Vikten av vägmärken

MATTIAS ANDERSSON Jag är tillbaka i Sverige. Under två veckor möter jag värmen och våren i Uppsala. Jag antar att förhållandet till den egna studieorten kan se skiftande ut. För mig har Uppsala lämnat kvar starka intryck.

Jag är rätt säker på vad det beror på. Det var i Uppsala som min värld vidgades. Ett lärosäte där det sprudlar av föredrag, seminarium, sammankomster, utblickar och insikter, gör något med atmosfären. Ingen fråga är för stor eller liten för en miljö där vetgirighet och nyfikenhet driver utvecklingen framåt. Visst kan man tappa fotfästet när man svingar sig med filosofer, teologer och andra tänkare, men det kanske kan få vara värt den risken för att pröva sina vingar och hissna för höjden och frihetskänslan. Vaccinet mot att tappa fotfästet handlar om att inte ta allt på blodigt allvar, inte ens i Uppsala.
 
Dag Hammarskjöld har lämnat sina avtryck i Uppsala. Han har beskrivits som en modern svensk, som en kosmopolit och som en spjutspetsdiplomat. Kalla krigets problematik har bytts ut mot andra utmaningar i vår tid, men ganska mycket av Hammarkjölds svårigheter är fortfarande aktuella.

Jag saknar den typen av människor som drivs av ett globalt ansvar och ett rättspatos. Varje beslut tycks indränkt av en överordnad vilja till förbättring för demokratins villkor i världen. En målsättning som står över ”nationens intresse” eller ”kvartalsrapporter”, en strävan efter fred och stabilitet i en orolig tid.  

När Hammarskjöld dog förundrades en del över upptäckten av hans ”dagbok”, Vägmärken, en minnesbok med andliga kommentarer och funderingar. Själv tycker jag inte det är så konstigt. Många fler än de som torgför sina religiösa tankar skriver liknande böcker. Titeln på Hammarskjölds bok är hämtad från Bibeln där det står ”Res vägmärken, rösa leden! Minns var du gick, vilken väg du följde..” Man kände till Hammarskjölds intresse för fjällvandringar, efter hans död förstod man även hur viktig Bibeln hade varit för honom.

I livet behöver vi sätta ut vägmärken, både för att minnas var vi varit, men också för att påminnas om den väg vi valt för vårt liv. Annars går du vilse, tycks Hammarskjöld säga med en röst från en svunnen tid men med ett budskap till vår.

Mattias Andersson