Hela 8.500 olivodlare i de andalusiska provinserna Jaén, Córdoba, Granada, Sevilla och Málaga har uttryckt sitt motstånd mot att deras odlingsområden inkluderas i UNESCO:s världsarvslista. Den flertusenåriga traditionen, som i dagsläget omfattar 180 miljoner olivträd, stod inför möjligheten att erkännas globalt. Ansökan om att klassa trakten som ”Andalusiens olivlandskap” har dock dragits tillbaka inför UNESCO-mötet 2025. Som skäl anger tusentals olivodlare farhågor för att det ska förlora kontrollen över sina egna odlingar.

Det presenterade förslaget för klassificering som världsarv omfattade mer än 400 sidor. Enligt tidningen El País beskrivs det djupa kulturella och historiska värdet av olivodling i regionen, som spänner över tusentals år från feniciernas tid till dagens massproduktion.

Miguel Moreno, borgmästare i Porcuna och själv olivodlare, framhåller de praktiska svårigheterna med att hantera sådana restriktioner och efterlyser ekonomisk kompensation från EU:s gemensamma jordbrukspolitik (GAP) för de som skulle påverkas. Åsikten delas av flera andra lokala makthavare och markägare som ser världsarvsstatusen som en potentiell risk mot deras levnadssätt och ekonomiska stabilitet.

Trots motståndet, framhåller Bartomeu Deya från ICOMOS (Internationella rådet för monument och kulturarv) att en sådan utmärkelse ofta kan öka värderingen av lokala produkter som olivolja, genom att stärka deras image och marknadsföring. Detta argument har dock inte varit tillräckligt för att övertyga olivodlarna, som ser större värde i att behålla full kontroll över sina tillgångar.

Samtidigt har oleoturismen, en nisch som fokuserar på olivolja och dess kulturella betydelse, visat sig vara en växande inkomstkälla i regionen. Enligt uthyrningsportalen Airbnb genererade oleoturismen i Andalusien mer än 5,7 miljoner euro under 2023.