat rutinerna för hundpromenaderna och hoppar ibland över den mitt på dagen samt har förvandlat den långa powerwalken till en lågenergipromenad där jag låter Zingo lukta på precis allt han vill. Målet är att gå så få kilometer som möjligt, på så lång tid som möjligt helt enkelt.

Ta hand om er i värmen. Oavsett du är på semester eller jobbar, lyssna på din kropp och överansträng den inte. Det behövs väldigt mycket mindre för att det ska ske på sommaren. Anamma den spanska ineffektiviteten. Jag lovar mig själv att försöka i alla fall.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium Aquarius, tomatjuice och gazpacho rekommenderas under heta dagar för att få både vätske- och saltnivåerna i kroppen i balans igen. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 33499
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Å ena sidan finns skeptikerna. De som inte känner sig övertygade, som är rädda för biverkningar, som vill avvakta. Detta kan jag förstå och respektera även om min egen åsikt är en annan. Jag minns hur jag var väldigt skeptisk till vaccinet mot svininfluensan, som i Sverige snabbt började delas ut i varje gathörn. Jag förstod aldrig den hetsen och i Spanien vaccinerades då bara personer i riskgrupper. Vilket ju är en helt annan sak. 

För enligt mig handlar det hela om en väl avvägd riskbedömning. Självklart finns det risker med ett vaccin. Det gör det med alla läkemedel. Även med vanliga livsmedel som många gånger innehåller rena gifter. Inte minst frukt och grönt. Det gör mig rädd. Överlag stoppar jag ogärna i mig mediciner. Men jag kan göra det valet för att jag inte har något allvarligt hälsoproblem. Peppar, peppar… 

Jag väljer exempelvis om jag får feber eller huvudvärk, oftast att vänta lite innan jag börjar stoppa i mig paracetamol eller ibuprofeno. Jag tror att kroppen är ganska bra på att ta hand om saker och ting själv. Men ibland fungerar det inte och då ska man givetvis ta det som står till buds för att må bättre. 

När det gällde svininfluensan kände jag aldrig att den utgjorde något hot mot mig eller mot samhället, därför kändes det onödigt för mig personligen att vaccinera mig. När det gäller Covid-19 är situationen en helt annan. Jag bedömer risken att jag blir smittad av viruset och även allvarligt sjuk, som betydligt större än att jag skulle få allvarliga biverkningar av vaccinet. Det är min bedömning. Som delas av de allra flesta i världen. Men framför allt tror jag att det är rätt väg att gå för att bekämpa pandemin.

Å andra sidan finns de som är aktivt emot vaccinen. I vissa fall liknar argumenten varandra, men medan motståndaren är fast i sin övertygelse och oftast tror på olika konspirationsteorier eller helt förnekar virusets existens, så är skeptikern bara just skeptisk och vill vänta och se.

Bland argumenten finns att det inte känns bra att bli tvingad till något. Att de är emot grupptrycket och inte vill injiceras med något de inte vet vad det är och inte vet hur deras kropp ska reagera på. När det gäller det upplevda tvånget, så är det ju dock en subjektiv känsla. Jag gissar att det handlar om att vara i minoritet. För det finns inget tvång. Det är bara att låta bli att vaccinera sig. Det händer absolut ingenting. Förutom att personen istället måste testa sig vid en resa. Vilket ändå har gällt för oss alla under ganska lång tid nu. Testerna har dessutom blivit allt billigare och mer tillgängliga.

När det gäller grupptrycket, så får man väl helt enkelt stå ut med det. Grupptryck kan vara negativt, men också något väldigt konstruktivt. Informationskampanjer och opinionsbildning kan användas för att uppnå attitydförändringar i samhället. Själv har jag en bakgrund inom trafiksäkerhetsarbetet i Sverige och både myndigheter och frivilligorganisationer har i nästan 100 år arbetat för att grupptrycket ska leda till färre döda i trafiken. Vilket lyckats väldigt bra. Det är ingen som tycker det är okej att sätta sig onykter bakom ratten. A non smoking generation är ett annat exempel på framgångsrikt grupptryck. 

När det gäller trafiksäkerhet, rökning och även Covid-19 så handlar ju dock grupptrycket också om att det individuella beslutet faktiskt även påverkar andra. Att genomgående hävda att den egna friheten och rätten att fatta sina egna beslut går före allting annat, fungerar inte om man ska samleva med andra människor. Det faller faktiskt på sin egen orimlighet. 

Dock menar jag inte att det borde vara ett tvång att vaccinera sig. Men man får ha förståelse för att det finns en opinion för och acceptera att den är större och starkare än en individs högljudda skrik för att få bestämma själv. Bestäm dig. Men låt alla andra göra som de vill också. Personligen tog jag inte vaccinet i första hand av rädsla för viruset, utan för att jag tror att det på sikt är lösningen för kollektivet. Precis som vaccin har utrotat andra dödliga sjukdomar i över 200 år.

Det sista argumentet handlar om att det skulle vara ett slags gift som sprutas in i oss. Jag undrar hur de som tycker så, lever i övrigt? Tar de inga mediciner alls, ens om de blir sjuka? Äter de endast rena, ekologiska och närodlade livsmedel? Kör de aldrig bil eller reser med flyg som bidrar till utsläpp av gifter i den luft vi alla andas?

Möjligen är det att dra saken till sin spets, men min poäng är att just vaccin har funnits sedan 1700-talet och är en minst sagd beprövad metod att rädda liv. Medan det förekommer ett oändligt antal just gifter i vårt samhälle, som vi faktiskt skulle kunna eliminera utan att fler människor skulle dö.

Vaccination är inget modernt, mystiskt påfund. Världens första, och kanske hittills framgångsrikaste vaccinationskampanj, var den som utrotade smittkoppor. Under 1700-talets slut upptäckte den engelske läkaren Edward Jenner att mjölkerskor som haft den ganska lindriga sjukdomen kokoppor inte fick smittkoppor. Han började experimentera med att avsiktligt infektera sina patienter med kokoppor för att ge dem skydd mot den farligare sjukdomen. Metoden döptes till vaccination efter vacca, som är latin för ko. För övrigt vaca på spanska.

