Budskap går oss förbi

MAGNUS SALOMONSSON Jag hade glädjen att äta lunch en dag med Mats Björkman. Vi hade ett trevligt samtal som rörde sig mellan många olika intressanta ämnen. Bland annat nämnde Mats något om påven och muslimer som jag inte alls förstod.

Jag hade totalt missat att påven för någon vecka sedan hade gjort ett uttalande som fick många muslimer att reagera mycket starkt. När Mats berättade om det kom jag ihåg att jag hade sett påven skymta förbi i TV nyheterna ett antal gånger den veckan. Men jag hade inte tagit in eller förstått vad det handlade om. Dels för att jag inte förstår språket så bra än, men också för att jag inte orkat intressera mig eller känt att det var något angeläget för mig.

Jag har funderat mer på detta sedan. Det är lite märkligt vara nykomling i ett främmande land och leva omgiven av budskap jag inte förstår eller orkar ta till mig. Jag har flera gånger när jag talat med spanjorer stått och nickat och sagt sí, sí, utan att överhuvudtaget förstå vad det är de säger. Det som är självklart och tydligt för många går mig förbi.

Jag har tänkt vidare och funderat på om det kan vara på samma sätt för oss i vår relation till Gud. Kanske Gud försöker nå oss, göra sig förstådd. Men vi går på för fullt utan att höra, utan att förstå. Jesus mötte och talade med många människor som inte alls förstod att det var Gud de mötte. Han talade många gånger i liknelser, små berättelser hämtade ur människornas vardag för att förklara något viktigt om sig själv, om Gud. Men de förstod inte eller tyckte inte att det var viktigt för dem. Jesus fick nästan alltid förklara poängen med berättelserna för sina närmaste efteråt. För också de hade svårt att förstå att dessa vardagliga historier handlade om Gud.

Kan det vara så att vi har svårt att höra Guds röst för att den är för vardaglig, för vanlig? Vi tror kanske att om Gud ska tala så är minimikravet att ett värmeljus är tänt. Allra helst ska det vara i en stämningsfull kyrka. Men jag tror Gud framförallt vill nå oss när vi svär över rusningstrafiken, när vi försöker ta oss hem från Mercadona med överlastad dragkärra eller när vi uttröttade sjunker ner i fåtöljen efter arbetet och inser att nu måste vi fixa mat till familjen. Då finns Gud med oss, vill dela vårt liv, våra bördor och glädjeämnen.

Vi har i dopet fått Guds löfte att han är med oss alla dagar till tidens slut. Det innebär att Gud är en av oss varje dag. I varje situation finns Gud med oss. Det borde göra oss angelägna att försöka lyssna och förstå. Försöka se Gud i de människor vi har omkring oss. Försöka höra vad Gud vill mig.

Gud välsigne dig!

Magnus Salomonsson