Om du har kackerlacksfobi rekommenderar jag att du slutar läsa här. Idag bjuder jag nämligen på hela den osminkade historien om det lilla kackerlackshelvete som pågått i flera år i mitt hus. Eftersom jag dock tycks ha funnit fram till, om än inte ett definitivt slut på eländet, så i alla fall ett eldupphör, vill jag trots allt berätta om mina erfarenheter. Kanske det kan hjälpa någon annan drabbad.

Jag flyttade in i mitt radhus för drygt sex år sedan. Jag minns inte att kackerlackorna var ett enormt problem de första åren, men möjligen är det för att jag förträngt det hela. De kommer nämligen “bara” på sommaren. Mellan augusti och mars-april har jag inga problem alls och under den tiden hinner jag glömma. Varje år.

Det hela började i alla fall med köksfläkten. Kåpan som satt över spisen. Ovanpå köket finns ett så kallat “falskt tak” och där installerar de sig på sommaren. De håller sig dock inte där. Först kommer det karakteristiska rasslet. Och så småningom tar de sig ut genom fläkten. Alltid samma mönster. Nästan alltid kvällstid. Jag har utvecklat ett sjätte sinne för kackerlackor och känner dem i rummet även när jag inte ser dem. Det pågår ett krig oss emellan. De vet det och jag vet det. Jag är övertygad om att vi har att göra med mycket intelligenta varelser.

För några år sedan kunde jag börja gråta av årets första kackerlacka. Så äckligt tyckte jag det var och så maktlös kände jag mig inför dem. Nu går jag snarare in i stridsberedskap. Samtidigt som en slags likgiltighet lägger sig som ett filter till försvar för min mentala hälsa. Det hela har förvandlats till en principsak mer än något annat. För jag måste ändå erkänna för mig själv att de faktiskt inte gör någon som helst skada. Mer än på sinnesron. Och den har jag själv makten över.

I alla fall. Till slut bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen. Jag tog hit en kille som jobbade med skadedjursbekämpning i restaurangmiljö. Han kom och monterade ned fläkten, slängde in en så kallad bomb, som skulle utrota dem från utrymmet ovanför taket samt förslöt alla öppningar. Trodde vi. Jag kan även nämna att när han plockade bort fläkten, stod jag i trädgården och vågade knappt andas. Jag hörde hans utrop och när han pratade med sig själv om att han aldrig sett något liknande i hela sitt liv. Jag vill inte veta vad det var han såg. Där gick min gräns.

Det dröjde precis två veckor så hörde jag dem igen. Jag ringde då och konsulterade flera olika firmor för skadedjursbekämpning. Ingen av dem hade någon direkt lösning på problemet. En av dem kom på besök. Hon var en garvad en och dessutom väldigt ärlig. Hon sa att hon hade kunnat ta betalt av mig månadsvis men att hon faktiskt inte kunde lösa problemet. Enligt henne måste jag riva hela köket och bygga upp det på nytt. Givetvis kan man bespruta regelbundet, men det är ett kök vi talar om och vi bor ju också här. Sida vid sida med kackerlackorna. Och jag vill inte andas kackerlacksgift. Så det fick bero.

Numera kommer de ut via små hål bredvid taklamporna. Samma procedur. Rassel i taket. Kanske ett av de värre ljuden som finns? Och efter en stund vet man vad som väntar. När tystnaden lägger sig vet jag att den står och stirrar på mig i öppningen till köket och jakten kan börja.

I vår urbanisation och i Benalmádena generellt, finns ett problem med kackerlackor och det besprutas sommartid ganska ofta i området, med fokus på avloppsnätet. Detta brukar ha effekt under några dagar och sedan är vi tillbaka på status quo. I år eskalerade det från några om dagen, till några i timmen och jag sprang konstant runt med sopkvasten och svor som en borstbindare.

Så hittade jag en liten spruta med kackerlacksgsgift i form av gel på Carrefour. Märket är Cucal och gelén går att applicera i sprickor och hörn. Eller i en taklampa. De förväntas lockas dit, äta av den och sedan gå tillbaka till boet och smitta de övriga. Detta är det första som gjort någon skillnad och vi gick direkt tillbaka till en nivå på någon enstaka kackerlacka per dag, dessutom död. Bara att plocka upp och kasta ut.

Ungefär samtidigt beställde jag en liten mackapär på Amazon som sätts i eluttaget och som ska utsöndra ultraljud som skrämmer iväg ovälkomna gäster. "Aerb Repelente Ultrasónico de plagas" heter den och går att ställa in på kackerlackor, mygg eller möss. Jag köpte två, en till köket och en till vardagsrummet. Och nu har vi varit nästan helt utan kackerlackor i en vecka.

Jag känner mig som pånyttfödd. Som sagt så har jag verkligen ansträngt mig för att inte bli påverkad av dem, men när de försvann, sjönk mina axlar en decimeter. Mitt hem är mitt igen och det där sjätte sinnet kan koncentrera sig på annat.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es