Detta är ett negativt kretslopp som omfattar de flesta beståndsdelar i ett normalt spanskt företag. Chefer trycker ned sina anställda, som de ser som potentiella rivaler och egna initiativ motarbetas. Anställda straffas benhårt om de inte håller sig till reglerna eller gör något utanför ramarna, utan att först rådfråga med överordnade.

Företagsklimatet är ofta så förpestat att det påverkar relationen även mellan anställda. En vanlig orsak är att några inte drar sig för att fjäska för chefen för att stiga i graderna, vilket leder till mothugg från de övriga. Men även den som bara känner en plikt att göra ett bra dagsverke riskerar att komma på kant med sina inte fullt lika entusiastiska kollegor, speciellt i den offentliga förvaltningen.

Mitt inlägg i den här frågan är den här gången motiverad i flera nyligen upplevda situationer där oproffsigt agerande mellan anställda går ut över det intryck de ger kunder och samarbetspartners. Här följer två exempel.

I somras blev jag som bekant en erfarenhet rikare när jag deltog i direktsänd riks-tv på Telecinco, som tillhör Mediaset. Vid ankomst till deras jättelika anläggning norr om Madrid väntade en liten stab av unga söta värdinnor, vars främsta uppgift är att lotsa gäster till rätt plats. Många av dessa värdinnor sommarjobbar eller är deltidsanställda. Lönen är inget att direkt jubla över.

Det var kväll och mörkt när jag anlände och Mediasets anläggning består av flera byggnader som alla ser likadana ut och breder ut sig som en labyrint. Värdinnan som ledde mig och en annan gäst i programmet hade uppenbara problem att själv hitta och närmade sig en annan ung kvinna för att fråga om vägen. Den andra kvinnan hade en mapp och kulspetspenna i handen och såg ut att vara någon slags koordinator. Mitt framför oss två gäster himlade hon med ögonen och utbrast ett vresigt ”VERKLIGEN!!?”.

Vi fick vår vägbeskrivning, men koordinatorn gjorde varken värdinnan eller sitt företag någon tjänst med sitt otrevliga agerande.

Exempel nummer två. Härom dagen var jag på min lokala matvarubutik, där jag begav mig till fiskdisken. Det var siesta och tomt på kunder och en uppenbart ny kille stod bakom disken. När jag frågade om en ovanlig fisksort var han tvungen att fråga en kvinnlig kollega, som uppenbarligen var mer rutinerad. Hon närmade sig då disken för att betjäna mig, men innan sa hon åt killen att gå runt och se på disken från kundens sida. Sedan började hon med hög röst kritisera hur fiskarna låg upplagda och utbrast ett ”Det här ser inte bra ut”.

Här måste jag erkänna att liksom många andra svenskar har jag en liten polis som bor i mig. Han brukar inte få komma ut lika ofta som hos svenskar i hemlandet, men nu kunde jag inte hålla honom tillbaka. ”Vet du vad som inte heller ser bra ut?”, frågade jag den förbluffade expediten (det var bara hon, den nya expediten och jag närvarande). ”Det ser inte alls bra ut när du står framför en kund och skäller på en kollega. När du gör det försätter du både honom och kunden i en ytterst pressande situation.” Hon beklagade om jag tagit illa vid mig och försökte förneka att hon skulle ha skällt ut sin kollega, utan hävdade att hon bara påpekat hur saker och ting ska göras.

Killen sade inget, men jag gissar att att han hade ”high-fivat” mig om han kunnat. Den kvinnliga expediten fileade min fisk och vem vet, kanske fick hon sig sig en tankeställare.