Denna förändring är förstås både nyttig och lärorik. Det är bra för kroppen, och jag ser saker på ett annat sätt än vad man gör från bilfönstret. Det tar lite mer tid och man hinner observera mycket mer och tänka mycket mer.

En reflektion har jag gjort vid övergångställena. När jag är ute och går med barnen stannar de allra flesta bilister och släpper fram oss. När jag är ute och går iklädd prästskjorta stannar inte lika många, men de flesta gör det ändå. Men när jag är ute själv klädd som en vanlig man är det plötsligt annorlunda. Väldigt många kör bara på där jag står och väntar på att få gå över.

Vad kan detta bero på? Är det viktigare att visa hänsyn till vissa grupper än till andra? Alla är vi nog överens om att vi måste vara rädda om barnen i trafiken. Men är det inte lika viktigt att också vara rädda om alla vuxna. Det jag tycker är mest intressant är att det tas större hänsyn till mig som präst än vad det görs när ingen vet att jag är präst. Det är trevligt att uppleva att det faktiskt finns respekt för kyrkan och dess företrädare. Men det känns mindre trevligt att bli särbehandlad för att man har en viss position.

Detta beteende gäller förstås inte bara vid övergångsställen utan kan överföras till de flesta områden i livet. Varför gör vi på detta viset? Varför ser vi olika på varandra på grund av yrkesval, olika mått av framgång, kändisskap, nationalitet, position med mera? Varför har vi mer tålamod med vissa människor än andra? Varför är jag mer misstänksam mot vissa grupper än andra?

När vi lär känna varandra förändras ofta vår inställning. Vi upptäcker att vi ändå är ganska lika och har mycket gemensamt. Vi börjar uppskatta varandra som personer. Vi förstår att vi är viktiga och värdefulla oberoende av vad vi har för ställning. Precis som barnen vi ser lite extra efter i trafiken bara för att de är små människor som behöver hänsyn och omvårdnad.

Alla är vi värda att bli behandlade med respekt och hänsyn. Den lärdomen får vi ta med oss ut på promenaden på stan och bemöta våra medmänniskor som vi själva önskar bli bemötta.

Gud välsigne dig!