Debatten bröt ut andra halvan av januari. I slutet av månaden gick nämligen tidsfristen ut för ansökningar om att inhysa den projekterade förvaringsanläggningen för radioaktivt avfall. Trots årtionden av spansk kärnkraft har man fortfarande inte löst frågan om avfallet. Det samlas i provisoriska utrymmen på de olika kärnkraftverken, något som är ohållbart på sikt.

Regeringen hade tre lösningar att välja emellan. Antingen att uppföra avfallsdepåer vid varje kärnkraftverk, att betala den franska staten för att ta hand om avfallet i sina anläggningar eller att bygga en gemensam förvaringsanläggning i Spanien. Valet har fallit på det senare, då det är det klart billigaste alternativet.

Sålunda måste en lämplig plats väljas ut. Det är inte underligt att ett dussintal kommuner ansökt om att inhysa anläggningen, då den medför hundratals arbetstillfällen och miljoninvesteringar. För landsortskommuner som saknar stora verksamheter och som med en åldrande befolkning går mot en långsam död, är de eventuella negativa aspekterna med en förvaringsanläggning för radioaktivt avfall inte tillräckligt avskräckande.

De som inte vill ha förvaringsanläggningen på sitt territorium är regionalregeringarna. Främst är det Katalonien och Castilla-La Mancha, som bägge styrs av socialisterna, som opponerar sig. Argumenten är snarlika – då båda regionerna redan har flera kärnkraftverk får andra områden av Spanien dra sitt strå till stacken. Kataloniens José Montilla har sagt att den katalanska solidariteten på kärnkraftsidan är uppfylld, då 40 procent av de spanska kärnkraftverken ligger i Katalonien. Vad Montilla inte berättar är att Katalonien konsumerar 43 procent av den energi som produceras i landet.

Flera av de kommuner som ansökt om anläggningen har redan kärnkraftverk. Det gäller exempelvis Ascó, i Tarragona, som enligt vissa källor är en av favoriterna att förvara det radioaktiva avfallet. Flera av de kommunala makthavarna är redan ekonomiskt beroende av kärnkraftindustrin, något som väckt anklagelser om jäv.

Så har vi då Partido Popular, som mot alla odds tar risken till nya interna splittringar genom att hota de kommunledamöter från de egna leden som röstar för anläggningen med uteslutning ur partiet. För PP är förvaringsanläggningen en fråga som riskerar att kosta dem väljarsympatier, därav deras motstridiga agerande.

Den heta potatisen hamnar nu hos regeringen, som ska välja var förvaringsanläggningen slutligen hamnar. Risken är stor att vilket valet än blir kommer det att överklagas av den aktuella regionalregeringen till Författningsdomstolen. Argumentet skulle vara att kommunerna överskrider sina befogenheter, när de agerar utan regionalmyndighetens samtycke.

Men var är egentligen kärnkraftdebatten? Det enda som framkommer av den här soppan är att många är tveksamma till kärnkraften och dess faror, men det är ingen som försöker föra en seriös debatt om kärnfrågan (bokstavligt talat). Diskussionen handlar istället om kompetenser och utvecklingsbidrag. En paradox är dessutom att den katalanska regionalregeringen, som ständigt efterlyser större grad av självbestämmande, samtidigt vill köra över kommunerna.

Kanske dags för Spanien att ta tag i kärnkraftfrågan på allvar, så härdsmältan förblir på det mentala planet.