En minnesplakett i det asturiska samhället Cangas del Narcea hedrar sedan 2012 den svenske lingvisten Åke W:son Munthe. Foto: Wikimedia Commons

Den svenske lingvisten som satte Asturien på språkkartan

05 jul 2026 | 04:00

PREMIUM Sommaren 1886 anlände Åke W:son Munthe, då endast 26 år gammal, till Cangas del Narcea i västra Asturien. Han hade nyligen avslutat sina studier i spansk och portugisisk filologi vid Uppsala universitet och reste till Spanien för att samla material till sin doktorsavhandling. Hans mål var dubbelt: att studera den asturiska dialekten i en region som då var nästan helt outforskad och att dokumentera lokala sånger och muntliga traditioner.

Munthe valde den västra delen av Asturien just därför att det fanns så lite dokumenterat material därifrån. Om dialekterna i de centrala och östra delarna fanns redan viss forskning, men den västliga varianten var nästan okänd. Han slog sig ner i ett nyöppnat värdshus på Calle Mayor i Cangas, drivet av Víctor de Llano och hans familj. Där blev han snabbt en del av hushållets vardag och kom i kontakt med personer som skulle bli avgörande för hans arbete.

Två unga kvinnor blev hans viktigaste informanter: Antonia Coque, född i Posada de Rengos, och Carmen González från Villaoril de Bimeda. Båda var runt 20 år gamla och kom att dela med sig av både språk och sånger. Munthe följde dem till deras hembyar, bodde i deras familjers hus och deltog i vardagliga sysslor. Han noterade hur sångerna ofta kom fram spontant i köket när Antonia lagade mat eller på åkern när Carmen arbetade. Det var under dessa vardagliga situationer som han fick tillgång till ett rikt folkligt material.

Ur detta fältarbete växte två betydande verk fram. Hans doktorsavhandling, Anotaciones sobre el habla popular en una zona del occidente de Asturias (1887), blev den första vetenskapliga undersökningen av en modern spansk dialekt. Arbetet publicerades i Uppsala och fick uppmärksamhet både i Spanien och Portugal. Det andra stora resultatet var Folkpoesi från Asturien (1888–1889), där Munthe samlade och analyserade ballader, barnvisor och lokala dikter. Detta blev den första folkloristiska studien av Cangas del Narcea och en av de allra första i hela Asturien.

Hans forskning väckte intresse bland flera framstående spanska intellektuella. Ramón Menéndez Pidal, en av Spaniens mest inflytelserika filologer, noterade Munthes arbete, och även litteraturkritikern Clarín (Leopoldo Alas) samt poeten Teodoro Cuesta hade kontakt med honom. Att en ung svensk forskare riktade blicken mot ett avlägset asturiskt bergsområde sågs av många som ett bevis på att dessa dialekter och traditioner hade ett värde som tidigare förbisetts.

Munthe fortsatte efter sin avhandling en framgångsrik karriär i Sverige. Han blev 1890 direktör för Frans Schartaus handelsinstitut i Stockholm och spelade en central roll i utvecklingen av handelsutbildningen i landet. Han var också med och grundade Nyfilologiska sällskapet och publicerade flera läroböcker i spanska, bland annat en grammatik och en läsebok. Dessutom översatte han spanska dramer, däribland verk av Nobelpristagaren José Echegaray.

Åke W:son Munthe avled i Stockholm 1933, men hans korta vistelse i Asturien lever kvar i både den akademiska världen och i Cangas del Narcea. Hans avhandling och samling av folkvisor anses än idag vara pionjärarbeten och betraktas som en milstolpe i dokumentationen av Asturiens språkliga och kulturella arv. Hans arbete visar hur internationell forskning redan på 1800-talet bidrog till att lyfta fram och bevara lokala traditioner som annars riskerade att gå förlorade, skriver Tous pa Tous.