Onaturligt alkoholbeteende
27 maj 2026 | 04:00PREMIUM ANNIKA ELWING Ett överraskande möte på Systembolaget ledde tankarna till svenskars och spanjorers olika förhållanden till alkohol. Jag vet vilket land jag känner mig mest bekväm i när det kommer till drickande.
– Jag träffade R:s lärare på Systembolaget, sa sambon när jag kom hem.
Han hade lagat en särskilt god lunch, och gått in på systemet för att köpa en spansk öl till maten.
Nu var han full i skratt efter att ha mött vår yngsta dotters lärare i kön, och jag förstod inte varför.
– Pratade ni?
– Nej. Hon skämdes när hon såg mig. Tyckte att det var pinsamt.
– Varför då?
– Jag vet inte. Alla verkar skämmas för att handla på Systembolaget.
Det var intressant att höra. Själv har jag inget märkt. Jag hör till de där som inte gillar smaken av alkohol, så jag har aldrig någon anledning att gå in i den affären, såvida det inte gäller att köpa vin till någon god gryta. Men tydligen har min sambo lagt märke till ett och annat.
Inne på Systemet, menar han, har alla bråttom – plockar till sig flaskor och burkar så snabbt de kan för att skynda sig ut. Ingen tittar på någon annan, vilket i och för sig inte säger mycket, kan jag tycka, eftersom samma beteende märks överallt i Sverige: i butiker, när man möter någon på gatan eller på bussen.
På bussen har det blivit extremt. Det kan vara jag som börjar bli gammal också. Men tidigare har man brukat fråga om det är ledigt innan man sätter sig på sätet bredvid någon, och jag säger fortfarande alltid något innan jag slår mig ner fast man kanske inte ska göra det längre? Personen på innersätet svarar aldrig, tittar inte ens upp för att notera vem som sätter sig intill, håller istället blicken klistrad vid mobilen. När hände detta?
Förskoleklassens pedagog, som hade öl i korgen och stod framför sambon i kön, hälsade på honom men valde sedan att titta rakt fram, betala och skynda sig ut.
Jag håller fast vid min åsikt att svenskar inte har ett naturligt och avspänt förhållande till alkohol. På de olika svenska arbetsplatser som jag har jobbat på de senaste åren gillar folk att skämta om alkohol. De skämtar om att gå till systemet, om att dricka, om att bli full. Det är något laddat med alkohol i Sverige.
Vi har flera gånger blivit visade otroliga förråd av alkohol hemma hos bekanta, som lite skrattande har förklarat att det är inhandlat tullfritt på någon färja. Jag som har växt upp i Sverige blir inte förvånad, men sambon, som ändå är den av oss som uppskattar alkoholhaltiga drycker, blir rätt skakad. ”Även om de handlar för att ha ett tag, eller till någon fest, så kommer de ju att dricka de där otroliga mängderna”, säger han.
Alkohol är ett naturligt inslag i Spanien. Det dricks ständigt. Svärfar, 87 år, dricker alltid rödvin när han lagar paella. När man träffar kompisar och släktingar sker det ofta över en öl på en bar. På skolavslutningen och vanliga sammankomster finns alkoholhaltig dryck, men varken då eller annars ser man berusade spanjorer. Nåja, det kan väl hända i undantagsfall. Men syftet är aldrig att dricka för att bli full.
Jag är sannerligen inte allvetande, men jag har inte sett spanska ungdomar bli fulla, skräniga, svajande, våldsamma av alkohol, medan sådana ungdomar syns varenda helg i Sverige. Framför allt på skolavslutningar, valborg, midsommar, nyår och så vidare. Alkohol stjäls från föräldrarna, är något förbjudet och lockande, lite vuxet kanske.
Två fredagskvällar det gångna året har jag behövt åka buss och tåg med elvaåringen. Det är en obehaglig upplevelse, och hon, som har växt upp i Spanien och därför aldrig upplevt fulla människor, har svårt att förstå vad det är hon ser. Så många berusade i olika åldrar, som stör, spyr, provocerar varandra, skriker och vinglar.
Jag har nämnt det tidigare, men jag tror att det är ett inlärt beteende, hur man ska vara när man har druckit. Går det annars att förklara att man inte ser samma fyllebeteende i Spanien, såvida det inte är utlänningar som har druckit?
Det var en lång utläggning med anledning av att en pedagog verkade skämmas över att hon köpte öl på Systembolaget. Det är en situation jag inte ens kan föreställa mig i Spanien, att någon skulle bli generad vid vinhyllan i mataffären. Kära nån, pedagoger, precis som alla andra, har väl ett liv utanför jobbet.
|
Annika Elwing |








































Kommentarer