Men eftersom vi var nyfikna, ville vi inte bosätta oss i ett Svenskghetto, utan valde, att bo bland spanjorer. Det visade sig snart att merparten av våra grannar, och numera vänner, här ute i campo inte var spanjorer utan britter. Men vi utvecklade med tiden en nära vänskap med många av dessa britter, och kan idag förutom dem räkna in spanjorer, tyskar, somalier, sydafrikaner, belgare, norrmän, argentinare, aussies och svenskar i vårt umgänge. Vi har lärt känna dem som individer, men också som representanter för sina respektive kulturgrupper.

Vi lärde oss snabbt hur dumt det var att kalla spanjorer lata, norrmän dumma och skottar snåla.

Men så för några veckor sedan råkade jag överhöra ett samtal där svenskar nämndes som Besservissers och dryga. Jag nämnde det i förbifarten till några vänner, (inte svenskar), som ett dåligt skämt, men fick till min förvåning höra att: "jo men litet ligger det väl i det." Förbluffad började jag fundera. Hur kan man ha fått den uppfattningen om oss. För så är det ju inte, och framför allt kan man ju inte döma en hel grupp på det viset. Så jag tog upp det med andra, och fick till min häpnad veta att det var den allmänna uppfattningen om ärans och hjältarnas folk, Och inte nog med det, vi var falska också, som inte tordes se andra människor i ögonen. Och krävande, som begärde men aldrig gav tillbaka något.

Nu började jag själv studera svenskar ute i folkvimlet och, förlåt snälla du, men det är ju sant! Alltihop!

Sådana är vi, så länge man bara ser på ytan. Under den är svenskarna lika goa och fina människor som jag var van vid hemma i Sverige.

Amatörpsykologen och wesserbissern inom mig visste också direkt varför vi blivit sådana här nere; Rädsla! För handen på hjärtat, känner du dig helt trygg här om du inte har andra svenskar omkring dig?

Vad nu skälet än kan vara, så tycker jag det är hemskt att vi fått de här epiteten klistrade på oss. Hur som helst måste vi göra något åt det, eller hur? Men hur?

Naturligtvis har jag svar på det också. Vi har ju en utmärkt förening i Spanien, AHN, som skulle tagit upp det för länge sedan om bara någon påpekat det för ledningen i denna spansk-nordiska förening (utan spanska medlemmar?!) Det är väl den självklara organisationen som når så många svenskar, och därför kan förklara hur enkelt det är att återvinna tryggheten och ge andra ett helt annat intryck, bara man är medveten. Se folk i ögonen. - Ge en klapp på axeln. - Le, även mot okända. - Sluta räkna växeln du fått tillbaka, mitt för ögonen på expediten.

Så snälla AHN, sluta vara så inåtvänd och präktig, och gör något åt vårt rykte!

Erland Forsström
Nerja