Under 1870-talet var det obligatoriskt att vaccinera barn under deras första levnadsår. Vid vaccinationen rispades huden med ett vasst instrument och kokoppsämnet infördes i såret. Ofta direkt med vätska från en annan sjuk persons utslag. Efter att koppan läkt fick man ett karaktäristiskt ärr som fortfarande många har eftersom ympningen fortsatte långt in på 1900-talet.

Epidemier har funnits i alla tider. Men vaccin räddar liv. Det finns ingen konspiration. Det finns ett virus och det finns en läkarvetenskap som på rekordtid tagit fram ett svar på hur vi ska bemöta situationen. Om du tycker det känns obehagligt att få en spruta, tänk på dem som rispades och vars sår smetades in med kovar.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium
            [ingress] => CARIN OSVALDSSON  Jag har stött på få skeptiker eller rena vaccinmotståndare. Man vet ju att de finns, de fanns även före Covid-19. Men nu är de synligare och jag blir så väldigt paff när jag stöter på dem i min närhet. Det har visat sig att jag hade flera stycken. Få spanjorer, desto fler svenskar. Jag försöker bita mig i tungan, åtminstone att inte insistera. Men nu måste jag lätta lite på trycket…  
            [headline] => Solidaritet eller grupptryck?
            [page] => 0
            [modified] => 20210831104129
            [created] => 20210806113518
            [publishStart] => 20210724040000
            [publishStop] => 20220119104059
            [fullArticle] => Solidaritet eller grupptryck? CARIN OSVALDSSON  Jag har stött på få skeptiker eller rena vaccinmotståndare. Man vet ju att de finns, de fanns även före Covid-19. Men nu är de synligare och jag blir så väldigt paff när jag stöter på dem i min närhet. Det har visat sig att jag hade flera stycken. Få spanjorer, desto fler svenskar. Jag försöker bita mig i tungan, åtminstone att inte insistera. Men nu måste jag lätta lite på trycket…   Å ena sidan finns skeptikerna. De som inte känner sig övertygade, som är rädda för biverkningar, som vill avvakta. Detta kan jag förstå och respektera även om min egen åsikt är en annan. Jag minns hur jag var väldigt skeptisk till vaccinet mot svininfluensan, som i Sverige snabbt började delas ut i varje gathörn. Jag förstod aldrig den hetsen och i Spanien vaccinerades då bara personer i riskgrupper. Vilket ju är en helt annan sak. 

För enligt mig handlar det hela om en väl avvägd riskbedömning. Självklart finns det risker med ett vaccin. Det gör det med alla läkemedel. Även med vanliga livsmedel som många gånger innehåller rena gifter. Inte minst frukt och grönt. Det gör mig rädd. Överlag stoppar jag ogärna i mig mediciner. Men jag kan göra det valet för att jag inte har något allvarligt hälsoproblem. Peppar, peppar… 

Jag väljer exempelvis om jag får feber eller huvudvärk, oftast att vänta lite innan jag börjar stoppa i mig paracetamol eller ibuprofeno. Jag tror att kroppen är ganska bra på att ta hand om saker och ting själv. Men ibland fungerar det inte och då ska man givetvis ta det som står till buds för att må bättre. 

När det gällde svininfluensan kände jag aldrig att den utgjorde något hot mot mig eller mot samhället, därför kändes det onödigt för mig personligen att vaccinera mig. När det gäller Covid-19 är situationen en helt annan. Jag bedömer risken att jag blir smittad av viruset och även allvarligt sjuk, som betydligt större än att jag skulle få allvarliga biverkningar av vaccinet. Det är min bedömning. Som delas av de allra flesta i världen. Men framför allt tror jag att det är rätt väg att gå för att bekämpa pandemin.

Å andra sidan finns de som är aktivt emot vaccinen. I vissa fall liknar argumenten varandra, men medan motståndaren är fast i sin övertygelse och oftast tror på olika konspirationsteorier eller helt förnekar virusets existens, så är skeptikern bara just skeptisk och vill vänta och se.

Bland argumenten finns att det inte känns bra att bli tvingad till något. Att de är emot grupptrycket och inte vill injiceras med något de inte vet vad det är och inte vet hur deras kropp ska reagera på. När det gäller det upplevda tvånget, så är det ju dock en subjektiv känsla. Jag gissar att det handlar om att vara i minoritet. För det finns inget tvång. Det är bara att låta bli att vaccinera sig. Det händer absolut ingenting. Förutom att personen istället måste testa sig vid en resa. Vilket ändå har gällt för oss alla under ganska lång tid nu. Testerna har dessutom blivit allt billigare och mer tillgängliga.

När det gäller grupptrycket, så får man väl helt enkelt stå ut med det. Grupptryck kan vara negativt, men också något väldigt konstruktivt. Informationskampanjer och opinionsbildning kan användas för att uppnå attitydförändringar i samhället. Själv har jag en bakgrund inom trafiksäkerhetsarbetet i Sverige och både myndigheter och frivilligorganisationer har i nästan 100 år arbetat för att grupptrycket ska leda till färre döda i trafiken. Vilket lyckats väldigt bra. Det är ingen som tycker det är okej att sätta sig onykter bakom ratten. A non smoking generation är ett annat exempel på framgångsrikt grupptryck. 

När det gäller trafiksäkerhet, rökning och även Covid-19 så handlar ju dock grupptrycket också om att det individuella beslutet faktiskt även påverkar andra. Att genomgående hävda att den egna friheten och rätten att fatta sina egna beslut går före allting annat, fungerar inte om man ska samleva med andra människor. Det faller faktiskt på sin egen orimlighet. 

Dock menar jag inte att det borde vara ett tvång att vaccinera sig. Men man får ha förståelse för att det finns en opinion för och acceptera att den är större och starkare än en individs högljudda skrik för att få bestämma själv. Bestäm dig. Men låt alla andra göra som de vill också. Personligen tog jag inte vaccinet i första hand av rädsla för viruset, utan för att jag tror att det på sikt är lösningen för kollektivet. Precis som vaccin har utrotat andra dödliga sjukdomar i över 200 år.

Det sista argumentet handlar om att det skulle vara ett slags gift som sprutas in i oss. Jag undrar hur de som tycker så, lever i övrigt? Tar de inga mediciner alls, ens om de blir sjuka? Äter de endast rena, ekologiska och närodlade livsmedel? Kör de aldrig bil eller reser med flyg som bidrar till utsläpp av gifter i den luft vi alla andas?

