Inte bara pandemin har skapat rubriker i spansk media i sommar. En annan het potatis som har rört upp den politiska och mediala agendan är så kallade ”okupas”, det vill säga husockupanter. I juli presenterade Partido Popular och Ciudadanos ett lagförslag i parlamentet som går ut på att förenkla vräkning av illegala bosättare. Det satte fart på debatten huruvida en skärpning av lagen verkligen behövs för att bekämpa denna praxis, eller om de legala instrument som redan existerar, är tillräckliga. Riksåklagaren Dolores Delgado, aviserade så sent som 7 september att hon kommer att utfärda tydligare instruktioner, för hur myndigheterna ska agera vid husockupationer.

Både media och politiker har målat upp skräckscenarier där semesterfirare återvänder hem och finner sitt hem ockuperat av okända och utan möjligheter att kasta ut dem. Enligt jurister är detta ytterst ovanligt i Spanien, trots att en del får det att låta som om det skulle vara ett av landets stora problem. Det skriver tidningen El Diario.

Bland flera felaktiga föreställningar förekommer att de första 48 timmarna av en husockupation skulle vara avgörande för om fastighetsägaren kan vräka ockupanterna eller ej. Enligt ryktet skulle det efter dessa två dygn vara omöjligt utan ett domstolsbeslut. Enligt jurister som intervjuats i tidningarna El País och El Diario är detta inte sant, det finns ingen sådan gräns i nuvarande lagstiftning.

Det finns dock en stor skillnad i hur vräkningen kan gå till, beroende på vilken typen av brott som begåtts. I fallet ockupation kan det nämligen röra sig om antingen hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande, beroende på hur bostaden används av ägaren. Det är inte samma sak att ockupera någons bostad, oavsett om det är en permanentbostad eller semesterbostad, som att ockupera en tom fastighet som exempelvis ägs av en bank eller en gamfond. De straffrättsliga påföljderna skiljer sig också åt.

Hemfridsbrott, “allanamiento de morada”, behandlas i artikel 202.1 i brottsbalken och kan leda till fängelsestraff på upp till fyra år, om ockupanten använder våld eller hot. Brottet ska anmälas till polis eller domstol tillsammans med ID-handling och dokumentation som lagfart, giltigt hyresavtal eller fakturor. Polisen kan agera när som helst för att vräka de illegala bosättarna, alltså oavsett hur många timmar som har passerat. Denna typ av brott förekommer visserligen, men är ovanliga (285 fällande domar under 2018) och följer dessutom en nedåtgående trend. Enligt domaren Joaquim Bosch som intervjuas av El Diario, kan folk känna sig trygga i sina hem.

Om bostaden som ockuperas däremot är obebodd, betecknas det istället som egenmäktigt förfarande, ”usurpación”. Detta brott leder endast till böter, så länge det inte är något våld eller hot inblandat. Dessa ockupationer sker oftast i övergivna bostäder som tillhör banker eller gamfonder. Det kan också vara osålda lägenheter, många gånger i ofärdiga byggen. I dessa fall måste det rättsliga förfarandet inledas innan vräkning kan ske.

I det senare exemplet lyckas ockupanterna ibland skaffa dokument som visar att fastigheten är deras hem. De har exempelvis bytt ut låset, upprättat el-, vatten- eller gaskontrakt och då är det besvärligare för polisen att vräka dem. Utredningarna kan dra ut på tiden beroende på belastningen på domstolen och det tas även hänsyn till ockupanternas situation, om det finns minderåriga eller är utsatta på annat vis. I så fall krävs inblandning av socialtjänsten.

Enligt de experter som intervjuats av El País och El Diario faller de flesta husockupationer i Spanien under denna typ. Den vanligaste typen av ”okupas” är fattiga familjer som ockuperar bankåtertag. Något helt annat är de problem som kan uppstå om en hyresgäst vägrar flytta när kontraktet löper ut eller helt enkelt slutar betala hyran. Det rör sig varken om hemfridsbrott eller egenmäktigt förfarande.

För att påskynda vräkning av ockuperade bostäder godkände riksparlamentet 2018 en lagändring som rör privatpersoner, ideella organisationer och myndigheter som äger socialbostäder. Denna möjliggör en civilrättslig process som går snabbare än den straffrättsliga processen. Lagen har kritiserats av vänsterpolitiker för att den inte garanterar omplacering av utsatta familjer som vräks.

Enligt tidningen ABC arbetar inrikesdepartementet med ett protokoll så att polisen får stöd av konkreta och gemensamma riktlinjer för hur de ska agera vid husockupationer. Nu har även riksåklagaren Dolores Delgado lovat att komma med tydligare instruktioner för vad som gäller. Hon betonar dock att det inte saknas stöd i lagen för att förhindra eller agera vid illegala husockupationer, utan att det handlar om att stärka rättssäkerheten och räta ut frågetecken relaterade till fenomenet.

Enligt justitierådet Consejo General del Poder Judicial hölls 717 civila rättegångar gällande illegala husockupationer under första kvartalet 2020, medan 2 216 fortfarande är under behandling. Enligt statistik från inrikesdepartementet har antalet husockupationer ökat kontinuerligt sedan 2016.

I fjol gjordes nästan 15 000 anmälningar. Under första halvåret 2020 uppgick antalet till 7 450, fem procent fler än samma period förra året. Statistiken gäller husockupationer generellt, utan att det framgår vilken typ av brott eller fastigheter det rör sig om. Det skriver tidningen El País.