I Katalonien använder man druvan Ull de Liebre för att göra sitt röda vin, i La Mancha och Madrid använder man Cencibel och i Ribera de Duero har man Tinto Fina och Tinto de Pais. När man närmare kontrollerar så upptäcker man att de här druvorna är samma som Tempranillo, men med ett nytt namn. Man säger ju att ”kärt barn har många namn” och det stämmer ovanligt bra med Tempranillo. Namnet betyder ”tidig druva”, det vill säga att den mognar tidigare än medelhavsdruvorna. Den tål kyla och högt belägna odlingar.

Tempranillo växer i normalstor druvklase med blå, svarta druvor med tjockt skinn och kraftigt fruktkött. Från dessa druvor får man ett vin med mycket personlighet. De unga vinerna (vino jóven) är torra och har en härlig blandning av björnbär och körsbär. När vinet har fått ligga till sig (vino crianza) fylls smaken av mogna frukter, läder och vanilj.

Nu under sommaren är det viktigare än någonsin att man har rätt temperatur på vinet. Ett ungt vin mår bra av en något lägre temperatur än ett äldre, ungefär 15 respektive 20 grader. Jag drack en mycket god, ung Tempranillo från Ribera del Duero härom dagen, López Cristóbal som kostar cirka sex euro i butik, men alldeles för varm. För mig är lösningen enkel – en isbit i glaset. Ha en trevlig sommar.