Möjligen är det att dra saken till sin spets, men min poäng är att just vaccin har funnits sedan 1700-talet och är en minst sagd beprövad metod att rädda liv. Medan det förekommer ett oändligt antal just gifter i vårt samhälle, som vi faktiskt skulle kunna eliminera utan att fler människor skulle dö.

Vaccination är inget modernt, mystiskt påfund. Världens första, och kanske hittills framgångsrikaste vaccinationskampanj, var den som utrotade smittkoppor. Under 1700-talets slut upptäckte den engelske läkaren Edward Jenner att mjölkerskor som haft den ganska lindriga sjukdomen kokoppor inte fick smittkoppor. Han började experimentera med att avsiktligt infektera sina patienter med kokoppor för att ge dem skydd mot den farligare sjukdomen. Metoden döptes till vaccination efter vacca, som är latin för ko. För övrigt vaca på spanska.

Under 1870-talet var det obligatoriskt att vaccinera barn under deras första levnadsår. Vid vaccinationen rispades huden med ett vasst instrument och kokoppsämnet infördes i såret. Ofta direkt med vätska från en annan sjuk persons utslag. Efter att koppan läkt fick man ett karaktäristiskt ärr som fortfarande många har eftersom ympningen fortsatte långt in på 1900-talet.

Epidemier har funnits i alla tider. Men vaccin räddar liv. Det finns ingen konspiration. Det finns ett virus och det finns en läkarvetenskap som på rekordtid tagit fram ett svar på hur vi ska bemöta situationen. Om du tycker det känns obehagligt att få en spruta, tänk på dem som rispades och vars sår smetades in med kovar.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium Ta en för laget. Eller låt bli. Men gnäll inte så förbaskat. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 33500
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Om man skulle få betyg i ämnet Utföra ärenden, skulle jag definitivt få underkänt. Det är min absolut sämsta gren. Till att börja med har jag en grundinställning som består av att det troligen kommer gå åt skogen, det vill säga det är meningslöst att ens börja för det kommer sluta med ogjort ärende och förlorad tid. Trots det, eller kanske just för att jag ändå ska orka ta mig an det, tar jag tjuren vid hornen och tänker att “nu fixar jag detta lite snabbt”. Vilket ju är dömt att misslyckas. Hemligheten är att avsätta en dag och pausa all övrig verksamhet.

Som när jag skulle hämta ut ett nytt bankkort i Los Boliches. Parkering på kusten är just nu ett kapitel för sig. Somliga klagar på att denna sommaren är sämre än den förra, men utifrån antalet lediga parkeringsplatser, är det en så gott som helt normal sommar. Sedan är det kön, som numera upprättas utanför banken. “Vem är sist?” och så vidare. 

Det känns som att det faktum att bankpersonalen inte ser att det står 20 personer och väntar på dem, inte direkt gynnar deras effektivitet. Efter 30 minuter fick jag en hostattack. Jag var torr i halsen och behövde bara dricka vatten, men fick panik. Man hostar inte under en pandemi. Inte ens bakom munskyddet. Så jag sprang tillbaka till bilen som stod två kilometer bort, med tårarna rinnande. Självuppfyllande profetia. Ogjort ärende.

Eller som när jag var tvungen att åka till Málaga för att plocka upp ett SIM-kort. Det skulle ligga klart att bara hämtas ut. Så var det såklart inte utan det var uppgifter som skulle in i systemet, fullmakter och ID-handlingar som skulle gås igenom och scannas, kontrakt som skulle signeras. Efter 40 minuter var jag tvungen att springa därifrån utan att vara klar, för att jag hade en son som skulle hämtas och alla marginaler hade runnit ut. Parkeringen åter igen två kilometer bort och 40 grader varmt.

Så blev sonen hundbiten. Inte av vår hund och det var egentligen inget allvarligt, det gick inte hål på huden, men efter att ha talat med en sköterska på telefon tyckte hon ändå att vi skulle åka till akuten för säkerhets skull. En annan gång ska jag skriva om lyxen med att det inte betraktas som kardinalsynd att nyttja vården även om ingen håller på att dö. 

Vi har privat sjukförsäkring och åkte till Xanit, där det i princip aldrig är någon väntetid att tala om. Men även här märktes sommaren av. Semestertider och femte vågen. Två timmar senare kunde vi åka hem efter att läkaren konstaterat att inget behövde göras. Barnet var trött och hungrigt och fick middag 22.30. Men inte rabiessmittad.

Dagen efter kom vi ut till ett punkterat däck. Vi skulle köra till sommarskolan och jag vidare till möte i Málaga. Det var bara att ta en relaxing café con leche. Jag har dock en leasingbil och tackade gudarna för det och den imponerande hastighet jag mötte. Efter en halvtimme hade bärgningsfirman både anlänt och bytt till reservdäcket. En stund senare hade jag även tid på verkstaden dagen efter.

Mest stressande har ändå varit att jag hör och häpna bytt från iPhone till Samsung. Jag ska inte gå in på orsakerna förutom att det till stor del handlar om kameran, men jag tror i alla fall alla Apple-anhängare kan förstå vilken identitetskris, separationsångest och systemförvirring, detta inneburit. Jag är snart ute på andra sidan och känner det som att jag gått igenom ett mandomsprov, utan att vara säker på om jag är glad eller ledsen.

Sonen blev därmed med iPhone och vi åkte till Movistar för att fixa SIM-kort. Som vanligt med en tjock bibba dokument och sammanbitna tänder. Jag förberedde honom på att det inte alls var säkert att det skulle gå. Alltid finns det någon hake och så får man åka hem och börja från början. Men inte denna gången. Jag hade dessutom bestämt mig för att passa på att säga upp mitt abonnemang hos Movistar+ där jag i flera år betalat för en miljon TV-kanaler och även ligafotboll visade det sig, utan att någonsin titta på det. 

Jag satte mig stelt och skeptiskt på stolskanten, men omfamnades bildligt talat av en kvinna som förtjänar den största av guldmedaljer i god service. Hon inte bara lyssnade på mina önskemål och gav mig tydliga alternativ, uppstaplade på ett papper utan krångliga labyrinter. Hon ringde dessutom upp och gjorde den formella ändringen, som jag egentligen skulle ha behövt göra själv. 

