Resan började med att hon lämnade Bollnäs i början på 40-talet och kom till Rom via Stockholm. I Rom stannade Margit tio år, som stjärnmannekäng och toppmodell för alla de stora modehusen. Firad och efterfrågad levde hon i centrum av det jetset som på den tiden var kärnan i Europas nöjes- och kulturliv.

Skådespelare, politiker, kungligheter. Margit kände dem alla. Grandiosa fester avlöste varandra, samtidigt som hon naturligtvis måste arbeta hårt. Att vara toppmodell – då som nu – innebär hårt arbete framför kameran och hård disciplin med ”det goda livet”. Timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka. Att vara vacker svenska innebar också – precis som nu - att hon ständigt var inbjuden till det vackra folket. Festerna avlöste varandra, aftontoaletterna hann knappast vila i garderoberna.

Det sade klick
—”En svensk kamrat, Ingrid Gustafsson – en gång firad Mälardrottning i Stockholm – var gift i Rom med en italiensk baron. Don Jaime utsågs till ”Man of The Year” i Rom. Han var också där för en filminspelning och förstås för att roa sig. Mina vänner ville ge ett party till hans ära och givetvis var även jag bjuden.”
Där träffades Margit och Don Jaime – känd internationell playboy, musiker och skådespelare – med rötter i de europeiska kungahusen. Margit lyser upp när hon berättar:
—”Det sade verkligen ’KLICK!!’ med besked. Vi satt hela kvällen och talade om allt möjligt, som förälskade gör. Han var så oerhört underhållande och vi skrattade och roade oss kungligt med varandra.”

—”Från den stunden var vi mer eller mindre oskiljaktiga. Det började i Rom, men vi reste över hela världen. Överallt blev vi mottagna som kungligheter. Vi var verkligen i centrum av den tidens jetset. Artister, musiker, skådespelare och kungligheter från alla världens hörn. Livet var en fest. Jaime var helt underbar.”

Jetsetlivet i världen fortsatte och så småningom gifte sig det vackra paret 1963 i Punta del Este i Uruguay! Senare gifte de sig en gång till, vid en ceremoni i Katolska kyrkan i Madrid.
Jaimes rötter var i Madrid. Där, i hans hem landade det populära paret i mitten på 60-talet. Resorna världen runt var deras liv och fortsatte, nu med Madrid som bas. En dag kom ett meddelande från en barndomsvän till Jaime:

—”Kom till Marbella, här är fantastiskt!”
Det var Prins Alfonso de Hohenlohe som kallade på sin barndomskamrat. Året var 1967, och de båda öppnade en pianobar tillsammans, den första i Marbella. På den tiden var staden inte stort mer än en fiskeby. En idyll där alla kände alla.

Vallfärd till Marbella
—”Det blev en jättesuccé. Vi blev förstås kvar i Marbella. Madrid med vårt hus och hem fick besök mer och mer sällan” säger Margit. —”Alla i hela världen som betydde något kom hit till kusten! Mel Ferrer, Elisabeth Taylor, Gina Lollobrigida, Sophia Loren, Khashoggi och så vidare. Alla. Halva 60-, 70- och 80 talet var underbara år här nere. På den tiden fanns glamour. För Jaime var alla någon vare sig man var kung eller portvakt. Alla kände alla. De tiderna kommer aldrig tillbaka!”

1995 dog Jaime plötsligt. Ett drag av sorg passerar Margits ansikte:
—”En sådan man kan ingen ersätta. Han bar mig på sina händer genom tillvaron. Uppmärksam, rolig, älskad av mig och alla som mötte och lärde känna honom. Jaime beskyddade mig på så många sätt, nu har jag mina vänner i stället, som betyder så mycket för mig. Jag söker mig mer och mer till mitt svenska ursprung. Jag har också lärt mig att leva ensam från att faktiskt ha varit överbeskyddad. Mina svenska vänner ger mig i dag mycket av den trygghet jag fann hos Jaime.

Behåller kontakten
Naturligtvis har jag kvar många av mina vänner från hela världen och vi har fortlöpande kontakt. Det var några svåra år efter 1995, men alla mina gamla och nya vänner har varit fantastiska mot mig. Inte minst Jaimes stora familj, som varit helt underbar, hela tiden.”

Efter 50 år som utlandssvensk har Margit nu lämnat allt internationellt jetsetliv bakom sig. Under den här tiden har det inte blivit mycket svenska talat. Särskilt många besök i Sverige har det inte heller blivit. Margits svenska är felfri, med en släng av Hälsingedialekt!
Solkusten och Marbella härbärgerar många svenskar. Margit har ett stort svenskt umgänge här nere. Margits bror, Kalle, bor också i Marbella, och de båda har stort stöd av varandra.

Flera av oss har varit här nere i många år, först och främst för det underbara vädret. Nåja, i år har vi väl fått vänta länge, men – var har vi ett mer ljuvligt och hälsosamt klimat än i vår del av världen? Margit säger, att hon lever för dagen och försöker ta vara på det goda i tillvaron.
Numera reser hon regelbundet till Sverige och sitt kära Bollnäs. Sedan hon blev, som det heter, ensam, har hon gjort flera resor i sitt gamla hemland och verkligen korsat Sverige i alla väderstreck. Basen i Sverige är förstås Bollnästrakten. I år skall hon fira midsommar i Hälsingland för första gången på många år. Då blir det sill med nubbe och en glad visa i goda vänners lag. Givetvis med en svensk flagga på bordet. Så svenskt som möjligt.

Mer spansk än någonsin
—”Men du måste skriva att jag även har firat jul i Sverige, med skidåkning och promenader i den hälsingska vinterskogen!” Margit påpekar, att Marbella är hemma, hit kommer hon att vara största delen av året, men i hjärtat känner hon sig mer svensk än någonsin. Men: —”Mitt liv nu har jag själv valt och jag älskar varje ny dag som kommer!”

Jag lämnar Margit i hennes stora, vackra våning mitt i Marbella lätt om hjärtat. Jag har träffat en härlig kvinna, levnadsglad och positiv, på väg mot svensk sommar om några veckor, full av framtidstro och utan ett spår av missnöje eller avund. Det ni!