Lycka efter en gåva

PLUS ANNIKA ELWING Dagen på äventyrsbadet var en av årets bästa dagar, och den blev av tack vare jobbet. Betydelsen av en present kan inte överskattas.

PLUS ANNIKA ELWING Dagen på äventyrsbadet var en av årets bästa dagar, och den blev av tack vare jobbet. Betydelsen av en present kan inte överskattas.

Det har varit kämpigt för oss alla fyra sedan vi kom till Sverige förra sommaren, men allra tuffast har elvaåringen haft det. Ett barn med särskilda behov som inte har tillgodosetts i skolan där hon går, och som upplevt enorma förändringar på alla plan. Under hösten försvann hon för oss. Vi har befunnit oss under samma tak, men inte mer. Jag har ringt många instanser för hennes mående. I Sverige fungerar det mesta fantastiskt, men man måste vänta på sin tur i kön, även barn som kanske inte vill leva mer. Först i maj konstaterades det att hon troligtvis lider av depression, men längre än så har vi ännu inte kommit.

Lusten till allt som hon har tyckt om har försvunnit. Dottern har älskat äventyrsbad, men sedan vi flyttade till Sverige finns det ingenting hon tycker om längre. Livsglädjen är borta. Hon har slutat följa med. Så det var inte oväntat att hon protesterade när vi parkerade utanför Sveriges största äventyrsbad inomhus förra veckan, på vägen till Uppsala där vi skulle gå på barndop dagen därpå.

Svenska badhus är fantastiska. Till och med alldeles vanliga, enkla badhus erbjuder ofta både varmvattenbassäng, barnbassäng för simundervisning, småbarnspool, hopptorn, vattenlek. Och bastu förstås.

I Spanien finns badhus men jag har aldrig varit i något som erbjuder annat än en djup simbassäng för motionssim. Hittar man bastu någonstans får i regel barn inte gå in där eftersom den höga temperaturen anses farlig. Gissa om vi har njutit av svenska badhus! Och äventyrsbaden, vilken upplevelse för små och stora som tycker om vatten!

Det stora badet i Örebro har jag haft ögonen på i några år. Första sommaren gick det inte, vi hade inte bil och kunde inte resa kollektivt från byn där vi bodde. Andra sommaren saknades tid och pengar. Och det här året är det enbart ekonomin som ställt till det.

Men för någon månad sedan gjorde jag ett jobb som reseledare i Peru. Och jag fick en present av min grupp.

Dricks är något som vi reseledare brukar samla ihop till busschaufförer och lokalguider, bland annat. Jag som svensk reseledare har min lön och är nöjd med den, och jag omfattas förstås inte av drickspolicy. Men ibland händer det att resenärer vill ge en gåva till reseledaren, som den här gången, på Peruresan. Vi var på väg mot flygplatsen och jag ville säga några ord till min grupp, de var så fina, det hade varit så roligt att se dem uppleva kondorer, Machu Picchu och allt vi hade varit med om. Då kom en i gruppen fram och bad om mikrofonen. Jag ska inte återge vad som sades, men rörd blev jag, och mycket glad över hennes ord. Och så fick jag ett kuvert med pengar som resenärerna hade lagt i.
– Nu får du unna dig något fint, sa de, och jag blev ännu mer rörd, men en sådan gåva, när det händer, går alltid till barnen, till att göra något roligt tillsammans. Det är deras tid jag tar av när jag är borta och jobbar.

Och här var vi nu. Utanför det stora äventyrsbadet.

Den eftermiddagen på badet var den bästa vi upplevt på länge. Badet i sig är toppen. Massa roligt för yngre, lekplats, rutschkanor… Jag åkte bara och skrattade så jag höll på att krevera genom hela banan.

Men det bästa var att till och med elvaåringen kom ut ur sitt skal. Vi gjorde saker tillsammans, hon var stundtals glad, och visst skrattade hon vid ett par tillfällen också? Och hennes lillasyster, som gått i simskola under året, simmade runt i en bubbelpoolsvarm utomhusbassäng, simmade under vattnet med sina simglasögon för hon har inte riktigt kläm på att simma och andas samtidigt.

Det var en fantastisk dag, och jag påminde dem om att det var en present från Peruresenärerna.

Annika Elwing