Det var en lisa för själen att höra detta proffs ta sig igenom de olika automatfunktionerna, för att landa hos en telefonist som gjorde allt för att behålla henne (hon låtsades alltså vara jag) och sedan försöka sälja in andra produkter. Lugnt, vänligt och fåordigt tog hon sig igenom samtalet. När det var klart hade vi inte bara fått ett nytt SIM-kort utan även reducerat min månadsräkning med 40 euro. 

Sedan försökte hon i ärlighetens namn sälja in deras nya larmtjänst. Jag tackade nej med orden “jag ska tänka på det” och opponerade mig inte när hon sa att hon lade in i systemet att vi hade talat om det. Det kunde jag inte neka henne efter vad hon gjort för mig.

En dryg timme senare ringde en försäljare och insisterade. Han var omöjlig att bli av med, tills det brast för mig och jag gav den verkliga anledningen till varför jag inte ville, “jag klarar inte fler förändringar nu!”

Efter förra vårens lockdown gick jag några sessioner hos en psykolog och fick lära mig att jag är högkänslig. För mig innebär den insikten framför allt en större förståelse för mig själv och mitt eget mående. Kanske framför allt under en period när ingenting är som vanligt. Barnet på ny plats och med nya tider. Själv håller jag på att styra om arbetslivet och starta upp en ny aktivitet. Det är så spännande! Men även ett domino av ärenden och marken gungar ibland efter allt roddande med nya samarbetspartners, bank, telefonoperatörer, Internetbolag, butiker och transportbolag. Och jag känner mig som om jag körts i centrifugen.

Ångesten över barnets sommarskola höll i sig. Den kom i vågor tills jag landade i att det rätta var att minska antalet timmar han är där. Han har det bra där, men dagarna blev för långa och ibland måste man lyssna på sin intuition, dra sig tillbaka, omorganisera och inse att det går att planera hur mycket som helst men saker och ting blir ändå aldrig som man tänkt sig. Det viktigaste är faktiskt att vara lyhörd, flexibel och beredd att tänka om.

Jag läser på sociala medier och i bloggar om hur folk kommit in i semesterlunken, börjar mjukna i kanterna och glömma borta veckodagarna. Jag känner mig snarare tumlad, omtumlad. Men man blir ganska mjuk i kanterna av det också.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium
            [ingress] => Jag älskar förändring och jag hatar förändring. Sommaren innebär ju helt nya rutiner och jag måste nog erkänna för mig själv att det tar ett tag innan jag landar i det. Kanske gör jag det inte alls. Jag tar mig bara igenom den och landar sedan mjukt och lättad i höstens bolster av ramar och fasta hållpunkter. Veckan har dessutom varit ett koncentrat av den typen av ärenden som kräver en magisterexamen i tålamod, diplomati och djupandning. Dock kryddade med en och annan uppfriskande överraskning, där de jag minst anade bjöd på oväntad effektivitet. 
            [headline] => Sommarens stilla lunk… eller?
            [page] => 0
            [modified] => 20210831104116
            [created] => 20210806113728
            [publishStart] => 20210717040000
            [publishStop] => 20220111151959
            [fullArticle] => Sommarens stilla lunk… eller? Jag älskar förändring och jag hatar förändring. Sommaren innebär ju helt nya rutiner och jag måste nog erkänna för mig själv att det tar ett tag innan jag landar i det. Kanske gör jag det inte alls. Jag tar mig bara igenom den och landar sedan mjukt och lättad i höstens bolster av ramar och fasta hållpunkter. Veckan har dessutom varit ett koncentrat av den typen av ärenden som kräver en magisterexamen i tålamod, diplomati och djupandning. Dock kryddade med en och annan uppfriskande överraskning, där de jag minst anade bjöd på oväntad effektivitet.  Om man skulle få betyg i ämnet Utföra ärenden, skulle jag definitivt få underkänt. Det är min absolut sämsta gren. Till att börja med har jag en grundinställning som består av att det troligen kommer gå åt skogen, det vill säga det är meningslöst att ens börja för det kommer sluta med ogjort ärende och förlorad tid. Trots det, eller kanske just för att jag ändå ska orka ta mig an det, tar jag tjuren vid hornen och tänker att “nu fixar jag detta lite snabbt”. Vilket ju är dömt att misslyckas. Hemligheten är att avsätta en dag och pausa all övrig verksamhet.

Som när jag skulle hämta ut ett nytt bankkort i Los Boliches. Parkering på kusten är just nu ett kapitel för sig. Somliga klagar på att denna sommaren är sämre än den förra, men utifrån antalet lediga parkeringsplatser, är det en så gott som helt normal sommar. Sedan är det kön, som numera upprättas utanför banken. “Vem är sist?” och så vidare. 

Det känns som att det faktum att bankpersonalen inte ser att det står 20 personer och väntar på dem, inte direkt gynnar deras effektivitet. Efter 30 minuter fick jag en hostattack. Jag var torr i halsen och behövde bara dricka vatten, men fick panik. Man hostar inte under en pandemi. Inte ens bakom munskyddet. Så jag sprang tillbaka till bilen som stod två kilometer bort, med tårarna rinnande. Självuppfyllande profetia. Ogjort ärende.

Eller som när jag var tvungen att åka till Málaga för att plocka upp ett SIM-kort. Det skulle ligga klart att bara hämtas ut. Så var det såklart inte utan det var uppgifter som skulle in i systemet, fullmakter och ID-handlingar som skulle gås igenom och scannas, kontrakt som skulle signeras. Efter 40 minuter var jag tvungen att springa därifrån utan att vara klar, för att jag hade en son som skulle hämtas och alla marginaler hade runnit ut. Parkeringen åter igen två kilometer bort och 40 grader varmt.

Så blev sonen hundbiten. Inte av vår hund och det var egentligen inget allvarligt, det gick inte hål på huden, men efter att ha talat med en sköterska på telefon tyckte hon ändå att vi skulle åka till akuten för säkerhets skull. En annan gång ska jag skriva om lyxen med att det inte betraktas som kardinalsynd att nyttja vården även om ingen håller på att dö. 

Vi har privat sjukförsäkring och åkte till Xanit, där det i princip aldrig är någon väntetid att tala om. Men även här märktes sommaren av. Semestertider och femte vågen. Två timmar senare kunde vi åka hem efter att läkaren konstaterat att inget behövde göras. Barnet var trött och hungrigt och fick middag 22.30. Men inte rabiessmittad.

