- - - Detta inslag är ett smakprov och publicerades första gången 20.03.2023 exklusivt för prenumeranter på SK Premium. Nya inlägg av detta slag publiceras varje dag för prenumeranter. Läs mer om Sydkustens olika betaltjänster här: https://www.sydkusten.es - - -

Det var helt klart en sådan där dag när man inte borde ha stigit upp ur sängen, men nu tillhör inte jag de som läser sitt horoskop på morgonen. Flera ärenden på förmiddagen gick fel. Jag hade bokat tid för läkarkontroll för förnyelse av mitt spanska körkort och väl på plats fick jag veta att det inte gick att uträtta, då jag var tio dagar för tidigt ute. Förnyelsen får nämligen göras max tre månader innan körkortet går ut.

Redan innan denna fadäs hade jag upplevt två andra irritationsmoment. En butik som jag skulle besöka var stängd, trots att det var öppettid och i min mobil plingade det till ett mail där ett annat ärende bjöd på oönskade motgångar.

Hur som helst. Jag väljer att ändå uträtta ytterligare ett jobbigt ärende och när jag sedan är på väg hem kommer jag fram till en korsning med min bil, öster om Marbella. Jag måste lämna företräde i korsningen, som leder till en avfart av kustvägen. En hastighetsskylt vid avfarten (som jag spanat in i efterhand) anger 40 kilometer i timmen.

Som sig bör tittar jag noggrant främst till vänster åt det enda håll från vilket det kan komma ett fordon och ser inget i närheten och svänger sålunda in på avfarten. I samma ögonblick hör jag hur någon slänger sig på tutan och jag ser i backspegeln en stadsjeep som dyker upp från ingenstans i enorm hastighet. Då jag noterar att bilen knappt ens bromsar in trycker jag mig till höger och bilen far förbi som en oljad blixt på min vänstra sida, medan föraren både gestikulerar och fortsätter att tuta som en besatt.

Nu har jag förklarat att min förmiddag inte varit precis som jag önskat mig och till saken hör att jag inte tål bilister som brukar tutan som om de ägde trafiken. Jag upplever det som om någon skulle ställa sig och skrika mig rakt i ansiktet. Så jag gör det man inte ska göra; jag tutar tillbaka. Då tvärnitar bilen framför mig och blockerar vägen.

Ur förardörren i den framförvarande bilen kliver en man i 35-årsåldern med mord i blicken och går med bestämda steg fram till min bil. Jag hinner faktiskt inte tänka så mycket annat än att jag förstår att detta är en ytterst känslig situation. Mannen rycker upp förardörren på min bil och börjar skrika åt mig på engelska. Min första tanke är att svara på honom på spanska, då vi trots allt inte befinner oss i England, men hostar slutligen ur mig ”What are you doing?”.

I det ögonblicket knuffar mannen mig våldsamt med bägge händerna, medan han fortsätter att skrika på engelska. Jag sitter fastspänd, med händerna på ratten och foten på kopplingen med bilen på tomgång, så min rörelsefrihet är ytterst begränsad.

Åter igen utbrister jag; ”What are you doing??”. Det är då som mannen plötsligt spottar mig rakt i ansiktet.

Hur hade du reagerat? Kanske du också har blivit spottad i ansiktet någon gång? Min reaktion var faktiskt ren förvåning och jag varken sade eller gjorde någonting. Möjligtvis aktiverades någon självbevarelsedrift i mig som insåg att den här situationen kunde bli ännu värre, om jag inte passade mig.

Knuff, förolämpningar och en spottloska i ansiktet tycktes räcka för att tillfredsställa den uppretade mannen, då han fnysande återvände till sin bil. Jag höll tillbaka en impuls om att släppa foten på kopplingen och gasa rakt in i hans bil. Däremot ryckte jag snabbt upp mobilen ur fickan och knäppte en bild på bilen och registreringsskylten. Samtidigt såg jag att ett flertal andra bilister som körde om oss på högersidan blivit vittnen till händelsen.

Mannen som just attackerat mig åkte iväg och jag följde efter på behörigt avstånd. När han vid närmaste rondell tog till vänster fortsatte jag rakt fram, åt mitt håll. Tusen tankar snurrade runt i mitt huvud och bland annat insåg jag att mannens DNA fanns stänkt över de glasögon som jag lyckligtvis nog haft på mig när han spottade. Väl hemma valde jag att ringa lokalpolisen för att rådgöra om händelsen borde polisanmälas. Jag förklarade att jag hade såväl foto på bilen som mannens saliv på glasögonen.

Lokalpolisens svar var något svävande. Han menade att då gärningsmannen inte längre var närvarande måste anmälan ske vid stationen. Beträffande DNA-beviset uppgav lokalpolisen att de inte utför sådana tester utan hänvisade i så fall till Policía Nacional. Ett telefonsamtal till dem visade att de var måttligt intresserade av ärendet och så fort jag nämnde att det inträffat i samband med en trafikincident tvådde nationalpolisen sina händer och hänvisade till trafikpolisen.

Efter att ha rådgjort med min hustru och funderat en stund bestämde jag mig för att inte polisanmäla händelsen. Istället tvättade jag glasögonen och bytte tröja. Resten av dagen hade jag en gnagande obehagskänsla för det inträffade och insåg att det endast måste vara en bråkdel av vad kvinnor som utsätts för våld måste känna.

Så varför polisanmälde jag inte händelsen? Skälen är flera. För det första är det troligaste att det inte skulle leda någonstans och om det mot förmodan gjorde det finns en uppenbar risk att situationen enbart förvärras. Jag skulle tvingas vittna mot mannen i en eventuell rättegång och sedan hade jag garanterat skaffat mig en fiende för livet. Dessutom har jag insett, trots de oundvikliga fantasier som dyker upp i huvudet om olika former att hämnas oförrätten, att jag faktiskt inte känner något behov av att ge igen. Hur omdömeslöst mannen än agerade så kan jag nämligen sätta mig in i hans situation och gissar att inte heller han hade den förmiddag han hade önskat sig.

Det bästa man kan göra av en obehaglig upplevelse är att ta lärdom av den. Jag visste sedan tidigare att man inte ska mucka med folk i trafiken och hade det inte varit för att jag var på uselt humör vid tillfället så hade jag inte tutat tillbaka och det hela hade begränsat sig till en lindrig trafikincident utan konskevenser. Speciellt försiktig ska man vara med sådana här situationer med tanke på att det tyvärr finns rent kriminella personer på kusten som dessutom kan vara beväpnade.

Kanske den här händelsen och denna blogg fungerar som en tankeställare för dig som läser dessa rader och vem vet om jag inte kan bidraga till att rädda ditt skinn om du skulle hamna i en liknande situation. I så fall är det nästan värt en spottloska i ansiktet..!