Riktigt bra tv


PLUS MATS BJÖRKMAN I dessa oroliga tider, när man nästan behöver ta lugnande medel efter att ha sett tv-nyheterna, är det välkommet med andra inslag som inte behöver vara ytliga eller verklighetsfrånvända. Till och med en intervju med en spansk politiker kan ge en närmast feelgood-känsla när den är gjord på ett riktigt proffsigt sätt.

PLUS MATS BJÖRKMAN I dessa oroliga tider, när man nästan behöver ta lugnande medel efter att ha sett tv-nyheterna, är det välkommet med andra inslag som inte behöver vara ytliga eller verklighetsfrånvända. Till och med en intervju med en spansk politiker kan ge en närmast feelgood-känsla när den är gjord på ett riktigt proffsigt sätt.

Ett av Spaniens mest prisade reportageprogram är ”Salvados” på kanalen La Sexta, som leds av den katalanske reportern Jordi Évole. Jag har bloggat om honom tidigare. Évole har gjort en anmärkningsvärd resa – från att vara en regelrätt clown som bara var ute efter att väcka uppståndelse till att vara en av Spaniens bästa intervjuare i dagsläget. Det var han som för några år sedan retade gallfeber på SD-ledaren Jimmie Åkesson, när Évole under intervjun började ge Åkesson olika fascistrelaterade gåvor.

Den typen av journalistik, om man ens kan kalla det så, gillar jag inte alls. Men Évole har visat att han är en riktigt skicklig reporter. Ett av hans viktigaste verktyg är att han ser så oskyldig ut – illa klädd och med en slarvig frisyr – så att intervjuoffret sänker garden. Med åren är det naturligtvis allt fler, främst politiker, som lärt sig av andras läxor och inte ställer upp på intervjuer med honom. Mer än en har nämligen ofrivilligt hamnat i blåsväder efter att ha medverkat i ”Salvados”.

Évole har genomgått flera perioder i sin karriär. En annan intressant, ur journalistisk synvinkel, är hur hans egna framgångar blev en belastning för honom. Han satte helt enkelt ribban så högt med ett flertal program som både vann priser och ledde till stora samhällsförändringar, att han fick allvarliga ångestproblem. Pressen att alltid prestera på samma nivå blev förståeligt nog för stor.

Vad Évole gjorde var att dra sig tillbaka och jobba som producent istället, medan den också duktige galiciske reportern Fernando González ”Gonzo” tog över som reporter, i liknande stil. Efter ett par år längtade Évole tillbaka framför kameran och startade serien ”Lo de Évole” (Évoles program), som han konstaterat var vad ”Salvados” kallades i folkmun. ”Lo de Évole” är i princip samma typ av program som ”Salvados”, bara att det leds av Évole själv och är mer fokuserat på rena intervjuer än på ingående granskningar. Gästerna är allt från politiker till kulturprofiler, kändisar och även ”vanligt folk”. Évole har bland annat intervjuat påven Franciscus, vilket kan ses på Netflix.

I söndags var det den katalanske separatistledaren Gabriel Rufián som intervjuades på La Sexta. Han bjöd på så mycket intressant stoff att programmet var dubbelt så långt som normalt. Men det kändes som hälften av det vanliga, då det inte fanns någon tråkig minut.

Som journalist beundrar jag hur man kan bygga upp en så intressant konversation medan man bland annat sitter och beskådar fåglar i ett träsk – där det knappt finns några fåglar. Men Rufián är en karismatisk politiker som inte lämnar någon oberörd. Han biter sig inte i tungan, även om han samtidigt är brutalt medveten och uppriktig om sina personliga brister och komplex.

Intervjun är speciellt intressant mot bakgrund av att den i sig utgjorde en försoning mellan två katalaner som varit bittra motståndare. Anledningen är att Rufián varit en av de främsta förespråkarna av ett självständigt Katalonien, medan Évole kritiserat rörelsen hårt. Vid ett tillfälle i programmet, medan de diskuterade hur Rufián tar den svidande kritik han får i medier, läste Évole upp en tidningskolumn som inte var nådig mot Rufián. Det visade sig att den var skriven av Évole själv för några år sedan, och för vilken reportern nu bad om ursäkt.

Rufián berättar ohämmat om hur han dagligen kämpar med sitt enorma ego, hur han är besatt av att tävla och hur stolt han var när han utsågs av presskåren till ”Årets bästa parlamentariker”. Det var avslöjande att veta hur den katalanske politikerns hårdaste motståndare i högerblocket i hemlighet ber honom svara dem i kammaren eller på sociala nätverk, då det ger dem mycket mer gehör.

Likaså var det fantastiskt att höra en självkritisk katalansk separatist, som medgav att de begått ett flertal misstag och att ett av de främsta varit att tro att man kan driva igenom en självständighet mot hälften av befolkningens vilja.

En politikerintervju är inte det man slänger sig över i första hand, speciellt inte i nuläget, men om du förstår någorlunda spanska så kan jag verkligen rekommendera Évoles intervju av Rufián, som varar ungefär 90 minuter, i två delar.

Du har länkarna här:

Del 1: https://www.atresplayer.com

Del 2: https://www.atresplayer.com

Mats Björkman Sydkusten