Dagen efter kom vi ut till ett punkterat däck. Vi skulle köra till sommarskolan och jag vidare till möte i Málaga. Det var bara att ta en relaxing café con leche. Jag har dock en leasingbil och tackade gudarna för det och den imponerande hastighet jag mötte. Efter en halvtimme hade bärgningsfirman både anlänt och bytt till reservdäcket. En stund senare hade jag även tid på verkstaden dagen efter.

Mest stressande har ändå varit att jag hör och häpna bytt från iPhone till Samsung. Jag ska inte gå in på orsakerna förutom att det till stor del handlar om kameran, men jag tror i alla fall alla Apple-anhängare kan förstå vilken identitetskris, separationsångest och systemförvirring, detta inneburit. Jag är snart ute på andra sidan och känner det som att jag gått igenom ett mandomsprov, utan att vara säker på om jag är glad eller ledsen.

Sonen blev därmed med iPhone och vi åkte till Movistar för att fixa SIM-kort. Som vanligt med en tjock bibba dokument och sammanbitna tänder. Jag förberedde honom på att det inte alls var säkert att det skulle gå. Alltid finns det någon hake och så får man åka hem och börja från början. Men inte denna gången. Jag hade dessutom bestämt mig för att passa på att säga upp mitt abonnemang hos Movistar+ där jag i flera år betalat för en miljon TV-kanaler och även ligafotboll visade det sig, utan att någonsin titta på det. 

Jag satte mig stelt och skeptiskt på stolskanten, men omfamnades bildligt talat av en kvinna som förtjänar den största av guldmedaljer i god service. Hon inte bara lyssnade på mina önskemål och gav mig tydliga alternativ, uppstaplade på ett papper utan krångliga labyrinter. Hon ringde dessutom upp och gjorde den formella ändringen, som jag egentligen skulle ha behövt göra själv. 

Det var en lisa för själen att höra detta proffs ta sig igenom de olika automatfunktionerna, för att landa hos en telefonist som gjorde allt för att behålla henne (hon låtsades alltså vara jag) och sedan försöka sälja in andra produkter. Lugnt, vänligt och fåordigt tog hon sig igenom samtalet. När det var klart hade vi inte bara fått ett nytt SIM-kort utan även reducerat min månadsräkning med 40 euro. 

Sedan försökte hon i ärlighetens namn sälja in deras nya larmtjänst. Jag tackade nej med orden “jag ska tänka på det” och opponerade mig inte när hon sa att hon lade in i systemet att vi hade talat om det. Det kunde jag inte neka henne efter vad hon gjort för mig.

En dryg timme senare ringde en försäljare och insisterade. Han var omöjlig att bli av med, tills det brast för mig och jag gav den verkliga anledningen till varför jag inte ville, “jag klarar inte fler förändringar nu!”

Efter förra vårens lockdown gick jag några sessioner hos en psykolog och fick lära mig att jag är högkänslig. För mig innebär den insikten framför allt en större förståelse för mig själv och mitt eget mående. Kanske framför allt under en period när ingenting är som vanligt. Barnet på ny plats och med nya tider. Själv håller jag på att styra om arbetslivet och starta upp en ny aktivitet. Det är så spännande! Men även ett domino av ärenden och marken gungar ibland efter allt roddande med nya samarbetspartners, bank, telefonoperatörer, Internetbolag, butiker och transportbolag. Och jag känner mig som om jag körts i centrifugen.

Ångesten över barnets sommarskola höll i sig. Den kom i vågor tills jag landade i att det rätta var att minska antalet timmar han är där. Han har det bra där, men dagarna blev för långa och ibland måste man lyssna på sin intuition, dra sig tillbaka, omorganisera och inse att det går att planera hur mycket som helst men saker och ting blir ändå aldrig som man tänkt sig. Det viktigaste är faktiskt att vara lyhörd, flexibel och beredd att tänka om.

Jag läser på sociala medier och i bloggar om hur folk kommit in i semesterlunken, börjar mjukna i kanterna och glömma borta veckodagarna. Jag känner mig snarare tumlad, omtumlad. Men man blir ganska mjuk i kanterna av det också.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium Ibland är universums budskap tydligt om att det behövs en paus. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 33547
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Den 24 juni slutade skolan och den 10 september börjar nästa läsår. Det är ju såklart en underbar känsla för alla inblandade. En ocean av tid att göra vad man vill, sova länge, lägga skoluniformen långt in i garderoben, bada och glömma allt vad läxor och veckodagar heter. Åtminstone i teorin och för en liten stund.

Elva veckor är även mångdubbelt av vad en normal förälder i Spanien kan ta ut i semester. Det betyder flera månader utan barnomsorg. Vilket kräver ett pusslande och en planering som faktiskt vida överstiger resten av årets. 

Tack och lov finns det något som heter “campamento de verano”, det vill säga sommarläger eller sommarskola. Åtminstone här på Costa del Sol är utbudet stort och varierat av olika aktiviteter att skriva upp barnen på. För mig är det en självklarhet att nyttja det och jag har sedan Iván började skolan, googlat och researchat varje vår för att sedan anmäla honom i god tid för att inte stå utan.

I flera år gick han på vår egen skolas “campamento”. När han var mindre tyckte jag framför allt att det var en trygg miljö som han redan kände till. Men det blev i ärlighetens namn också ganska tråkigt att fortsätta på samma plats och dessutom saknade han sina kompisar och hade svårt att knyta nya kontakter på en plats där han var van vid att känna alla i sin närhet. Det blev lite som att gå i skolan fast i lugnare tempo och betydligt färre barn. Och utan bästisar, för de var inte där.

Ett år gick han på Holiday Worlds “campamento” i Benalmádena. De har både sportinstallationer och ett stort badland. Det är ju en semesteranläggning och till och med jag var avundsjuk på Iván som fick tillbringa dagarna i detta paradis. Han älskade det. Men på fyra veckor fick han inte en enda jämnårig kompis eftersom nästan alla andra bara gick en vecka. De kom och gick och Iván valde följaktligen att bonda med ledarna istället.

Förra året var speciellt med tanke på vårens lockdown. Skolan hade varit stängd i tre månader och öppnade lagom till sommarlovet vilket gjorde återkomsten till något väldigt härligt. 

