Steget till Spanien inte dumt alls

CARIN OSVALDSSON Säkert är många av er redan med i Facebookgruppen Svenskar i Spanien. Drygt 2200 medlemmar som dagligen diskuterar Spanienrelaterade ämnen. Till skillnad från många grupper på Facebook, är denna inte bara ett levande mycket aktivt nätverk med oerhörd bredd i frågespannet. Imponerande många engagerar sig genom att våga ställa alla typer av frågor, dela med sig av tankar och ge sig i kast med att svara på medmänniskors undringar utan att sitta inne med hela svaret.

Problemet med forumet är möjligen att svaren blir många, ibland motsägelsefulla, trådarna långa och på gränsen till hätska. Men den samlade kunskapen och erfarenheten får utrymme, det är fritt, högt i tak och informellt. Var och en kan ta till sig det som känns värdefullt.

Gruppen har också något så ovanligt som hjärta. Personifierat av Lennart, gruppens grundare och ständiga fadersfigur som varje kväll hälsar alla nya medlemmar välkomna, rensar bort reklam, tar itu med bråkstakar och styr upp när samtalen spårar ur. Han har satt nivån. Här finns det regler, de är till för att följas och man håller god ton.

Tack vare detta vågar också många av medlemmarna säga ifrån när kommentarerna inte känns snälla. Det här är ju självklara saker då det handlar om vuxna. Men nätmobbing är tyvärr ganska vanligt och det verkar som om det behövs stark dagispersonal som ryter ifrån när det blir alltför arrogant och gnälligt. Hjärtat i gruppen lyste som rödast när en man för några veckor sedan öppnade sig och i ett inlägg beskrev sin ensamhet efter att nyligen blivit änkeman. Nära 250 likes och 40-talet kommentarer förändrar inte detta faktum, men visst känns världen mindre kall när så många, så lätt kan visa kärlek gentemot en okänd.

I övrigt handlar det om alltifrån restaurangtips, nyinflyttade som söker vänner, utflyktstips till spanska trafikregler, Internetuppkoppling och samåkning till flygplatser i olika delar av landet.

Väldigt många söker trevande efter information inför en eventuell flytt till Spanien med allt vad det innebär av bostadsområden, fastighetsköp, skola och framför allt jobb. Många är unga och en hel del är barnfamiljer. Dessa nybyggare har nog varit särskilt utsatta för de lite spydigare svaren. Samtidigt som de allra allra flesta vill hjälpa. Poängen är ju att vi alla varit där. Vi har gått igenom den där fasen där en till synes galen dröm sakta förvandlas till ett beslut som övergår i verklighet.

Ingen av oss hade befunnit sig i Spanien idag om vi inte hade ställt lite knasiga frågor och långsamt gått från totalt ovetande och förvirring, till att steg för steg påbörja ett nytt liv i solen. Jag har ibland undrat över hur så många naivt kan fråga om jobb. Jag tänker ”vet de inte hur situationen är här?”, med nära fem miljoner arbetslösa. Vad tror de egentligen? Men jag har varit försiktig med att uttala dessa ord. För hur mycket skulle man egentligen uträtta här i livet om man tog olyckskorparna på orden? Och mot alla odds tycks det finnas arbete för nordbor.

Spanien och spanjorerna är än så länge långt ifrån en uppgång i konjunkturen, men för spaniensvenskarna våras det på många fronter. Jag var en vecka i Sverige i februari och råkade höra ett nyhetsinslag som tog upp just att så många svenskar får jobb i Spanien samtidigt som arbetslösheten är den värsta i Europa. Sanningen är att många företag söker just nordbor. Eftersom allt fler svenskar söker sig till Spanien, växer antalet företag som riktar sig till just svenskarna och man vill ha svensk personal.

Oavsett vilket måste man våga. Det har vi gemensamt vi som bor här. Låt oss minnas det när någon annan vill försöka. Det är inte självklart att man kan försörja sig i Spanien idag. Men det finns en intressant pseudoarbetsmarknad och går det inte vägen är det ju trots allt bara att åka hem igen. Så våga ställa ”dumma” frågor. Det är bara idioter som sätter prestige i att hålla tyst och veta bäst själv.

Carin Osvaldsson