Här äter man inte ägg med kniv, endast med gaffel, och inte heller köttbullar eller annan mat som lätt kan skäras med en gaffel. Däremot använder spanjorerna gärna silversked till kokt ägg och känner ofta inte ens till de obehagliga kemiska reaktioner i sammanhanget, som svenskar motiverar sin plastsked med.

Om man inte har tillgång till fiskbestick, äter man fisk endast med gaffel och använder på sin höjd en liten bit bröd som ”påpetare”. Fisken får aldrig skäras med köttkniv.

Frukt förekommer ofta som dessert och serveras då med kniv och gaffel. Undantag är mandariner och någon enstaka exotisk fruktsort. Och sällan eller aldrig ser man en spanjor gå och mumsa på ett äpple utomhus.

Brödet då? Jo, en skiva eller ett kuvertbröd läggs på en individuell brödassiett, annars direkt på bordet bredvid tallriken. Däremot aldrig någonsin på mattallriken. Brödet inmundigas genom att man bryter en liten bit med båda händerna och stoppar in men man tar aldrig ett bett av det, så som man däremot helt korrekt kan göra av en rostad brödskiva eller sandwich. Till sandwich mixto, det vill säga skinka och ost mellan två grillade brödskivor, används däremot kniv och gaffel och alltid till morgonkaffets diverse bakverk, även på barerna.

Smör förekommer sällan vid måltiderna. Men skulle det serveras, tar man en liten klick, som med en enkel gest stryks av med kniv på den brutna brödbiten som går direkt in i munnen. Bred aldrig någonsin ut och jämna till på en större brödbit enligt svenskt manér!

I Spanien kan du lätta på förbudet mot att lämna mat på tallriken. Lite grand, precis lagom mycket, anses till och med mer elegant än att rensa fatet. Det verkar girigt och ger en hint om att du fortfarande är hungrig.
Sak samma med vinflaskan. En god svensk tömmer varje droppe medan spanjoren dricker så mycket han har lust och ofta lämnar en del kvar i flaskan när han reser sig från ett restaurangbord.

Svenskarna har inte monopol på att skåla. Ett spanskt middagssällskap kan mycket väl utbringa en skål men då är det hela bordet som deltar (utan knapphöjder och vänster-höger-titt) och alla klirrar sina glas mot varandra. På stora kalas brukar värdfolket gå runt och skåla vid alla bord.

Under en formell middag är det artigt att med en gest eller liten kommentar visa att maten smakar gott men det är bevis på bristande uppfostran att understryka detta med lovord. Det kan uppfattas som en antydan om att maten inte alltid är utsökt just i det hemmet...

Man tackar inte för maten i Spanien utan tackar gör man när man går hem. Och man säger inte ”tack för maten” utan bara ”tack så mycket”. Det räcker. Spanjorer brukar inte heller ringa och tacka för senast men om man som svensk ändå gör det, så blir det naturligtvis uppskattat.

Idag är det kanske vanligare att gästerna tittar ut i köket, men det är lika bra att låta bli om man besöker äldre spanjorer för första gången. Traditionellt betraktades det nämligen som ett intrång i hemmets privatliv, även om det bara var för att ”hjälpa till”. Spansk etikett andas ofta en ”tjänstefolkets närhet”, som ju inte längre existerar i Sverige där hjälpsamma gäster lätt blir populära.