I år slog jag nästan knut på mig själv för att jag verkligen ville hitta något speciellt som dessutom kändes bra både pris- och tidsmässigt. De mest attraktiva sommarskolorna kostar ganska mycket pengar och många är bara öppna några timmar på förmiddagarna. Det slutade med att vi med hans godkännande anmälde honom till Club Náutico i Benalmádena med surf, padel-surf, kayak och segling på schemat.

Jag gjorde vad jag kunde för att försöka få fler i klassen att haka på. Några hade för avsikt att göra det, men de talade om “kanske någon vecka” och kom aldrig till skott. Så blev det fullbokat. Själv hängde jag på låset så fort det gick att anmäla sig och bokade upp Iván för sex hela veckor mellan klockan 9 och 18. Det kändes lite mycket, samtidigt så fanns äntligen möjligheten och allting annat innebär skärmtid medan jag jobbar. Han måste väl ha det bättre tillsammans med andra barn, ute i friska luften med nya roliga och fysiska aktiviteter?

Jag vet inte. Jag tror ju fortfarande det. Men samtidigt har jag sådan ångest. Alla spanska föräldrar tittar på mig som om jag hade satt honom i fängelse när jag berättar att han ska vara där hela sommaren. För mig är det ett mysterium hur de själva löser det. Eller egentligen vet jag ju. Det är en mix av att jobba hemifrån medan barnen får roa sig själva, av föräldrar som inte har semester tillsammans utan efter varandra, av mor- och farföräldrar och valet att ta ut årets hela semester på ett bräde. Men jag har svårt att förstå prioriteringen.

Själv har jag valt att få jobba i lugn och ro. Att förhindra att Iván tillbringar sommaren med iPad och Nintendo. Det blir tillräckligt av det ändå. För hans del skulle han dock allra helst vara hemma, vilket han inte låter mig glömma. Han är jätteglad och nöjd när jag hämtar, men morgonen efter vill han inte gå dit igen. Det är för många veckor. Dagarna är för långa. Jag vet ju att om han hade varit hemma, hade han gnällt över varför han inte fick göra något roligt istället och jag hade lidit av en annan slags ångest.

Vad svårt det är hörni när barnen blir så stora att de får en egen vilja, men fortfarande är för små för att själva ta kloka beslut. Hur ska man veta vad som är bäst? Och varför är de spanska sommarloven så långa? Rent ekonomiskt är det förmodligen bättre att ha barnen hemma och gå ned i arbetstid, men det fungerar ju inte alltid riktigt i praktiken.

Samtidigt. Skamkänslan av att njuta av att få jobba i fred. Att ha åtta timmars “egentid” för att göra åtta timmars arbete. Att slippa försöka stjäla sig till 2-3 timmars arbetsro varje dag på tid som egentligen redan är fylld med annat.

Förr tyckte jag Tomas Ledins “Sommaren är kort”, var så deppig. Efter Iváns tveksamma inledning på sommarskolan och en vecka av temperaturer på 35+, tycks en kort sommar, varav det mesta regnar bort, framstå som en dröm. När jag blir stor ska jag också vara ledig i elva veckor och tillbringa varenda en av dem i Sverige.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium
            [ingress] => Elva veckors sommarlov. Drygt en femtedel av året. Två och en halv månad utan vare sig skola eller aktiviteter. Livet sätts på paus. Frihet javisst. Men för vem?

            [headline] => Den oändliga sommaren och ständigt dåliga "mamvetet"
            [page] => 0
            [modified] => 20210831104051
            [created] => 20210806121938
            [publishStart] => 20210710040000
            [publishStop] => 20220103142959
            [fullArticle] => Den oändliga sommaren och ständigt dåliga "mamvetet" Elva veckors sommarlov. Drygt en femtedel av året. Två och en halv månad utan vare sig skola eller aktiviteter. Livet sätts på paus. Frihet javisst. Men för vem?
 Den 24 juni slutade skolan och den 10 september börjar nästa läsår. Det är ju såklart en underbar känsla för alla inblandade. En ocean av tid att göra vad man vill, sova länge, lägga skoluniformen långt in i garderoben, bada och glömma allt vad läxor och veckodagar heter. Åtminstone i teorin och för en liten stund.

Elva veckor är även mångdubbelt av vad en normal förälder i Spanien kan ta ut i semester. Det betyder flera månader utan barnomsorg. Vilket kräver ett pusslande och en planering som faktiskt vida överstiger resten av årets. 

Tack och lov finns det något som heter “campamento de verano”, det vill säga sommarläger eller sommarskola. Åtminstone här på Costa del Sol är utbudet stort och varierat av olika aktiviteter att skriva upp barnen på. För mig är det en självklarhet att nyttja det och jag har sedan Iván började skolan, googlat och researchat varje vår för att sedan anmäla honom i god tid för att inte stå utan.

I flera år gick han på vår egen skolas “campamento”. När han var mindre tyckte jag framför allt att det var en trygg miljö som han redan kände till. Men det blev i ärlighetens namn också ganska tråkigt att fortsätta på samma plats och dessutom saknade han sina kompisar och hade svårt att knyta nya kontakter på en plats där han var van vid att känna alla i sin närhet. Det blev lite som att gå i skolan fast i lugnare tempo och betydligt färre barn. Och utan bästisar, för de var inte där.

Ett år gick han på Holiday Worlds “campamento” i Benalmádena. De har både sportinstallationer och ett stort badland. Det är ju en semesteranläggning och till och med jag var avundsjuk på Iván som fick tillbringa dagarna i detta paradis. Han älskade det. Men på fyra veckor fick han inte en enda jämnårig kompis eftersom nästan alla andra bara gick en vecka. De kom och gick och Iván valde följaktligen att bonda med ledarna istället.

Förra året var speciellt med tanke på vårens lockdown. Skolan hade varit stängd i tre månader och öppnade lagom till sommarlovet vilket gjorde återkomsten till något väldigt härligt. 

I år slog jag nästan knut på mig själv för att jag verkligen ville hitta något speciellt som dessutom kändes bra både pris- och tidsmässigt. De mest attraktiva sommarskolorna kostar ganska mycket pengar och många är bara öppna några timmar på förmiddagarna. Det slutade med att vi med hans godkännande anmälde honom till Club Náutico i Benalmádena med surf, padel-surf, kayak och segling på schemat.

Jag gjorde vad jag kunde för att försöka få fler i klassen att haka på. Några hade för avsikt att göra det, men de talade om “kanske någon vecka” och kom aldrig till skott. Så blev det fullbokat. Själv hängde jag på låset så fort det gick att anmäla sig och bokade upp Iván för sex hela veckor mellan klockan 9 och 18. Det kändes lite mycket, samtidigt så fanns äntligen möjligheten och allting annat innebär skärmtid medan jag jobbar. Han måste väl ha det bättre tillsammans med andra barn, ute i friska luften med nya roliga och fysiska aktiviteter?

Jag vet inte. Jag tror ju fortfarande det. Men samtidigt har jag sådan ångest. Alla spanska föräldrar tittar på mig som om jag hade satt honom i fängelse när jag berättar att han ska vara där hela sommaren. För mig är det ett mysterium hur de själva löser det. Eller egentligen vet jag ju. Det är en mix av att jobba hemifrån medan barnen får roa sig själva, av föräldrar som inte har semester tillsammans utan efter varandra, av mor- och farföräldrar och valet att ta ut årets hela semester på ett bräde. Men jag har svårt att förstå prioriteringen.

Själv har jag valt att få jobba i lugn och ro. Att förhindra att Iván tillbringar sommaren med iPad och Nintendo. Det blir tillräckligt av det ändå. För hans del skulle han dock allra helst vara hemma, vilket han inte låter mig glömma. Han är jätteglad och nöjd när jag hämtar, men morgonen efter vill han inte gå dit igen. Det är för många veckor. Dagarna är för långa. Jag vet ju att om han hade varit hemma, hade han gnällt över varför han inte fick göra något roligt istället och jag hade lidit av en annan slags ångest.

Vad svårt det är hörni när barnen blir så stora att de får en egen vilja, men fortfarande är för små för att själva ta kloka beslut. Hur ska man veta vad som är bäst? Och varför är de spanska sommarloven så långa? Rent ekonomiskt är det förmodligen bättre att ha barnen hemma och gå ned i arbetstid, men det fungerar ju inte alltid riktigt i praktiken.

Samtidigt. Skamkänslan av att njuta av att få jobba i fred. Att ha åtta timmars “egentid” för att göra åtta timmars arbete. Att slippa försöka stjäla sig till 2-3 timmars arbetsro varje dag på tid som egentligen redan är fylld med annat.

Förr tyckte jag Tomas Ledins “Sommaren är kort”, var så deppig. Efter Iváns tveksamma inledning på sommarskolan och en vecka av temperaturer på 35+, tycks en kort sommar, varav det mesta regnar bort, framstå som en dröm. När jag blir stor ska jag också vara ledig i elva veckor och tillbringa varenda en av dem i Sverige.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium Sommaren är en svår balansgång mellan meningsfulla aktiviteter och återhämtning för barnen, samtidigt som man som förälder ska sköta sitt jobb. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 33548
            [sectionId] => 245
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Spanska ligan anses var en av världens bästa fotbollsligor. Ändå lyckades spanjorerna aldrig i det stora mästerskapen. Det sades att toppspelarna var individuella stjärnor och inte kunde samarbeta. När jag kom till Spanien 2003 hade Spanien inte vunnit fotbolls-EM sedan 1964. Jag minns att jag såg Málaga spela mot Barcelona på Rosaledastadion när Henke Larsson spelade där. Barcelona vann med 4-0. Men i övrigt minns jag ingen fotboll de första åren, mer än att det på TV-sporten tycktes vara den enda idrotten som över huvudtaget existerade i Spanien. 

Så kom EM 2008 och Spanien gick och vann. Spanska folket växte med flera centimeter. Där och då startade en guldålder som följdes av vinst i VM två år senare och ännu ett EM-guld 2012. Det var väldigt roliga år, även för en icke fotbollsintresserad. Men det är inte själva fotbollen som jag tänkte reflektera över idag, utan hur mycket man kan identifiera sig med ett lag som från början inte är ens eget.

Jag minns finalen 2008. Jag såg den på en uteservering i ett höghusområde i Ciudad Jardin i utkanten av Málaga stad. Det blir inte mer spanskt än så. Jag minns den oerhörda glädjen när de vann över Tyskland med 1-0. Hur stort det kändes och vilken fest som exploderade. Vi körde tillbaka till centrum genom en stad som vibrerade, tusentals biltutor i kör och flaggorna som viftades med i en eufori utan gränser. 

Jag hejade på Spanien, såklart. Det var mitt land redan då och jag var så glad. Men när vi körde där genom stan, minns jag hur det stack till i hjärtat över att känslan inte riktigt nådde ända fram. Att det var en nyansskillnad i glädjen, om jag jämförde med om det hade varit Sverige som hade vunnit. Då hade jag inte bott i Sverige på fem år, nu är det snart 18 år och jag känner nästan likadant fortfarande. Kanske är det för att jag inte är fotbollsentusiast i själen. För visst är det så att fotbollsfolk väljer sitt lag och att det inte behöver finnas någon geografisk bakgrund alls?

Nåväl. Jag minns den där sommarkvällen 2008 med en känsla av att inte riktigt 100 procent vara en av alla de andra.

Två år senare var scenariot ett helt annat och jag har nog aldrig någonsin känt mig mer spansk. Jag befann mig i Moliets-et-Maa på franska västkusten. Min lillasyster sommarjobbade där på en holländsk bar, samtidigt som hon försökte lära sig surfa. Jag såg följaktligen VM-finalen på en bar fullproppad med holländare. Ändå ställde jag mig upp som enda person, när spanska nationalsången spelades före matchen. Jag hade spanska flaggor målade på kinderna. Den kvällen var jag spanjorska i varenda liten atom. 

Andrés Iniesta gjorde 1-0 i förlängningen och holländarna grät och bjöd mig på vitlöks- och chillishot i baren. Någon kom fram och tog sportsligt i hand. Men sen var festen slut och då önskade jag att jag inte hade befunnit mig hundra mil hemifrån, i Frankrike omgiven av holländare.

Jag har märkligt nog inga särskilda minnen från EM 2012, där Spanien slog Italien i finalen med 4-0 och därmed blev det enda landslaget som vunnit tre turneringar i rad.

I år har jag fram till och med åttondelsfinalen sett fotbollen hemma med min son, som även han hejade på Sverige. Tills det tog slut. Fredagsmatchen såg jag dock på en sportbar. Jag var så säker på att Spanien skulle vinna att jag inte blev rädd på riktigt förrän i slutet av förlängningen. Mitt sällskap sade att blir det straffar är det kört, Spanien har missat alla sina chanser hittills under matchen. Men han hade fel. Fotbollsfesten och illusionen om en ny guldålder lever vidare ett tag till.

Min son har både belgiskt och italienskt blod, från farmor som var 50-50, så i värsta fall var jag beredd på att än en gång vända kappan efter vinden. Nu hoppas jag på Spanien-Danmark i finalen. Även om det för en skåning som jag faktiskt blir aningens svårt att veta för vem hjärtat slår hårdast.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium
            [ingress] => Jag tittar endast på fotboll under EM och VM, desto roligare tycker jag att det är då. Jag är inte jätteintresserad av själva spelet och lider av total okunskap gällande de flesta termer. Men om jag vet vem jag hejar på kan jag snabbt förvandlas till en riktig entusiast. Jag känner mig alltid priviligierad av att ha två lag, varav det ena tack och lov oftast står sig aningens längre än det andra.
            [headline] => Fotbollsblodet en salig röra
            [page] => 0
            [modified] => 20210831104043
            [created] => 20210806122049
            [publishStart] => 20210703040000
            [publishStop] => 20211229090259
            [fullArticle] => Fotbollsblodet en salig röra Jag tittar endast på fotboll under EM och VM, desto roligare tycker jag att det är då. Jag är inte jätteintresserad av själva spelet och lider av total okunskap gällande de flesta termer. Men om jag vet vem jag hejar på kan jag snabbt förvandlas till en riktig entusiast. Jag känner mig alltid priviligierad av att ha två lag, varav det ena tack och lov oftast står sig aningens längre än det andra. Spanska ligan anses var en av världens bästa fotbollsligor. Ändå lyckades spanjorerna aldrig i det stora mästerskapen. Det sades att toppspelarna var individuella stjärnor och inte kunde samarbeta. När jag kom till Spanien 2003 hade Spanien inte vunnit fotbolls-EM sedan 1964. Jag minns att jag såg Málaga spela mot Barcelona på Rosaledastadion när Henke Larsson spelade där. Barcelona vann med 4-0. Men i övrigt minns jag ingen fotboll de första åren, mer än att det på TV-sporten tycktes vara den enda idrotten som över huvudtaget existerade i Spanien. 

Så kom EM 2008 och Spanien gick och vann. Spanska folket växte med flera centimeter. Där och då startade en guldålder som följdes av vinst i VM två år senare och ännu ett EM-guld 2012. Det var väldigt roliga år, även för en icke fotbollsintresserad. Men det är inte själva fotbollen som jag tänkte reflektera över idag, utan hur mycket man kan identifiera sig med ett lag som från början inte är ens eget.

Jag minns finalen 2008. Jag såg den på en uteservering i ett höghusområde i Ciudad Jardin i utkanten av Málaga stad. Det blir inte mer spanskt än så. Jag minns den oerhörda glädjen när de vann över Tyskland med 1-0. Hur stort det kändes och vilken fest som exploderade. Vi körde tillbaka till centrum genom en stad som vibrerade, tusentals biltutor i kör och flaggorna som viftades med i en eufori utan gränser. 

Jag hejade på Spanien, såklart. Det var mitt land redan då och jag var så glad. Men när vi körde där genom stan, minns jag hur det stack till i hjärtat över att känslan inte riktigt nådde ända fram. Att det var en nyansskillnad i glädjen, om jag jämförde med om det hade varit Sverige som hade vunnit. Då hade jag inte bott i Sverige på fem år, nu är det snart 18 år och jag känner nästan likadant fortfarande. Kanske är det för att jag inte är fotbollsentusiast i själen. För visst är det så att fotbollsfolk väljer sitt lag och att det inte behöver finnas någon geografisk bakgrund alls?

Nåväl. Jag minns den där sommarkvällen 2008 med en känsla av att inte riktigt 100 procent vara en av alla de andra.

Två år senare var scenariot ett helt annat och jag har nog aldrig någonsin känt mig mer spansk. Jag befann mig i Moliets-et-Maa på franska västkusten. Min lillasyster sommarjobbade där på en holländsk bar, samtidigt som hon försökte lära sig surfa. Jag såg följaktligen VM-finalen på en bar fullproppad med holländare. Ändå ställde jag mig upp som enda person, när spanska nationalsången spelades före matchen. Jag hade spanska flaggor målade på kinderna. Den kvällen var jag spanjorska i varenda liten atom. 

Andrés Iniesta gjorde 1-0 i förlängningen och holländarna grät och bjöd mig på vitlöks- och chillishot i baren. Någon kom fram och tog sportsligt i hand. Men sen var festen slut och då önskade jag att jag inte hade befunnit mig hundra mil hemifrån, i Frankrike omgiven av holländare.

Jag har märkligt nog inga särskilda minnen från EM 2012, där Spanien slog Italien i finalen med 4-0 och därmed blev det enda landslaget som vunnit tre turneringar i rad.

I år har jag fram till och med åttondelsfinalen sett fotbollen hemma med min son, som även han hejade på Sverige. Tills det tog slut. Fredagsmatchen såg jag dock på en sportbar. Jag var så säker på att Spanien skulle vinna att jag inte blev rädd på riktigt förrän i slutet av förlängningen. Mitt sällskap sade att blir det straffar är det kört, Spanien har missat alla sina chanser hittills under matchen. Men han hade fel. Fotbollsfesten och illusionen om en ny guldålder lever vidare ett tag till.

Min son har både belgiskt och italienskt blod, från farmor som var 50-50, så i värsta fall var jag beredd på att än en gång vända kappan efter vinden. Nu hoppas jag på Spanien-Danmark i finalen. Även om det för en skåning som jag faktiskt blir aningens svårt att veta för vem hjärtat slår hårdast.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es/premium Fotbolls-VM 2010 på en holländsk bar i Frankrike. Ensam som rödgul, omgiven av de orangea. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)